Höga röster hörs mot samtyckesreglering

Caroline Szyber, den vakna nyblivna riksdagskvinnan för Kristdemokraterna, har skrivit två bra artiklar om fSexualbrottsutredningen. En på Newsmill och en på hennes egen blogg.

Feministisk rättvisa?

Hon tar klart ställning för en samtyckesreglering vilket får några personer, av en slump män, tala i nåt som påminner om falsettröster. De pratar om att nu är rättssäkerheten hotad, totalitära lagar riktade mot män gör att halva befolkningen kriminaliseras och våra fängelser kommer att bli överfyllda med oskyldigt dömda.

Vilka är de dessa män? En nämnde jag i ett tidigare inlägg. Tommy Sandström. Hans kommentarer om sexualbrottslagen kan läsas under Carolines Newsmill artikel.

En annan man är en liberal herre som skriver på bloggen Från Utomlands. Det som är lite ansträngande när jag skriver om dessa män är att det är så mycket som är missuppfattat.

Erik på Från Utomlands skriver att:

Våldtäkt ska i fortsättningen, enligt vad utredningen föreslår, även omfatta bristande samtycke. Alltså kommer alla typer av samlag där en av parterna inte har samtyckt, att betraktas som våldtäkt.

Ovanstående påstående är felaktigt. Idag är det inte så att när en av parterna inte samtyckt är det våldtäkt. Våldtäkt idag är inte samtyckesreglerat. Det måste man väl i alla fall känna till om man ska kommentera sexualbrott.

Den prövning som görs i domstol idag och som konstigt nog kallas samtyckesprövning är för att utröna om offret gjort verbalt och/eller fysiskt motstånd. Dvs domstolen försöker utröna om offret sagt nej eller använt motvåld. Domstolen försöker inte finna om samtycke funnits. Domstolen försöker finna om ”brist på samtycke uttryckts”. Det är något helt annat. Sen måste åklagaren visa att den tilltalade också förstått att nejen och motståndet innebar att kvinnan faktiskt inte ville ha sex. Det är inte en enkel process.

Problematiken med en samtyckesreglering är hur domstolarna ska tolka vad ett samtycke är.

Detta problem finns bara om lagen inte specificerar vad som är ett samtycke. Självklart bör lagen specificera det. Annars finns risk för att domstolarna gör helt olika värderingar och att några gör moraliska värderingar.

Utredningen säger att tyst samtycke (den som tiger samtycker) inte ska beaktas. Samtycke ska också ha kommit till uttryck för att räknas. Om samtycke ska ha kommit till uttryck för att räknas, flyttas inte då bördan för att bevisa detta, över på den misstänkte? Jo, vilket utredningen själv erkänner. ”Sedan bevisning från åklagaren lagts fram rörande varför samtycke inte förelegat”, är det enligt utredningen förenligt med oskuldspresumtionen att den tilltalade/misstänkte måste förklara sig.

Nu blir det roligare. Mitt i kommentaren ovan finns ett kort citat från utredningen. Om vi tittar på i vilket sammanhang det förekommer blir bilden en helt annan.

Dock är det inte rimligt att kräva att åklagaren ska kunna motbevisa en – objektivt eller subjektivt/putativt sett – ”blank” invändning om samtycke. Invändningen får således inte framstå helt obefogad utan måste vinna stöd av omständigheterna för att kunna beaktas. Att det då kan komma att åvila den misstänkte/tilltalade en viss förklaringsbörda, sedan bevisning från åklagaren lagts fram rörande varför samtycke inte förelegat, är enligt vår uppfattning helt förenligt med oskyldighetspresumtionen i brottmål. Från sidorna 221-2 Sexualbrottsutredningen

Vad utredaren skriver är att man kan inte kräva att åklagaren ska kunna motbevisa en ”blank” samtyckesinvänding efter det att åklagaren lagt fram bevisning om varför samtycke inte förelegat. Det är en självklarhet. Det räcker inte som försvar att bara säga ”Jag är oskyldig, det var samtycke, jag har alibi” och räkna med att det ska vara ett fullgott försvar. Det räcker inte för en tilltalad att bara blåneka efter bevisning är framlagd av åklagare.

Med andra ord kan åklagaren väcka talan med i stort sett muntlig bevisning – och kräva att den tilltalade förklarar varför han eller hon menat att samtycke förelåg. Kan han eller hon då inte förklara sig på ett bra sätt, är det att förvänta en fällande dom.

Nej Erik. Åklagaren kan inte väcka åtal med i stort sett muntlig bevisning. Det står i raden ovanför ”Men utredningen förklarar också att en alltigenom trovärdig utsaga av målsäganden – stödd på övriga omständigheter i ärendet – är tillräckligt för en fällande dom (HD i NJA 2009 s. 447 I och II).” Det behövs stödbevisning och att den tilltalade inte har en rimlig förklaring.

För att ta ett annat fall. Om en åklagare visar med stödbevisning att en tilltalad befunnit sig på en viss plats och att det är tillräckligt för en fällande dom måste den tilltalade visa på vilket sätt bevisen är felaktiga.

Erik pratar om brister i rättssäkerhet, dvs omvänd bevisföring gäller. Så är ju inte fallet. Vad som inte accepteras enligt utredaren är blånek. Att inte frikänna tilltalade efter blånek alternativt total tystnad är inte att urholka rättssäkerheten.

Vad ska Erik skriva nu, förutom att jag förespråkar en totalitär lagstiftning.

25 reaktion på “Höga röster hörs mot samtyckesreglering

  1. Pingback: Intensivtid i riksdagen men mycket roligt man hinner med

  2. Exakt, vill tillägga att muntlig och skriftlig samtycke räcker inte. Jag filmar allt med video, alltid. De flesta tycker om det och blir t.o.m. upphetsade av det 🙂

    MVH/A

  3. Jag tror faktiskt att en samtyckeslagstiftning kan vara till fördel för män. När jag tänker tillbaka på alla de gångar jag har haft sex har det gått till på det sättet att kvinnan har tagit nästa steg eller om jag gjort det så har hon underlättat det.
    Jag har svårt vid att föreställa mig samlag utan att 1) trosorna dras ned och 2) kvinnans ben sprids.
    Att sprida benen eller underlätta att trosorna dras ned är om det inte sker under hot att räkna som samtycke enligt vad jag förstår på den utredning som gjorts. Och jag kan med min erfarenhet inte se hur man som man skall komma förbi dessa hinder utan att använda våld – det vill säga öva våldtäkt.
    Om mannen kan hänvisa till att kvinnan underlättade processen är det ju upp till åklagaren att bevisa att så inte var fallet om inte det finns stödbevisning. Det kan han inte, eftersom ord då står mot ord – och mannen måste då frias.

    • Håller helt med dig.

      Samtyckeslagstiftning försvårar för den part som ljuger, eller försöker utelämna eller dölja sanna. Det beror på att en väsentligt mer omfattande utredning måste göras.

      • Jag redogör gärna för det. Men innan jag lämnar ett svar skulle jag vilja veta hur du ser på det.

        Kommer utredningarna bli mer omfattande, lika stora som idag eller mindre omfattande?

        Tror att skillnaden i våra synsätt kommer fram tydligare så. När du har redogjort för din syn ska jag ge dig ett uttömmande svar och jag är säker på att mitt svar kommer bättre att svara på dina verkliga frågor.

      • Jag tror att det kommer bli ungefär som idag. Åklagaren är nöjd efter att målsäganden, den tilltalade och målsägandens vittnen är hörda. Försvararen kommer tjata om ytterligare utredning, tekniska undersökningar osv men det kommer inte göras mer.

        Om beviskrav och bevisbörda inte ändras så borde inte utredningarna ändras. Att åklagaren kan lägga till ”utan samtycke” till gärningsbeskrivningen eller stryka delar av den och ersätta dem med ”utan samtycke” påverkar ju inte behovet av utredning.

        Vad jag främst vill ha svar på är hur man gör när det inte går att visa att någon av två personer som haft sex lämnat samtycke. Eller hur du tycker att man ska göra om den misstänkte hävdar att denne inte lämnat sitt samtycke.

      • Eftersom samtycke blir centralt kommer åklagaren att behöva en exakt redovisning från mannen om hur han uppfattat samtycke. Påståenden att kvinnan underlättat samlag genom att med handen föra in penis i slidan, att hon kramat honom eller kysst honom efter dess att han fört in sitt lem måste därför föras in i utredningen och bemötas av kvinnan.

  4. Men han skriver ju inte heller att det är så idag, han skriver ju att utredningen föreslår det.

    Min fundering kring samtyckesreglering är hur man ska göra när det inte kan visas att någon av parterna har lämnat samtycke, ska båda fällas för våldtäkt då?
    Säg att A har utsatts för en klassisk våldtäkt av B, av utredningen framkommer att det förekommit sexuella aktiviteter mellan A och B, men det går inte att visa att någon av dem lämnat samtycke. Ska både A och B straffas då?

    • Vid sexuell aktivitet krävas att en av parterna – oftast mannen – gör någon form av aktiva rörelser. Denna har med automatik lämnat samtycke. Om båda gör det så har båda lämnat samtycke fram tills dess att den ena parten återkallar samtycket. Om det har lämnats samtycka genom aktivt handlande måste detta aktivt återkallas. Det kan rimligtvis inte återkallas passivt.
      Eftersom en samtyckeslagstiftning kräver att polisen verkligen håller förhör med båda parter krävs det att den anmälande parten verkligen specificerar hur denna återkallar ett samtycke. I annat fall måste det anses bevist att den aktiva parten försäkrat sig om samtycke och denna skal frias.
      Det är precis detta som styrker den aktiva parten vid samtyckeslagstiftning. Om denna har rimlig anledning att utgå ifrån att samtycke föreligger tvingas den passiva parten på ett mycket konkret sätt begå mened för att få den aktiva parten dömt.
      Om man gett sig in i leken räcker det inte längre att komma dagen efter och säga att jag vill inte – hand tvingade mig.
      Den passiva parten – oftast kvinnan – kommer i en situation där hon måste förklara sig.
      Exempel:
      En kvinna påstår att hon blivit våldtagit. mannen förklarar att de inledningsvis kysste varandra. Kvinnan medger detta. Mannen förklarar att han började dra av kvinnan kläder och hon hjälpte till vid att sträcka händerna upp så tröjan lättare kom av. Mannen förklarar att han drog ned trosorna och och hon lyfta stjärten från underlaget för att underlätta det. Mannen förklarar att kvinnan särade benen och med sina bäckenrörelser välkomnade honom.

      Enligt denna förklaring finns det på varje punkt i processen ett samtycke och om kvinnan vill ha mannen dömt måste hon bestrida hans förklaring och på ett mycket konkret sätt förklara på vilket sätt mannen talar osanning. Hon måste ange på vilket sätt hon drog tillbaka samtycket.

      Ifall hon tillhör skaran av kvinnor som ångrat sig dagen efter tvingas hon på ett mycket konkret sätt begå mened.

      Eftersom presumtion om oskuld föreligger är mannens förklaring sann tills dess att motsatsen är bevisat.

      Personligen kan jag stå inne för att jag vi vartenda samlag eller sexuell handling som jag varit med om vid envar punkt har försäkrat mig om samtycke.

      Jag känner personligen att jag står starkare om jag skall försvara mig mot en samtyckeslagstiftning än om jag skall försvara mot en svepande beskyllning om att ha använt våld.

    • hieronemus har givit ett bra svar på din fråga hur man ska göra om ingen skulle ha lämnat samtycke.

      I och med att du ställer just denna fråga och den är viktig för dig tror jag att du har missat något.

      Samtycke finns vid hemfridsbrott. Du får inte gå in i någons bostad utan tillåtelse. Jag ska göra om din frågeställning till hemfridsbrott och så ska du svara hur man ska döma. Jag redovisar hur jag ser på det efter ditt svar.

      Säg att A har haft ett ovälkommet besök av B, av utredningen framkommer att A varit inne i Bs bostad, men det går inte att visa att någon av dem lämnat samtycke. Ska både A och B straffas då?

      • hieronemus har väl inte svarat på den frågan öht?

        Samtycke finns inte alls vid hemfridsbrott, om det är vad som avses med samtycke bland sexualbrotten så finns det ju redan där också.

        Om vi utgår från samtycke så ja båda ska straffas. Varför skulle de inte det?

      • Vi har fallet med A som intränger i en Bs bostad och B som äger bostaden. Som i ditt fall. Sen har man vid utredning inte kunnat konstatera att vare sig A eller B samtyckt.

        Lagen om hemfridsbrott: Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad
        Det står olovligen vilket betyder utan tillstånd. Utan att ägaren av bostaden samtyckt till att personen kom in i bostaden. Det står också eller kvarstannar.

        B är ägare av bostaden. Utredning visar att B inte har samtyckt. B kan tänkas ha sagt ”Du får inte komma in i mitt hem”. A har olovligen (utan tillstånd, samtycke) trängt in i bostaden. Det betyder att A har begått hemfridsbrott. Så långt är det väl enkelt.

        Så ska vi titta på A. Enligt utredning har man inte kunnat konstatera att A lämnat samtycke. Vad skulle A kunna lämnat samtycke till? Det måste endast kunna vara att A skulle ha godkänt att komma in i bostaden om A fick tillåtelse. Det skulle kunna låta så här: ”Jag kommer gärna in till dig”. Nu är det enligt exemplet så att A inte lämnat samtycke. Det betyder att kan ha sagt ”Jag vill inte komma in till dig” Efter det att A sagt det intränger A i Bs bostad.

        Eftersom A trots att han sagt att han inte vill komma in i Bs bostad likförbannat kliver in i Bs bostad blir frågan vad det innebär. Frågan är då om man ska ta hänsyn till vad A säger eller om man ta hänsyn till hur A faktiskt handlar. Det förefaller enkelt att vi självklart måste ta hänsyn till handlandet. Det är ju själva handlingen, det olovliga inträngandet, som är brottsligt. Vad A säger betyder inget när väl As handlande negerar de uttalade orden.

        Med detta exempel kan vi konstatera att A har avsevärda mentala problem. A inbillar sig att han är en just person för han använder justa ord och fraser men han begår brottsliga handlingar utan att förstå det. Genom att se på As handling är det också enkelt att se att utredningen av förloppet är riktigt dåligt.

        Tillägg till ditt exempel. I lagen om hemfridsbrott står det också ”olovligen kvarstannar”. Det är för situationer när A fått tillstånd och B tappar lusten och uppmanar A att avlägsna sig. Om A då kvarstannar gör A sig skyldig till hemfridsbrott. När B återkallar sitt tillstånd (samtycke) har det ingen relevans vad A har för inställning. Om han samtycker eller inte samtycker att vara i Bs lägenhet blir fullständigt irrelevant när B återkallar tillståndet. Det enda A har att göra är att omedelbart lämna bostaden. B har rätt att använda nödvärnsvåld för att avlägsna A.

        Nu ser du kanske också att hieronemus svarade på din fråga på några eleganta rader i första stycket.

        Tror att du ser likheter mellan en samtyckeslagstiftning. Har du några synpunkter på resonemanget?

      • B hade ju också varit hemma hos A utan samtycke.
        När det gäller sex så har ju båda sex med varandra, alltså precis som i ditt första exempel så har både A och B varit hemma i den andres bostad. Båda hävdar att de inte samtyckt till den andres besök.
        Ska vi jämföra med sex så är då B hemma hos A utan samtycke från A samtidigt som A är hemma hos B utan samtycke från B.

        Jag kan inte se var hieronemus svarat eller hur.

      • Ditt senaste svar stämmer inte med förutsättningarna. Du har angivit förutsättningen som att A har begått en klassisk våldtäkt på B. B har inte lämnat samtycke. A har begått våldtäkt.

        Att A inte lämnat samtycke till att ha sex med B är något som A får fundera på när A avtjänar sitt straff. Om det skulle vara så att A inte lämnat samtycke att ha sex med B så skulle A inte våldtagit B. Huruvida A lämnat samtycke eller inte är fullständigt irrelevant.

        Vad du skriver, fast med andra ord, är att man kan inte vara en våldtäktsman om man inte samtycker till att ha sex med de man våldtar.

        Lagstiftningen handlar inte om inställning utan om gärningar. Om man beter sig som en våldtäktsman är man en våldtäktsman.

      • Göran Rudling:
        Riktigt så lätt blandar du inte bort korten, förutsättningarna är följande:
        A begår en klassisk våldtäkt mot B.
        B anmäler A.
        Det går inte att bevisa den klassiska våldtäkten men sexuellt umgänge.
        Man utreder istället samtycke, båda parter menar att de inte har lämnat samtycke till sex.

        Hur ska man göra här där man vet att två personer haft sex och ingen av dem har lämnat samtycke. Ska både A och B fällas för våldtäkt?

      • OK. Nu blir det lite konstigt. Utgår från heterosexuella relationer.

        Mannen A har genomfört ett samlag med kvinnan B. Han påstår att han inte samtyckt till det. Han gör dock ingen anmälan.

        B anmäler A för våldtäkt.

        Utredningen visar att B inte samtyckt. Och så påstår du att utredningen också visar att A inte samtyckt. Är det så fallet är?

      • Jag skrev inte att icke samtycke var styrkt för båda, även om det såklart kan vara så. Jag vet inte om jag själv varit med om det, men en bekant berättade hur hon hade varit trött och sliten på en helgpermis då hon gjorde värnplikten. Hon trodde att pojkvännen ville ha sex eftersom de inte hade träffats på två veckor och de började ha sex, mitt under samlagen avbröt han dock och sa att han inte orkade mer och bad om ursäkt. Han hade också varit trött och sliten och ville inte ha sex men trodde att hon ville. Ingen samtyckte alltså.

        Men nu är ju samtycke och icke samtycke totalt omöjligt att bevisa. (Eller hur skulle det gå till?) Om A anmäler B för våldtäkt och B säger att det inte alls var våldtäkt utan ett samlag som hon inte samtyckt till. Hur ska man göra då?

  5. Ojdå, jag läste inte hela inlägget innan jag skrev.
    Min tidigare fråga gäller fortfarande men jag vill rätta dig angående bevisningen:

    ”Stödbevisning” kan ju utgöras av muntlig bevisning. Det fall från 1991 som de två fallen från 2009 vilar på hade ju just muntlig stödbevisning. Förutom målsägandens anklagelse så hade man ett vittne som vittnade om att målsäganden avgett anklagelsen till henne före polisanmälan (om något sagts två gånger så måste det vara sant?).

    Hur avgör man om någon är trovärdig?

  6. Det är rätt att våldtäkt inte ska vara samtyckesreglerat, vilket jag i och för sig inser innan slutet av artikeln.

    Angående bevisbördan är det också sant att en ”blank invändning” inte borde kunna användas som grund för friande beslut. Så i båda fallen här må jag ha tagit miste på utredningen.

    Som också har poängterats – jo, åklagaren kan lägga fram enbart muntlig bevisning. För inom ”övriga omständigheter i ärendet” ligger också annan muntlig bevisning som vittnesmål. Och det är gärna vittnesmål som åberopas som stödbevisning, därför att det kan vara svårt att inhämta teknisk bevisning i sexualbrottsfall.

    Missförstå mig rätt – en samtyckesreglering är inte helt fel, och varje sexuell handling som skett mot någons vilja är ett övergrepp. Men frågan handlar också om hur man kan bevisa detta tillfredsställande och hur rättsväsendet tänker. Det tycker jag att man måste vara medveten om – och inte vifta bort som trams (inte med det sagt att du gör det). Därför är jag lite ambivalent till utredningens förslag om mer informering om förslaget – det kan ju bli en ensidig bild. Men förhoppningsvis blir det inte så.

    Oj, det blev en lång kommentar, men till slut kan jag säga att begreppet ”herre” nog inte är helt passande, eftersom jag befinner mig i åldersgruppen 18-25 år. Även om jag skulle skriva mer ”vuxent” än för min ålder…

  7. Staten kommer tillhandahalla en besiktningsman som narvarar som vittne nar samlag ska idkas. Besiktningsmannen kommer bade overse underskriften av samtyckeskontrakt mellan parterna och deras advokater samt overvaka sjalva samlaget som av etiska skal ska genomforas 50% i missionaren och 50% ridande sa att bada parter har samma tid ”on top”.

  8. Svenskar därhemma måste ha för mycket tid över, som kan ägna sig åt sådana häringa futtigheter medan världen står i brand. Nåväl, här får ni en fråga till att fundera över när ni inte kan sova på natten: Antag att en av parterna samtidigt ger samtycket och inte; samtidigt tydligt visar att han/hon vill ha samlag, och lika tydligt signalerar att han/hon inte vill det. Vilken av signalerna är då avgörande, och är det någon skillnad mellan den gamla lagen och den nya?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*