En jämförelse mellan vår sexköpslag och Nya Zeelands lagstiftning

Sen en tid tillbaka studerar jag den Kanadensiska sexualbrottslagstiftningen. Anledningen är att 1983 reformerades lagstiftningen radikalt. Man har samtycke som brottsrekvisit och man har tagit bort våldtäkt (rape) som brottsrubricering. Brottet är nu sexual assault, sexuellt övergrepp. En bra lagstiftning som vi bör ta efter.

I samband med detta arbete snubblade jag över en intressant jämförelse mellan hur vi i Sverige lagstiftar mot prostitution jämfört med hur man gör på Nya Zeeland. De som har gjort studien är Canadian HIV/AIDS Legal Network. En sammanslutning som jobbar med att försvara de mänskliga rättigheterna för de som har eller är i riskzonen för HIV/AIDS.

Anledningen till att studien gjorts beror på diskussionerna i Kanada om hur prostitution bäst ska hanteras och hur en lagstiftning ska se ut för att den ha bästa effekt för att minska prostitution utan att kränka sexarbetares mänskliga rättigheter. Hela materialet hittar du här. Den specifika jämförelsen mellan Sverige och Nya Zeeland finner du här.

Den Nya Zeeländska lagen tillåter prostitution och reglerar hur det hela ska gå till. Den föreskriver bl.a. att vid sexköp måste kondom eller annat heltäckande skydd användas för att förhindra spridning av bl.a. HIV/AIDS. Redan 2005 fälldes i domstol en sexköpare som tagit av kondomen utan att sexsäljaren var medveten om det. Det är också inskrivet i lagen att sexsäljaren har laglig rätt att ”avbryta leverans”, säga nej till visst sex och vissa kunder. Det är ett praktiskt exempel på vad  lagstiftningen syftar till. Skydda de som säljer sex. Genom det finns det en större möjlighet att nå sexsäljarna och tack vare det uppspåra och bekämpa trafficking.

Den korta rapporten bygger bl.a. på den utredning som Ulf Stridbeck gjort för den norska regeringen när man för första gången diskuterade att införa en lagstiftning liknande den svenska. Ulf Stridbecks egna kommentarer har du här.

Den mycket korta summeringen i direktöversättning:

I sin utformning är lagen, New Zeeland Prostitution Reform 2003, skriven med mycket mer respekt av autonomi, värdighet och mänskliga rättigheter för sexarbetare än den svenska sexköpslagen. Med tanke på att den Nya Zeeländska lagen först trädde i kraft 2003, finns det få undersökningar vilken påverkan lagen haft.

Däremot är det ett faktum att den svenska lagen inte har eliminerat prostitution. Den har resulterat i fler farliga arbetsförhållanden och svårare villkor för de prostituerade, speciellt av de mest utsatta kvinnorna. Den nyzeeländska modellen erbjuder ett bättre exempel på en reform som respekterar, skyddar och uppfyller de mänskliga rättigheterna för sexarbetare och inger mer hopp om att bättre skydda deras hälsa. Den Nya Zeeländska lagstiftningen bör övervägas på allvar av de länder som förbundit sig att förbättra hälsan och säkerhet för prostituerade.

Den svenska översynen av sexköpslagen 2010

I juli kom den länge efterlängtade översynen av sexköpslagen som Anna Skarhed jobbat med. Hon bekräftade bara att lagen var bra och troligen hade inte prostitutionen ökat. I varje fall hade inte gatuprostitutionen ökat. I varje fall inte om man jämför med de övriga nordiska länderna. Hon gjorde ingen noggrannare studie av hur stor inomhusprostitutionen är. Dock anser man sig veta i Finland att 95% av all prostitution är inomhusprostitution. I Sverige anses dock inomhusprostitutionen stå för två tredjedelar. Ungdomsstyrelsens undersökning av unga som säljer sex tyder på att det handlar totalt om 20 000 ungdomar som har sålt sex. Och att nästan alla av dessa har fått kontakt med kunderna via nätet. Sammanfattningsvis vet man inte hur stor prostitutionen är. Det anses som svårt att ta reda på. Kan det möjligen ha att göra med lagstiftningen.

Något som jag fann extraordinärt i studien är det mycket låga antalet sexköpare som åkt fast. Det är totalt 648 personer sammanlagt. Efter 10 år. Av dessa förekommer ca 60% i kriminalregistret dömda för annan brottslighet. Utredningen orkade inte ta reda på vad dessa personer var dömda för. De flesta som var dömda var tagna på bar gärning i samband med tillslag mot gatuprostitution. Att polisen åker efter välkända prostituerade som går på gatan är den vanligaste metoden att bekämpa prostitution.

Vad Anna Skarhed gör ändå att hon rekommenderar att straffet för sexköp ska höjas till max ett års fängelse. Det räknar hon med ska få den effekten att polisen i större omfattningen jagar sexköpare.

Personligen har jag svårt för tanken på att sexhandel mellan två frivilliga parter ska vara straffbelagt. Däremot tycker jag att köpt samlag av tvångsprostituerad ska vara likställas med grov våldtäkt. Anledning till att det ska vara ett grovt brott är att det vid tvångsprostitution handlar om fler gärningsmän för att brottet ska kunna begås.

Jag finner det också märkligt att vi Sverige inte ser det som ett allvarligt brott att försöka locka barn till att sälja sex. Om nu syftet är att minska prostitutionen borde rimligen det vara ett högt straffvärde att förmå barn att sälja sex. Det är det tyvärr inte. Inte heller har vår grooming-lag utformats så att den skyddar barn från sexköpare.

Syftet med den svenska sexköpslagen var att förhindra prostitution. Sexköp anses vara en grov form av mäns våld mot kvinnor. Mig veterligt har inte sexköpslagen minskat mäns våld mot kvinnor och det är tveksamt om den haft någon större effekt på prostitutionen. Vad som den svenska lagen också gör är att den tar avstånd från skademinimering. Lagen marginaliserar sexsäljarna ytterligare. De får inte ens kallas sexsäljare trots att deras aktivitet är fullt laglig.

Det verkar som om sexköpslagen är i huvudsak en symbollag. Det är politiskt korrekt att vara emot sexköp generellt. Då är man en fin människa med en bra syn på jämställdhet. Att försöka skilja på verkliga övergrepp, tvångsprostitution och sexköp av barn, och vanliga sexköp är de som är emot sexköp inte intresserade av. Jag kan omöjligt förstå varför.

3 reaktion på “En jämförelse mellan vår sexköpslag och Nya Zeelands lagstiftning

  1. Varför inte tala med f.d. prostituerade som har varit borta från branschen längre än några år -hur de ser IDAG på sina liv när dom var i prostitutionen? Jag tror inte att man behöver vara en raketforskare för att förstå saker och ting , men ändå slopas deras argument gång på gång. Dom kan vråla som en besatt att det en stor fet misshandel av den egna kroppen när dom sålde sig , det var en lögn, en bedövande verklighet, men ingen lyssnar. I dag är det tabu att ens lyssna på en före detta prostituerad. Men hade samma person varit i branschen och hävdat att allt var ok, då hade alla ställt sig upp och applåderat.Vad är det som har gått snett i debatten ? tycker att det är tragiskt att du går igång för torskens rätt att utnyttja för pengar det man inte kan tillskansa sig på naturlig väg- Att vara prostituerad är ju redan lagligt som sagt. Frutkansvärt tragisk artikel.

    • Kära Karin,

      Jag vet inte vad du har för erfarenheter av prostitution. Eller av prostituerade. Eller vad du har för uppfattning om sexturistande kvinnor som köper en afrikansk man för en vecka eller två. Eller män som åker till Thailand för att köpa pojkar och flickor. Sexhandel finns. Även efter att det finns en lag i Sverige som förbjuder sexköp. Och det finns de som säljer sex även om de är marginaliserade och inte får kallas sexsäljare.

      Vet inte om du har läst Anna Skarheds ”Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst”, SOU2010:49. Hon redovisar de källor som utredningen haft. Bl.a. Socialstyrelsens rapport 2003 som pratat med en kvinna som hade egen erfarenhet av prostitution, Socialstyrelsens rapport 2007 som pratat med 16 kvinnor som hade erfarenhet av prostitution. Sen skickade Anna Skarhed ut enkäter till PRIS (Prostituerades Revansch i Samhället) och till Rose Alliance. Man fick in totalt 14 enkätsvar. Efter många ord, nästan 300 sidor, kom utredningen fram till att sexköpslagen var förbaskat bra och att man borde höja maxstraffet till ett år. Allt är frid och fröjd i Sverige.

      När man i Holland år 2007 utredde effekterna av bordellförbudets upphävande år 2000 djupintervjuade man 354 sexarbetare och 49 klubbägare. Slutsatsen av den utredningen blev inte att man skulle införa en sexköpslag. Men Holländare är väl obotliga prostitutionsliberaler som pga närheten till hav gillar torskar. De måste ha fel.

      Det är självklart att många som säljer sex skadas. Många som säljer sex är i en förbannat svår social situation. En del har substansberoendeproblem. Jag noterar att i din kommentar finns det ingen som helst tanke på hur man kan minska skadorna. Eller idéer om hur man kan stödja prostituerade att komma ur prostitution. Det är enklare för dig att skriva att jag ”går igång för torskens rätt att utnyttja för pengar”. Floskler har du, men några vettiga förslag saknas. Men du är inte ensam.

      I Anna Skarheds utredning kan man läsa:
      ”Medlemmar i både PRIS och Rose Alliance som utredningen har varit i kontakt med har beskrivit att det finns behov av mera stöd och hjälp. Medlemmar i PRIS har framhållit att det inte alltid finns någon riktad vård eller behandling att få och att det inom de yrkesgrupper som de kommit i kontakt med ofta saknas sådan kunskap om prostitution som är nödvändig för att kunna ge adekvat hjälp. En person uttryckte angående de sociala myndigheterna att ”de vill hjälpa många gånger, men vet inte hur”. Flera av dem som besvarat utredningens frågor har uppgett att det förekommer att de som söker hjälp får ett bristfälligt bemötande av de yrkesgrupper som arbetar med dessa frågor.”

      Jag undrar vad kan du bidra med. Något mer än nedlåtande attityder?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*