En ”vanlig mans” inställning till sexuell samvaro

Caroline Szyber, ny riksdagsledamot för kd

På Newsmill har Nils Petter Ekdahls sexualbrottsutredning diskuterats. Caroline Szyber, kd, skrev ett inlägg, ”Sexuallagstiftningen måste bli tydligare” där hon välkomnade en lagstiftning grundad på samtycke.Inlägget redovisar de brister som nuvarande lagstiftning har, bl.a. tolkas begreppet hjälplöst tillstånd mycket snävt, och hon visar att kristdemokraterna hela tiden önskat en sexuallagstiftning som ger ett väsentligt bättre skydd. För alla parter.

Caroline Szybers artikel gör uppenbart vissa ”vanliga män” upprörda. Den kanske mest upprörde är Tommy Sandström som vill få oss att tro att våra fängelser är överbefolkade av män som är helt oskyldiga till de våldtäktsbrott de är dömda för. Han skriver:

En samtyckeslag skulle ofrånkomligen kriminalisera majoriteten av befolkningen och skapa ofantliga och oöverblickbara rättssäkerhetsproblem i en redan svår situation.

Tommy Sandström

Hur Tommy Sandström kommer fram till denna slutsats är svårt att förstå.  Det verkar som en stor del av den frustration Tommy Sandström ger uttryck för när det gäller samtyckesreglering har sitt ursprung i de kontakter han hade med myndigheter i samband med en besvärlig skilsmässa. Enligt egen uppgift inlämnade hans f.d. hustru över 100 polisanmälningar mot honom under åren 2007-8.  De allra flesta av dessa rörde uppdiktade brott.

Jag betvivlar inte att Tommy Sandström haft det oerhört jobbigt att gång på gång i 12 långa polisförhör försvara sig mot grundlösa beskyllningar. Betvivlar inte heller att polis och åklagare kan ha gjort allvarliga felbedömningar i hans fall. Men jag har faktiskt mycket svårt att förstå att dagens lagstiftning är orsaken till Tommys f.d. frus över 100 polisanmälningar. Än mindre förståelse har jag för resonemanget att p.g.a. Tommy råkat illa ut i samband med en skilsmässa så ska man inte införa en samtyckeslagstiftning.

Tyvärr är det Tommy råkat ut för inte engångsfall. Anmälningar om påstådda sexualbrott förekommer vid skilsmässor och vårdnadstvister. Det är oftast kvinnor som anmäler män. Rimligt borde väl vara att vid dessa fall borde polisutredningen vara mer omfattande. Sexualbrottslagstiftningen är till för att skydda kvinnor och för att fast förövare. Lagstiftningen är inte till för att ge kvinnor fördelar vid vårdnadstvister.

En annan vanföreställning bland män verkar vara att samtycke gäller för evigt. Att om kvinnan har samtyckt till sex så gäller det tills mannen ”är uttömd och klar”. Denna inställning är farlig för den gör att män tar sig rätten att fortsätta med sexet efter det att kvinnan bett mannen sluta. Det stora problemet med denna inställning är att de män som har den inte alls uppfattar att de har gjort något brottsligt. ”Jag gjorde ju bara något som jag alltid gjort och det har aldrig varit kriminellt tidigare”. De blir extremt förvånade över anklagelsen om sexuellt övergrepp vilket bidrar till att de förnekar övergreppet.

Debatten om samtyckesreglering kommer att fortsätta. Och frågan ska upp i justitieutskottet. Det är fantastiskt roligt att Caroline Szyber, som är ny riksdagsman för kd, sitter i justitieutskottet. Hoppas att det kommer att innebära att frågan kommer bli väsentligt bättre behandlad än förra gången.

7 reaktion på “En ”vanlig mans” inställning till sexuell samvaro

  1. Pingback: Höga röster hörs mot samtyckesreglering | Samtycke Nu

  2. Är det verkligen så?
    Är sexualbrotten enbart till för att skydda KVINNOR mot MÄNS övergrepp? Är den inte till för att skydda MÄNNISKOR från andra MÄNNISKORS övergrepp? 1986 gjorde man iaf lagtexten könsneutral för att poängtera detta.

    Jag är man och jag har flera gånger haft sex med kvinnor som inte velat sluta när jag har velat sluta. Ska inte det räknas bara för att jag är man och de är kvinnor??
    Jag har även en gång vaknat upp ur ett alkoholrus och upptäckt att en kvinna (eller flicka kanske, vi var både under 18) betydligt nyktrare än mig hade haft sex med mig. Jag vet inte vad som hade hänt och hon hävdade att jag hade varit pådrivande (vilket jag betvivlar då hon var en kompis som jag helt saknade sexuella känslor till). Ska det inte räknas (om det som hände var vad jag tror) bara för att jag var kille och hon var tjej?
    Jag förlorade oskulden när jag var 14 och tjejen var 23, ska det inte räknas bara för att hon var kvinna? (Nu anser jag inte att hon gjorde fel, men det var ju våldtäkt mot barn enligt gällande lagstiftning).

    Jag tycker att det är en mycket unken människosyn att anse att man ska ha särskilda brott som bara kan begås mot kvinnor av män.

    • Naturligtvis är texten könsneutral. Det är människor som ska skyddas från övergrepp av andra människor. Så det du skriver är korrekt

      Har skrivit offer = kvinna och gärningsman = man beroende på att statistiska fakta. Kvinnor är offer i mer än 90 % av fallen. Och gärningsmannen är i ca 98% en man.

      De som begår sexualbrott är nästan enbart män. Det stora flertalet offer är kvinnor. Så det kan lite förenklat ses som mäns övergrepp mot kvinnor. Har skrivit det vid olika tillfällen och det är tråkigt om du inte uppfattat det så.

      • Det är ju statistik av anmälningar inte statistik av offerundersökningar där en betydligt större andel förövare är kvinnor och många fler offer är män eller pojkar.

        Menar du att det bara är de som betraktas som goda offer idag ska räknas eller att det är fel på offerundersökningarna?

      • Det är korrekt att siffrorna beror på vilka undersökningar man använder. För att göra det hela korrekt enligt dig. Vilken undersökning refererar du till och vilka är dina siffror? Så kan vi få bort denna inte väsentliga fråga.

        Det verkliga antalet kvinnliga offer vet vi inte efter som brottet är underrapporterat.

      • Njae, siffrorna är ganska konstanta. Det rör sig om ca 40-60 offer bland män och kvinnor, ca 25-75 för pojkar och flickor som offer, ca 40-60 förövare mot vuxna kvinnor och män samt 30-70 förövare mot barn kvinnor och män.

        Det verkliga antalet offer vet man aldrig. Vad gäller rapporterat så görs det inte statistik av antalet anmälare utan av antalet anmälda brottstillfällen, vilket inte säger ett smack om antalet offer.
        Då måste man använda offerundersökningar för att få en uppfattning.

  3. Flera mycket tråkiga inslag i denna text. Ämnet är viktigt och debatten nödvändig. Men då en nyanserad sådan. Det är exempelvis inte en ”inte väsentlig fråga” att du skriver mäns övergrepp mot kvinnor. Det är mycket väsentligt att man skriver det man menar nämligen människors våld mot människor. Annars sprider man en bild av verkligheten som inte är sann. Det är förödande. Ett exempel är de som säljer sex. Hur ofta hör man att av unga männsikor som säljer sex är pojkar överrepresenterade? Det är inte den bild som sprids och det är därför inte ”sanningen” även om det råkar se ut så.

    Liknande fall gäller för mäns våld [inte sexuellt våld] mot kvinnor. För när det gäller våld inom relationer är det så att både män och kvinnor är lika ofta offer. Dock så skiljer det sig gällande våldets art/grovhet. Mäns våld mot kvinnor är ofta grövre än kvinnors våld mot män. Men vi vet också att kvinnor är överrepresenterade i de grova våldet mot barn (70% av dödligt våld mot barn under 7 år utförs av mamman). Vi vet också att män inte anmäler våld de utsatts för i samma utsträckning. Vi vet att polisen och myndigheterna inte tar det på lika stort allvar när en anmälning väl sker. Totts det finns ingen mansfrid lagstiftning… inga centrum för mansfrid på universiteten (jmf exempelvis UU:s kvinnofridscentrum).

    Vill man debattera dessa frågor bör man i största möjliga mån hålla sig könsneutral. Förutfattade meningar är enbart skadliga och skadar argumenten. För självklart ska båda (eller flera om det nu förhåller sig så) samtycka till sexuella akter, inget annat är acceptabellt. Lagstiftningen bör vara rättssäker och samtidigt erbjuda ett bättre skydd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*