Alliansen för samtycke?

För att vi ska kunna få en vettig sexualbrottslag krävs att enskilda politiker sätter sig in i frågorna och driver kravet på sexuellt självbestämmande och likhet inför lagen. Vi måste ju ha en lagstiftning som baseras på frivillighet och ömsesidigt samtycke. Det är mycket glädjande att i Alliansens rättspolitiska program kan vi läsa ”Alla sexuella handlingar som sker mot någons vilja – utan hennes eller hans samtycke – ska vara kriminaliserade”. Ett tydligt och klart ställningstagande för samtycke i lagstiftningen.

Tyvärr är det så att Folkpartiet och Moderaterna ännu inte helt anslutit sig till detta. De tvekar som om frågan skulle vara svår. Moderata riksdagskvinnan Magdalena Andersson har skrivit en motion om att införa en samtyckelagstiftning. Bakom motionen står Moderata Kvinnor som kräver samtyckeslagstiftning. Fantastiskt!

Vi har frågat ett antal kvinnoorganisationer hur de ställer sig till frågan om samtycke. Vi har fortfarande inte fått svar. Vi undrar varför är det bara Moderata Kvinnor som ställer sig bakom kravet på samtycke? Vart har alla feminister tagit vägen? Håller de bara på och pratar om att ”torskarna” ska straffas hårdare för sexköp som Claes Borgström gör? Eller har vi bara dålig information? Konstigt är det i alla fall.

Nedan kan du läsa om Alliansens syn på sexualbrott och trakasserier. Här kan du läsa Alliansens hela rättspolitiska program. Om du bara vill läsa rapporten kan du klicka här.

SEXUALBROTT OCH TRAKASSERIER

En av de grövsta formerna av våld mot kvinnor utgörs av sexualbrotten. De är grova angrepp mot offrens fysiska och psykiska integritet. Alla sexuella handlingar som sker mot någons vilja – utan hennes eller hans samtycke – ska vara kriminaliserade. Hur detta ska bli praktiskt tillämpbart måste noga övervägas. Utgångspunkten är att vi ska ha ett starkt och väl fungerande skydd mot sexuella kränkningar och övergrepp av olika slag.

För att uppnå detta måste utvecklingen på sexualbrottsområdet noga följas för att se om rättstillämpningen är ändamålsenlig och tillräcklig. Alliansregeringen har givit en utredare i uppdragatt analysera bland annat om det nuvarande kravet på tvång som grund för straffansvar för våldtäkt ska ersättas med ett krav på explicit samtycke.

Våldtäktsmål är notoriskt svåra, därför att bevisningen ofta utgörs av enskildas berättelser. Det finns sällan teknisk bevisning, och nästan aldrig vittnen. Oftast rör frågeställningen om kvinnan visat att hon inte ville ha samlag. Ord står då mot ord. Fokus vid rättegången hamnar därför ofta på kvinnans utsaga och andra personers iakttagelser och uppfattningar om hennes beteende. Inte sällan uppfattas en ingående och ifrågasättande utredning som kränkande av brottsoffret, vilket kan leda till att kvinnor drar sig för att anmäla våldtäkter. För att förbättra brottmålsprocessen i våldtäktsmål utan att äventyra rättssäkerheten, har Alliansregeringen givit de rättsvårdande myndigheterna ett antal uppdrag. Polis, åklagare och domstolar utbildas så att de kan bemöta sexualbrottsoffer på ett korrekt och respektfullt sätt.

Sjukvården bör utveckla sina metoder för att fånga upp människor som utsatts för sexualbrott. Om sjukvården har beredskap att ta rätt prover på en våldtagen patient ökar chanserna för att få gärningsmannen fälld i domstol. Nationellt centrum för kvinnofrid har på uppdrag av Alliansregeringen tagit fram en handbok och utrustning för att säkra spår, exempelvis i form av DNA-prov, för att förbättra omhändertagandet av sexualbrottsoffer inom akutsjukvården. Kunskap och utrustning behöver spridas över hela landet.

Det samarbete som idag finns mellan Polisen i Stockholm och Karolinska Universitetssjukhuset visar att den som grips för misstänkt sexualbrott ofta är öppen att få hjälp mot sitt beteende och att det då uppstår en unik chans att påbörja behandling. Denna chans att fånga upp potentiella återfallsförbrytare bör enligt arbetsgruppen tillvaratas på flera ställen i landet. För många förövare finns en historia av en gradvis upptrappning av sexuellt ofredande, övergrepp och våld redan från tidiga åldrar. Det är viktigt att rättsväsendets myndigheter, skolan och socialtjänsten tidigt fångar upp riskbeteenden. Erfarenheten visar också att det finns en stor potential i att behandla personer som själva känner att de ligger i farozonen för att begå eller återfalla i sexualbrott. Arbetsgruppen vill ha en nationell telefonlinje dit personer som själva vill ha hjälp för sitt avvikande sexuella beteende inrättas. Det bör också vara möjligt för personer i omgivningen som behöver stöd att ringa till linjen.

Den som döms för ett sexualbrott behöver rehabilitering för att minska riskerna för återfall. Alliansregeringen har därför givit Kriminalvården i uppdrag att redovisa sina särskilda insatser för sexualbrottsdömda. Arbetsgruppen vill även överväga obligatorisk behandling för sexualbrottslingar med hög risk att återfalla i brott. Idag bygger all behandling på frivillighet. Det tar tid att motivera och många förövare saknar insikt om vad de har gjort. I många fall behövs det en längre period av behandling för att förövaren ska komma till insikt med vad han gjort och att förebygga att personen inte återfaller i nya sexualbrott. För dömda personer där återfallsrisken bedöms vara hög bör det enligt arbetsgruppen också 2010-04-28 Rättspolitik, Alliansens rättspolitiska reformarbetsgrupp SID 38 (59) övervägas att införas en särskild påföljd med villkorad frigivning som innehåller en obligatorisk eftervård efter fängelsevistelsen. Längden och omfattningen av eftervården fastställs efter en hot- och riskbedömning inför frigivningen, upp till en maxlängd som är fastställd i domen.

Sexuella trakasserier är ett problem för många kvinnor. Tyvärr har denna företeelse nu också flyttat till den digitala miljön. Ett sådant exempel utgör spridning av kränkande bilder av en annan person utan dennes medgivande. Det rör sig oftast om unga kvinnor och flickor som fotograferas i utsatta miljöer och sedan sprids bilderna via mobiltelefoner eller i de sociala medierna. Det har också förekommit att bilder fabriceras och sprids, under förespeglingen att de är verkliga skildringar av flickor i provocerande situationer.

Bilder och filmer som sprids på Internet blir tillgängliga för ett oändligt antal människor, under en oförutsebar tid framöver. Det som en gång hamnat på Internet kan sällan eller aldrig ångras. Arbetsgruppen vill att det övervägs om övergrepp av detta slag bör hänföras till brottsbalkens bestämmelser om ofredande och sexuellt ofredande, om de inte utgör förtal eller grovt förtal i enlighet med dagens lagstiftning.

Arbetsgruppen vill

  • Se över straffsatserna för sexualbrott och skärpa straffen för återfall i brott
  • Säkerställa ett bra bemötande av sexualbrottsoffer i rättsväsendet, t.ex. genom utbildning av poliser, åklagare och domare
  • Förbättra sjukvårdens bemötande av personer som utsatts för sexualbrott och kompetens för att säkra spår och bevisning på sexuella övergrepp
  • Sprida goda exempel på samarbete mellan Polisen och sjukvården i syfte att fånga upp potentiella återfallsförbrytare
  • Införa en nationell stödlinje för förebyggande insatser för personer som själva känner att de ligger i farozonen att begå sexualbrott
  • Överväga obligatorisk behandling för sexualbrottsdömda med hög återfallsrisk
  • Överväga införande av en obligatorisk eftervård för dömda personer med hög återfalllsrisk
  • Överväga om spridning av bilder av sexuell natur på personer utan medgivande bör betraktas som sexuellt ofredande

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*