Sex veckor med Julian Assange

Idag är det över sex veckor sedan som överåklagare Marianne Ny återupptog förundersökningen i fallet Julian Assange. Sex veckor. Den 29 september kunde vi på www.aklagare.se läsa: ”Utredningen är långt framskriden och endast ett mindre antal utredningsåtgärder återstår att vidta före ett beslut.” Det var över två veckor sen. Uppenbart är att fallet är svårt att utreda. Och det kanske också är svårt att presentera resultatet av förundersökningen.

I slutet på januari 2007 blev en utsatt 17-årig våldtagen. Hon gav polisen ett tydligt signalement på både gärningsman och bil – med största delen av bilnumret. Hon hade också mobilnummer. Polisen hade också gärningsmannens DNA. Det tog sex veckor innan utredningen lades ner, och våldtäktsmannen, Göran Lindberg, gjorde sig sedan skyldig till en lång rad sexbrott.

Enligt uppgifter som kommit fram i P1-dokumentären ”Gåtan Göran Lindberg” hade Lindberg kunnat gripas redan 2007, eftersom våldtäktsoffret kunde lämna så detaljerade uppgifter. Det hade inte varit svårt att hitta rätt gärningsman direkt, säger kriminologiprofessor Leif GW Persson:

– Med de uppgifter som man hade borde det ha gått att hitta en misstänkt person inom loppet av en dag, med hjälp av datorn och utan att man hade behövt lämna sitt tjänsterum ens.

Vad hade krävts?
– Ett antal knapptryckningar. Problemet är antagligen att först blev det säkert liggande ett antal dagar, och sedan när man blev klar över vem målsägande var slog de vanliga reflexerna till, vissa tas inte på allvar. Här har du en omhändertagen tjej som dessutom har rymt från hemmet. Sedan blir det liggande ytterligare ett tag och så skrivs det av.

Rikspolischefen Bengt Svensson har lovat att denna utredning ska granskas omedelbart. Vad är det som gör att polisen inte utreder ett uppenbart brott? Varför tas den 17-åriga tjejens berättelse inte på allvar? Hur måste man vara och bete sig för att polisen ska ta en på allvar?

I fallet Julian Assange är det helt andra målsägare. Vältaliga respekterade politiskt aktiva kvinnor med erfarenhet av jämställdhetsarbete. Vad de berättar för polisen är också en helt annan historia. Det handlar bl.a. om oskyddat sex och ej returnerade telefonsamtal. Något som självklart måste utredas. Men kanske det inte bör leda till ett snabbt anhållningsbeslut innan polisförhören är avslutade.

När man tittar på dessa två fall verkar det som något allvarligt är fel med hur polisen arbetar. Det verkar som om vem målsägaren är har enorm betydelse, Ett allvarligt sexualbrott utreds inte. Ett annat sexualbrott som bär tecken av påhittad historia utreds igen och igen. Det vore intressant om en och samma person kunde utreda hur polisen arbetat i båda dessa fall. Vad är det som gör att en målsägares uppgifter tas på allvar medan en annan målsägares uppgifter ignoreras helt? Det skulle jag verkligen vilja veta.

En reaktion på “Sex veckor med Julian Assange

  1. Pingback: Tweets that mention Sex veckor med Julian Assange | Samtycke Nu -- Topsy.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*