Är samtycke och vill samma sak?

1998 års Sexualbrottskommitté försökte utreda frågan om man skulle ha in en samtycke i lagstiftningen. Anledningen till det var att den allmänna rättsuppfattningen säger att om en man har sex med en kvinna som inte samtycker till det så anses det vara våldtäkt. Det är en stor fördel om lagarna är som de flesta uppfattar att de borde vara.

Kommittén hade stora svårigheter att hantera samtycke. Ett skäl till detta är att kommittén inte definierade de juridiska konsekvenserna av samtycke riktigt.

Ett av de problem kommittén brottades med var hur man skulle definiera samtycket i fall där någon ställde upp på sex för ”husfridens skull”.

Folkhälsoinstitutet har publicerat en undersökning om Sex i Sverige år 1996. Svarsfrekvensen var inte så hög varför resultatets tillförlitlighet kan ifrågasättas. En av frågorna var emellertid om den intervjuade någon gång ”varit med om sexuella handlingar utan att Du själv ville det, t.ex. för husfridens skull.” Frågan handlade alltså inte om huruvida man tvingats därtill; i undersökningen fanns andra frågor som rörde
regelrätta övergrepp.

28 procent av kvinnorna och 15 procent av männen hade vid åtminstone något tillfälle ”ställt upp” och deltagit i sexuella aktiviteter de inte önskade. Detta kan tolkas så att det vid dessa tillfällen inte egentligen förelegat samtycke till det sexuella umgänget.

Exemplet som kommittén försöker reda ut är enkelt. Samtycke och vill (önskar) är inte likvärdiga. För att göra det tydligt kan vi titta på en mening. Jag vill inte diska, men jag samtycker till att göra det. Här kan vi enkelt se att samtycke och vill omöjligen är likvärdiga.  Så exemplet som kommittén tar upp kan inte tolkas som samtycke. Det är en självklarhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*