Mona Sahlin om samtycke

Den 1 juni skrev jag ett öppet mail till Mona Sahlin där jag frågade om hennes inställning till en samtyckesparagraf i sexualbrottslagen. Den 9 juni fick jag ett svar. Eftersom jag tyckte att svaret var konstigt valde jag att vänta med att publicera det för att försöka få några förtydliganden. Då jag inte fått ett svar på mina kompletterande frågor så publicerar jag nu Mona Sahlins svar.

Hej Göran,

Tack för ditt mejl.

Mona Sahlin får många brev och har därför svårt att hinna med att svara
personligen. Hon har därför bett mig att svara på ditt brev.

Det är en självklarhet att ingen ska behöva utstå sexuella handlingar mot sin vilja. Sexuella handlingar ska naturligtvis bygga på samtycke. Så är det också idag. Frågan är om vi ska skriva in samtycke explicit i våldtäktsparagrafen och vilka konsekvenser detta får. Därför vill vi rödgröna tillsätta en utredning som grundligt går igenom om en sådan lagstiftning på något sätt skulle innebära negativa konsekvenser för offret. Det är oerhört viktigt att inte skapa en lagstiftning som innebär att den som blir kränkt och utsatt för sexuella övergrepp kommer i ett sämre läge än idag.

Med vänlig hälsning

Birthe Nordengard

Politiker blir ofta kritiserade för att de inte har en aning om hur det ser ut i verkligheten. När jag läser Mona Sahlins svar får jag uppfattningen att företrädaren för Sveriges största feministiska parti inte har en aning om hur verkligheten ser ut.

Idag har vi en lagstiftning som kräver att en gärningsman använt våld eller hot om våld för att ett sexuellt övergrepp ska klassas som våldtäkt. När Mona Sahlin skriver ”Sexuella handlingar ska naturligtvis bygga på samtycke. Så är det också idag.” undrar jag vad hon menar. Antingen visar hon prov på okunskap eller så försöker hon inbilla oss att frågan om samtycke inte är viktig, vi har ju det egentligen.

Det finns en tendens i svensk politik att när en fråga är känslig så ska man tillsätta en utredning för att gömma frågan. Uppenbart är att socialdemokraterna anser att frågan om samtycke är en sådan fråga.

När det gäller samtycke är frågan utredd av 1998 års Sexualbrottskommitté och av Madeleine Leijonhuvfud för Miljöpartiets räkning. För närvarande pågår en utredning i frågan, en utredning som leds av rådman Nils Petter Ekdahl, och som ska vara klar i oktober 2010. Mona Sahlin väljer att inte nämna dessa utredningar och försöker påskina att vad vi verkligen behöver är ytterligare en utredning.

Problemet vi har är inte att det inte gjorts utredningar. Det stora problemet är att socialdemokrater, folkpartister och moderater har svårt att läsa och förstå utredningar om sexualbrott. Redan i 1998 års Sexualbrottskommitté fastslogs att:

Ett generellt drag hos offer är att de ”väljer” att underkasta sig ett övergrepp, visar senare tids forskning. Det är givetvis egentligen inte frågan om att välja; en hotad person har inget verkligt val. Offrets underkastelse är snarare en strategi för att överleva övergreppet. Att offer för sexuella övergrepp beter sig så har kommittén utförligt redogjort för i avsnitt 3.2.1. Vid sådant förhållande kan kravet på tvång för våldtäktsansvar tyckas hindra en lagföring för detta brott av många uppenbart straffvärda beteenden.

Kommittén visar med önskvärd tydlighet att den lagstiftning vi har idag hindrar lagföring av våldtäktsmän. Trots att detta är uppenbart för alla som läst utredningen valde Mona Sahlin och Thomas Bodström att den nya sexualbrottslagen ska bygga på våld och hot om våld.  Mona Sahlin och Thomas Bodström valde en lagstiftning som hindrar lagföring av våldtäktsmän. Mona Sahlin och Thomas Bodström (plus många andra) tycker att det är bra att få män ställs till ansvar för våldtäkt.

Vad är då pratet om offrets ställning i processen? Det finns en rädsla för att domstolar kommer att fokusera på offrets beteende före och under övergreppet om vi har en samtyckesparagraf. Som om domstolarna idag inte fokuserade på ovidkommande detaljer som offrets klädsel etc.

Om vi hade en samtyckesparagraf skulle väsentligt fler ställas till ansvar för våldtäkt. Det visste 1998 års Sexualbrottskommitté mycket väl:

En våldtäktsbestämmelse som har sin utgångspunkt i endast ett bristande samtycke från offrets sida skulle av naturliga skäl få en mycket vidare tillämpning än den nu gällande straffbestämmelsen. En sådan bestämmelse skulle för att inte få en alltför vid tillämpning dock kunna behöva avgränsas eller gradindelas med utgångspunkt från bl.a. eventuell våldsanvändning eller andra försvårande omständigheter.

Kommittén förstår att så många fler skulle fällas att man måste försöka begränsa tillämpningen så att inte alltför många män skulle fällas för våldtäkt.

Efter att ha fått Mona Sahlins svar fick jag ett svar från Thomas Bodström som är ordagrant lika. Så det måste vara så att detta är socialdemokraternas inställning till samtycke.

Jag har förstått av svaren att många, läs socialdemokrater, moderater och folkpartister, inte har förstått Sexualbrottskommitténs betänkande, SOU2001:14. Jag kommer i ett antal inlägg här punkt för punkt gå igenom betänkandet för att visa att Kommittén faktiskt rekommenderade samtycke i lagstiftningen. Fast Kommittén, och många läsare av betänkandet, inte förstod det då och inte heller förstår det nu.

Så hur gör man nu från socialdemokratiskt håll för att försöka övertyga väljare om att man är för kvinnors rättigheter och mot sexuellt våld. Man pratar om sexköpslagen istället. Man pratar om att höja straffet för sexköp. Det är verkligen konstigt. Man skapar lagar som hindrar att våldtäktsmän lagförs. Samtidigt ropar man på att män som köper sex ska straffas hårdare. Och sen försöker man inbilla oss att man för det för att man är ”feminist” och kämpar för jämställdhet. Det är verkligen upp och nedvända världen.

2 reaktion på “Mona Sahlin om samtycke

  1. Lagen om samtycke tas ofta upp som något självklart eftersom det är självklart att sexuellt umgänge skall vara hundraprocentigt ömsesidigt.
    Problemet är ju att det är lika självklart att man inte får stjäla , misshandla eller ta livet av någon annan men att ingen ens skulle komma på tanken att införa någon samtyckeslag då det gäller stöld eller misshandel för att på så sätt kunna sätta åt fler brottslingar.
    Självklart kommer en våldtäktsman även i fortsättningen att säga att offret samtyckte till sexuell samvaro så jag ser ingen skillnad med att införa denna lag.
    Är det inte uppenbart att en lag om samtycke riskerar att urholka övrig bevisning och utredning som syftar till att säkerställa någons skuld eller oskuld.
    Alla våldtäktsärenden omgärdas redan idag av en misstanke om att samtycke inte har funnits och därför är det viktigt att utredningen visar att denna misstanke kan styrkas för att någon ska bli fälld.
    Hur skulle en samtyckeslag kunna ändra på detta utan att rättssäkerheten minskas för de som är oskyldigt utpekade då de som ljuger om detta brott även de anser att samtycke inte förelåg.

    Kan lagen på något sätt påverka bedömningen av vem som ljuger eller inte ljuger?

    • Anders,

      Vad som är viktigt som du påpekar korrekt är att rättssäkerheten måste vara hög. Vi måste ha lagar och ett rättssystem som förhindrar att oskyldiga döms. Här är vi överens.

      En samtyckesparagraf skulle innebära att det blir fler saker att utreda vilket leder till mer bevisning.. Det blir då också lättare att bedöma de olika utsagorna. Det blir enklare att utreda huruvida en anklagelse är falsk. Rättssäkerheten ökar.

      Det finns idag en generell paragraf i brottsbalken om samtycke som tillämpas vid stöld, misshandel, rån osv. Det är bara så att det är extremt sällsynt att någon vid exempelvis misshandel eller rån påstår att offret samtyckte till att misshandlas eller rånas.

      Problemet är att idag är det så att en kvinna anses lagligen vilja ha sex med vem som helst om hon inte tydligt sagt nej och gjort motstånd på ett sådant sätt att gärningsmannen förstått att hon inte ville ha sex.

      Fundera på hur den typen av lagstiftning hade fungerat vid rån. Det är okay att ta dina pengar om du inte gjort tillräckligt motstånd. Och tillräckligt motstånd är något som domstolen avgör. Om du bara blivit skrämd och trott att gärningsmannen skulle göra dig illa om du inte överlämnade pengarna så är det inte ett tillräckligt krav för att du blivit rånad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*