Är vissa brottsoffer viktigare än andra?

En våldtäkt i Täby 2007

Vintern 2007 blev en ung och utsatt 17-årig flicka våldtagen av en äldre välsituerad man i Täby. Flickan som var intagen på ett behandlingshem enligt LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, var deprimerad och i en utsatt situation. I polisförhör berättade flickan detaljerat om hur hon blivit utsatt för en grov våldtäkt. Hon gav polisen gärningsmannens mobilnummer, ett bra signalement och hon kunde också beskriva gärningsmannens bil och nästan hela registreringsnumret. Efter en läkarundersökning på Södersjukhuset säkrades gärningsmannens DNA. Trots alla dessa mycket goda spaningsuppslag lade polisen av okänd anledning ned utredningen efter ca 6 veckor.

Om polisen hade gjort lite arbete, exempelvis kontrollerat uppgifterna om bilen, hade polischefen Göran Lindberg gripits redan i februari 2007. En slagning i bilregistret hade givit till resultat att det var 20 bilar att utreda. Göran Lindbergs bil var en av dem.  Sveriges Radios dokumentärredaktion har gjort en utmärkt dokumentär, Fallet Göran Lindberg. Programmet avslöjar att de uppgifter som polisen fått av offret var tillräckliga för att polischefen Göran Lindberg skulle kunnat gripas redan i februari 2007. Våldtäkten i Täby blir inte uppklarad förrän Göran Lindberg i början på 2010 blir gripen för andra sexualbrott. Då matchas hans DNA mot det som tagits från våldtäkten i Täby.

Att den unga flickan var deprimerad och intagen på ett behandlingshem och att hon därför borde ha extra hjälp och stöd av samhället verkar inte haft någon betydelse. Fick hon ett målsägarbiträde som kunde hjälpt henne att se till att polisen utredde fallet noggrant? Vad gjorde samhället för den unga flickan? Som det ser ut gjordes nästan ingenting. Hennes anmälan räknades egentligen inte. Fallet lades ned. Hon var helt enkelt inte rätt brottsoffer.

Kanske en våldtäkt i Stockholm

Som hela världen vet är grundaren och talespersonen för Wikileaks Julian Assange misstänkt för våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt ofredande och ofredande. Och det är två svenska kvinnor som anmält honom. Båda knutna till Broderskapsrörelsen. Den kristna socialdemokratiska organisationen som bjöd in JA till Sverige. Efter många minst sagt underliga turer är det många som frågar sig hur det egentligen förhåller sig med anklagelserna? Är JA ”en man med skev kvinnosyn och problem att ta ett nej” eller är det något helt annat som är skevt?

Den 20 augusti kl 17.00 anhålls JA i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt och ofredande. Expressen sprider nyheten samma kväll kl. 23.18 och världens media hakar på. Dagen därpå hävs anhållningsbeslutet av chefsåklagare Eva Finné och våldtäktsanklagelserna stryks helt. Kvar finns enbart anklagelsen om ofredande. De två kvinnorna som ligger bakom anklagelserna ansöker om och får Claes Borgström som målsägarbiträde. Han försöker via media få upprättelse för kvinnornas och överklagar Eva Finnés beslut. Den 1 september beslutar överåklagare Marianne Ny att återuppta förundersökningen med fler brottsrubriceringar. Trots detta anhålls inte JA. Något är märkligt i fallet.

Fallet Julian Assange är egendomligt. Det handlar om samtyckt sex. De påstådda våldtäktsbrotten handlar bl.a. om kondomanvändning. En av målsägarna är en begåvad verbal kristen feministisk politiskt aktiv djurrättsaktivist med kopplingar till socialdemokratiska partiet. Då gäller tydligen helt andra regler. Då räcker det med ett telefonsamtal till en jouråklagare för att anhålla en person i sin frånvaro innan ens polisförhören med målsägarna är avslutade. Då får man Claes Borgström, socialdemokraternas talesman i jämställdhetsfrågor, som målsägarbiträde. Då ska helt plötsligt alla stenar vändas. Och dessutom så ska mossan på stenarna analyseras. Och utredningen får ta tid.

Gräddfil in i polis- och åklagarmyndigheten?

Polisens och åklagarnas agerande i dessa två fall skiljer sig enormt. I fallet i Täby ser det nästan ut som om man skyddar en brottsling, en aktad medborgare som kör Mercedes.

I fallet Julian Assange verkar det också som man skyddar en brottsling. Fast i detta fall verkar det som om brottslingen är de som anmält. En av målsägarna har åtminstone två gånger raderat uppgifter som tyder på att Julian Assange är oskyldig till det som läggs honom till last.

Uppenbart är att något är allvarligt fel i hur man har hanterat båda dessa ärenden. Hur polisen utreder våldtäktsanmälningar ser ut att bero på vilken ”klass” som offret tillhör. Om man är ung och svag görs ingenting. Är man verbal feminist så finns det inga begränsningar på vad polisen är villig att göra. Likhet inför lagen existerar inte. Det finns inte ens likhet inför polisanmälningar.

En granskningskommission av fallen Göran Lindberg och Julian Assange

Självklart måste såväl Göran Lindbergs och Julian Assanges fall utredas av en oberoende granskningskommission. Något är allvarligt fel i hur polis och åklagare har agerat. Och det är uppenbart att alla målsägare inte tas på allvar. Och att andra ser ut att ha en gräddfil in i polishusen. Rättvisa måste finnas för alla. Inte bara de med rätt kontakter.

Före valet krävde många socialdemokratiska politiker och kvinnoorganisationer att det skulle inrättas en oberoende granskningskommission med uppgift att systematiskt samla in information om alla utredningar rörande våldtäkt som läggs ned eller leder till beslut om att inte väcka åtal. Kommissionen skulle analysera utredningskvaliteten och identifiera brister så att rättsväsendets hantering av våldtäktsärenden kan förbättras.

Jag hör inte en enda av dessa röster nu. Total tystnad råder. Är våldtäkter bara en valfråga för somliga?

3 reaktion på “Är vissa brottsoffer viktigare än andra?

  1. Pingback: Första polisförhören orsak till problemen i fallet Assange | Samtycke Nu

  2. Pingback: När man vet något mer än Statsministern måste man säga något | Samtycke Nu

  3. Pingback: Rikspolischefen: ”Inkompetens är ok när polis utreder sexualbrott” | Samtycke Nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*