Kvinnor som haft sex med Wikileakshjältar kan också göra puckade saker

På Rebellabloggen skriver Sara Gunnerud den 24 augusti ”Wikileakshjältar kan också göra puckade saker”. Hennes text smyger på ett raffinerat sätt in uppgiften att hon vet att Julian Assange är skyldig till sexuella övergrepp. Detta trots att han varken är åtalad eller ännu mindre dömd.

För Sara är Julian Assange en verklig hjälte som står upp mot USAs militärmakt och inte räds sina fiender. Sara skriver:

Jag såg honom på seminariet han höll den 14 augusti i LO-borgen, och imponerades av hans skoningslösa hållning till makthavares krav och hot.

Men när så Julian blev anmäld för våldtäkt och ofredande och anhållen i sin frånvaro föll hjälteglorian av. Att en extratillsatt åklagare, efter att ha läst polisförhören, en dag senare hävde anhållningsbeslutet är förvirrande inte bara för Sara och Rebellor utan för de flesta som följt fallet. I utlandet väckte det enormt intresse. Det blev naturligtvis inte mindre förbryllande när en tredje åklagare beslutade att återuppta förundersökningen. När det beslutet fattades anhölls dock inte Julian Assange vilket var minst sagt överaskande.

Att Julian är anmäld för våldtäkt och ofredande betyder inte att någon ska behöva ompröva hans hjältestatus. Inte än i alla fall. Julian är oskyldig till dess att motsatsen bevisats i domstol och domen vunnit laga kraft. Steget dit är långt. Förundersökningen är inte ens avslutad.

Jag håller med Sara om att det är obehagligt att så många bloggare, både män och kvinnor, redan har dömt Julian som serievåldtäktsman. Saras egen artikel pekar ut Julian som skyldig men den gör det på ett inlindat och lite finare sätt. Det är ingen feministisk hetsartikel om att män med makt som Julian slentrianmässigt förgriper sig på kvinnor i samma omfattning som andra dricker kaffe.

Samtidigt med att Julian hängs ut på ”feminstbloggar” fullkomligt vräks åratals av illa dolt kvinnohat ut i cyberrymden. Hatet riktas mot kvinnliga åklagare, mot feminister och mot vårt rättsystemet som påstås göra män fullständigt rättslösa. Bisarra påståenden om att Julian är utsatt för en honungsfälla snillrikt gillrad av Pentagon varvas med glödgad vrede mot kvinnor som vågar anmäla våldtäkter, specifikt mot de kvinnor som anmält Julian. Jag kan inte påminna mig om att ha läst så mycket hat mot kvinnor som just dessa veckor. Att Sverige skulle vara ett jämställt land där kvinnor har lika värde som män är absolut inte sant. Argumentationen från de båda lägren visar på en stor oförståelse för såväl lagstiftning som hur rättssystemet fungerar.

Sara inser i all fall att anmälan har att göra med Julians personliga relationer med det motsatta könet. Det är bra.

Om en hjälte som Assange anklagas för att ha gjort något dåligt verkar det kognitiva motståndet mot att ompröva hans hjältestatus vara alltför starkt. För att klara att behålla bilden av Assange som en hjälte vänds skulden istället mot någon annan. Mot den som vågade påstå att hjälten inte var så perfekt ändå, att han gjort något fult, något hemskt, något helt oacceptabelt. Mot kvinnan som utsatts för hans övergrepp.

Sara framstår som en person med lite insikt i fallet. Hon skriver trots det ”Mot kvinnan som utsatts för hans övergrepp”. Det är dubbelt fel. För det första är det två kvinnor som anmält honom. Två kvinnor som var närvarande på samma seminarium i LO borgen som Sara skrev så lyriskt om. För det andra borde hon antingen skriva  ”misstänkt för att ha utsatt” eller ”anmäld för ha utsatt”. Genom sin skrivning försöker hon få det att framstå som Julian redan är skyldig.

Sara fortsätter sen med att försöka påskina att det finns likheter mellan fallet Assange och de ruskiga trakasserierna av den våldtagna flickan i Bjästa. Överensstämmelse saknas. I Bjästa blev en flicka faktiskt våldtagen på en skoltoalett. Pojken som var skyldig erkände i polisförhör. Han dömdes i tingsrätt och hovrätt. Trots lagakraftvunnen dom trakasserades flickan av i stort sett ett helt samhälle. Flickan stod i stort sett ensam. Till och med ortens präst och kyrkan ställde sig på den dömda våldtäktsmannen sida.

I fallet insinuerar Sara själv att Julian är skyldig. I och med det påstår Sara implicit att anmälan är riktig, att kvinnar har utsatts för övergrepp och tar därmed ställning i skuldfrågan. Är det möjligen så att Sara känner hjältinnorna som anmält och att det därför finns ett ”kognitivt motstånd mot att ompröva deras hjältinnestatus?”

Sara fortsätter med att redogöra för ett tänkbart scenario som lett fram till våldtäktsanklagelsen:

Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville ta reda på om det gick att tvinga någon att testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar. Och om poliser som gjorde sitt jobb och såg något brottsligt i kvinnornas berättelse om en sexpartner som struntade i deras överenskommelse om skyddat sex och lät bli att använda kondom utan deras vetskap eller samtycke.

Det kan självklart vara så som Sara beskriver det hela. Polisen har i så fall gjort ett riktigt bra utredningsarbete. Det som motsäger denna tolkning är att så fort som förhörsprotokollen granskades av åklagare 2 så avskrevs misstankarna om våldtäkt.

Kan det också vara så enkelt att anmälningarna är falska och påhittade av två kvinnor som känner sig dumpade, lurade och förnedrade för de ansåg att de, genom den kroppsliga föreningen med Julian, hade en ”outtalad överenskommelse om rätt till fortsättning”? När de sent omsider insåg att Julian bara var ute efter sex beslöt de sig för att berätta en tvistad historia om övergrepp och saboterade kondomer. Motivet var att de ville få Julian att lida på samma sätt som de lidit. En laglig hämnd. Så kan det naturligtvis också vara.

Kan det vara på något annat sätt? Självklart. Vi vet ännu inte. Allt är spekulationer. En del spekulationer är dock mer barocka än andra.

Säkerligen utreds fallet mycket noga med tanke på det stora massmediala intresset. Överåklagare Marianne Ny lägger ned tid och kraft för att göra en bra och allomfattande utredning. Tids nog kommer vi att få veta. Till dess kan vi bara prata om det vi vet.

Saras artikel avslutas med:

Men oavsett hur det går med den rättsliga processen mot Assange behöver vi vänja oss vid tanken på att ingen är perfekt. Och att någons dåliga gärningar inte suddar ut de goda gärningarna. De goda finns kvar, och deras värde har inte förminskats.

Wikileaks gör en otroligt viktig insats. Oavsett hur Julian Assange behandlar kvinnor.

Hon vill verkligen att vi ska inse att Julian säkerligen är skyldig till de övergrepp han anmälts för.

Min avslutning är något annorlunda.

När väl förundersökningen är klar kommer vi att ha en lite bättre bild av vad som kan ha hänt under Julian Assanges besök i Sverige. Är han en serievåldtäktsman eller är han utsatt för en smutskastningskampanj? Eller är det nånstans mitt emellan? Det ser ut som att han verkar sakna den sociala fingertoppskänslan som krävs för att ha sexuella relationer med två damer samtidigt.

Om Julian har gjort sig skyldig till något brottsligt ska han självklart ställas till ansvar i domstol. Och om han fälls ska han, precis som alla andra gärningsmän straffas.

Om det däremot visar sig att det handlar om påhittade anklagelser är det otroligt mycket värre. Mest därför att det under en lång framtid kommer att få effekten att kvinnor som anmäler sexbrott i väsentligt större utsträckning än idag kommer att misstänkliggöras. Detta trots att falskanmälan är  ovanligt.

Följderna kan komma att bli att fler kvinnor inte vågar anmäla sexbrott av rädsla för att bli trodda och misstänkta för falsk angivelse. Det skulle vara förödande för arbetet mot sexuellt våld. Våldtäkt är ett kraftigt underrapporterat brott.

Våldtäktsmål är redan nu oerhört svåra att genomföra för en målsägare. Med ytterligare misstro kan det medföra att några inte vågar och orkar genomföra en rättslig prövning. Då har våldet mot kvinnor segrat. Det vill vi absolut inte ska ske.

Om det skulle vara påhittade historier som använts för att lura polis och jouråklagare och sedan denna information planterats på nyhetsredaktioner är det en skandal utan dess like. Den skada som Julian då har lidit helt oskyldigt blir mycket svår att reparera. Frågan som då uppstår är vem som ska ställas till ansvar.

Men det kommer att finnas några positiva saker oberoende hur det hela slutar. Det kommer att för alla att vara tydligt att våldtäktsanklagelser måste tas på största allvar och att anklagelserna måste utredas grundligt och att misstänkta måste höras. Polis och åklagare kommer med nödvändighet att i framtiden tvingas göra bättre utredningar.

Det kommer också bli lättare för alla att förstå att vi måste ha en sexuallagstiftning som baseras på samtycke. Det som ska utredas vid våldtäktsmål är vad parterna samtyckte till. Det är ska inte handla om vad parterna efteråt säger vad de egentligen ville. Man kan faktiskt samtycke till något utan att egentligen vilja. Jag kan samtycka till att diska även om jag inte vill diska.

Till slut, när denna affär är färdigutredd, kommer såväl polis som åklagare att tvingas hantera sekretessbelagd information med sekretess. Det får inte gå till som det har gjort i detta fall. Det krävs om vi ska ha verklig rättssäkerhet.

5 reaktion på “Kvinnor som haft sex med Wikileakshjältar kan också göra puckade saker

  1. Förhöret med kvinnorna har läckt ut så det kan ju inte komma fram så mycket mer. Även om allt är sant (undantaget att det förefaller helt orimligt att en kille skulle sabba en kondom med flit) verkar inget brottsligt skett enligt gällande lag. Om Assange dessutom bestrider delar på ett rimligt sätt blir åtalet ännu svagare.

    Och ständigt detta tjat om hur kvinnor ska våga anmäla. Vi har näst mest våldtäktsanmälningar i världen! Många läggs ner, ofta för att anmälan helt enkelt inte hänger ihop (ca 20% enligt en Göteborgsk poliskälla om jag minns korrekt; skäl som brukar nämnas är pengar, alibi för otrohet, hämd, maktbegär).

    Ska man verkligen sätta en människa i fängelse får man bemöda sig med att beskriva varför ordentligt. (Är detta för hjältemodigt straffar ingen någon som avstår.) Sedan tror jag det är av ondo att försöka jämföra trovärdighet i rätten. Är bådas berättelser (varav endera motsäger brott) var för sig rimliga, även i ljuset av bevisen, skall man fria. Det är inte pga. t.ex. kvinnans trovärdighet utan att ett rättssystem värt namnet fungerar så.

    Effektiva åtgärder för att förbättra situationen vore också 1) Vad jag förstått finns ett ganska stort ekonomiskt incitament att anmäla (brottsofferfond eller försäkring?), detta är troligen en del av problemet. Innan en dom fallit har formellt inget brott skett. 2) Jag tror Falsk tillvitelse måste anmälas och utdömas mer regelbundet om det är tydligt (utom rimligt tvivel som det heter) att en anmälan är fabulerad; detta ger merjobb för polisen men ökad trovärdighet åt de anmälningar som blir kvar. 3) Avgörande för bevisläget är om en förmodat våldtagen kvinna kan undersökas av läkare inom cirka tre dygn. Försök uppmuntra till detta, t.ex. genom att sekretessbelägga resultatet tills en anmälan ev. görs, så att man kan låta sig undersökas för sin egen skull innan man tar beslut om anmälan. Man bör också följa de hovrättsdomar som frigett våldtäktsanklagade där ingen bevisning funnits.

    Detta är min högst politiskt inkorrekta åsikt. En mer extrem kan ju vara att rättssystemet inte verkar klara av det här med sex alls (många nedlagda anmälningar; en besvärande andel beviljade resningar plus frikännanden inom området). Våldtäkter kunde istället räknas som vanlig misshandel (eller kanske vållande till kroppsskada eller sjukdom 😉 och analyseras i termer av skador, smärta etc.

    • Du har många bra synpunkter. En del av problemen du talar om bottnar i undermåliga förhör. Om kvaliteten på förhören ökade skulle fler brott redas ut. Om dessutom brotten i större utsträckning anmäldes i samband med att de inträffat ökar möjligheten att göra en bra utredning. En rättsmedicinsk undersökning skulle då kunna ge ytterligare information.

      Många anmälningar om våldtäkt skrivs av. En förklaring till detta är att anmälningarna är inte av tillräckligt hög kvalitet. Det är oerhört svårt att reda ut brott när brottsoffret varit så kraftigt berusat att minnesluckor finns. Det kan man inte lasta polisen för.

      Det påstås att många anmälningar är falska. Någon vill hämnas, slippa från ansvar, ha en bra förklaring hemma osv. Men det är inte vanligt enligt de som jobbar med utredningar. Men det förekommer. Om förhören blir bättre skulle det också gå att utreda och lagföra falska anmälningar.

      Jag har, på goda grunder tycker jag, namngivit Anna Ardin. Anledningen till att jag gjort det är för att jag, med egna ögon, har sett att Anna Ardin förstöra uppgifter som pekar på att Julian Assange inte är skyldig till i varje fall ett av de brott han är anmäld för. Jag har sett något som tyder på att delar av anmälan är falsk. Jag kommer skriva om det men inte förrän jag vet att jag inte förstör något i förundersökningen.

      Falskanmälningar är mycket allvarliga. Jag tror inte att de som falskanmäler förstår det. En person som falskt anmäles riskerar en enorm skada. Inte bara en publicitetsskada. Dessutom händer det att falskt anmälda döms till fängelse. Av det skälet måste straffvärdet för brottet falsk tillvitelse stå i relation till straffvärdet för det påstådda brottet. Och polisen måste utreda bättre så vi får riktiga siffror på hur vanligt det är.

      Jag är också av uppfattningen att vi måste få till en bättre och enklare form av resningsförfarande så att de som anser sig oskyldigt dömda ska kunna få sin sak prövad.

  2. Hej!

    Du misstolkar det jag skrivit. Jag skriver inte att Assange är skyldig till det han anklagas för, jag skriver om den generella tendens som finns att folk värjer sig mot att behöva ompröva någons hjältestatus genom att angripa personen som anmält/anklagar hjälten för att ha gjort något dåligt. Ett resonemang på en långt mer abstrakt nivå än ett enskilt fall. Därav formuleringar som ”kvinnan som utsatts för hans övergrepp”. Assange är ett exempel. Se min formulering i början av min text ”hjältar som Assange”.

    Jag skriver inte att Assange är skyldig, utan att vi som medborgare måste kunna överväga möjligheten att han är inte är så perfekt som vi trodde. Oavsett om vi gillar hans arbete med Wikileaks eller inte. Ingen ska behöva bestämma sig för att Assange är ett svin innan rättegången, men ingen borde heller känna behov attackera de kvinnor som anmält honom. Det är den reaktionen jag kritiserar.

    • Hej Sara,

      Tack för att du tog dig tid att kommentera. Jag vet inte om jag misstolkade dig. Om det är så att du anser att Assange är oskyldig till det han anmälts för tills han blir ställd inför rätta så är vi överens.

      Personligen har jag aldrig sett Assange som en hjälte. Däremot delar jag hans tro på sanningens kraft. Förr eller senare kommer sanningen fram och då blåses lögnerna bort som vissna höstlöv och lögnarna faller från upphöjda positioner likt övermogen frukt. Därför har jag en enkel princip. Ljug inte. Hindra inte andra att föra fram åsikter och information.

      Jag är nog äldre än du är. Jag har lärt mig att de bästa fotbollsspelarna inte är bäst på pingis. De som är bäst i basket kan våldta kvinnor. Präster kan köpa sex. Homofober kan köpa småpojkar. Presidenter kan ljuga. Fackordföranden kan gå på porrklubb. Kristna kan hämnas. Feminister kan komma med falska anklagelser. ……….

      Jag försöker bedöma människor utifrån vad de gör. Inte vad de säger sig göra. Och om någon är bra på fotboll betyder det för mig att någon är bra på fotboll. Varken mer eller mindre.

      Jag tror att de flesta vet att Julian Assange är en människa med allt vad det innebär. Möjligt är att det svårare för beundrare att göra det.

      Så till själva affären Assange. Vi är nog överens om att den är märklig. Du har säkert mer information än jag. Att en åklagare häver ett häktningsbeslut och helt avskriver misstanken om våldtäkt inför öppen ridå är unikt. Att en förundersökning återupptas, med fler och allvarligare brottsrubriceringar utan att personen som är utländsk medborgare anhålles igen är också ovanligt. Att den misstänkte inte hörs, trots att skyndsamhet är påkallat, är märkligt.

      Det betyder naturligtvis inte att det handlar om en falsk anmälan. Och jag är starkt emot de extrema kvinnofientliga kommentarer som förekommit och fortfarande förekommer på nätet. Men jag kan förstå att människor undrar. Det gör jag också.

      Jag jobbar på att försöka få till stånd en ny och väsentligt bättre lagstiftning för sexualbrott. En lagstiftning som baseras på ömsesidigt samtycke. Jag är säker på att vi är överens om slutmålet. Idag har många män och kvinnor uppfattningen att kvinnor falskanmäler i stor utsträckning och att våra fängelser kryllar av oskyldigt dömda. En falskanmälan är en enorm katastrof för arbetet att försöka uppnå likhet inför lagen och eliminera diskrimineringen av kvinnor i vårt rättssystem.

      Om det skulle visa sig att delar av anklagelserna är falska i detta mål kommer ett nytt könskrig att bryta ut. Och om det skulle visa sig att en feministisk aktivist låg bakom det hela tror jag att kommentarerna vi läst hittills är inget mot vad vi kommer att läsa. Det kommer också att innebära att de kvinnor som är de verkliga offren, de som faktiskt våldtas, kommer få en mycket större uppförsbacke än de redan har. De kommer att bli de verkliga förlorarna. Och de män som våldtar kommer lättare att komma undan. Även mitt arbete kommer att försvåras. Av det skälet är det av yttersta vikt att hela sanningen kommer fram. Snabbt.

      Om Julian Assange skulle visa sig vara skyldig skulle det vara en seger för rättvisan och vårt rättssystem. Jag är orolig för att det inte kommer att bli utfallet.

      Jag hoppas att du gör vad du kan för att få fram sanningen och att du inte hindrar information att komma fram. Försök att dölja sanningen har alltid ett högt pris. Mycket mycket högre än vad de flesta inser och har råd att betala.

  3. Pingback: Varför suddar man på Rebellabloggen? | Samtycke Nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*