Vem vill vara pressekreterare åt en våldtäktsman?

Piratpartiet har också svårt att radera

Raderingar verkar vara ett återkommande tema när det gäller fallet Assange. Och att om man verkligen ska bli av med det man inte vill att andra ska läsa måste man visst radera två gånger.

Jag jobbar för att vår sexualbrottslag ska ändras och att vi ska införa samtycke i lagstiftningen. Anledningen till det är att vår nuvarande lagstiftning är enormt diskriminerande mot offren, läs kvinnor. När jag började kunde jag aldrig drömma om att jag skulle ägna tid åt något som skulle kunna likna förföljelse av en kvinna som påstår sig vara utsatt för ett sexualbrott och vågat göra en anmälan. Men så konstigt är det. Jag har full förståelse för att många som läser detta kan tycka att jag är en elak jävla typisk man som mobbar de kvinnor som anmäler män för sexuella övergrepp.

Att du driver kampanj mot kvinnor som gör det många inte orkar eller
vågar - att berätta om sexualbrott - tar bort hela syftet med din
blogg. Du är inte bättre än vilken kvinnohatande mansgris som
helst, sluta blogga om sexuella rättigheter, för du fattar inte ett
skit av vad det handlar om.

Kommentarer som den ovan är inte ovanlig. Har hon som skriver rätt? Eller är det möjligen så att det är hon, för det är en hon, som inte förstår.

Jag har redovisat att Anna Ardin raderat tweets som indikerade att hon inte alls tyckte illa om Julian ca ett dygn efter det påstådda övergreppet.

Ett övergrepp som enligt polisrapporten beskrevs av Anna som en våldtäkt. Något som rimligen borde upplevts som åtminstone obehagligt. Trots att Anna enligt egen uppgift blivit våldtagen av Julian lyckades hon genomföra seminariet med Julian några timmar efter övergreppet. Dessutom hade hon ork att fixa en kräftskiva till Julians ära. Och beskriva det hela som amazing.

Men det stannar inte där. Dagen efter kräftskivan, söndagen den 15 augusti, följde hon med Julian till ett möte med Piratpartiet. Ett möte på en restaurang i Gamla Stan. På mötet skrevs ett avtal mellan Wikileaks och Piratpartiet. Piratpartiet skulle hjälpa Wikileaks med servrar. På detta möte bestämdes att Anna skulle vara pressekreterare i Sverige för Julian Assange och Wikileaks. (Edit 14 sep. Anna Ardin var inför Broderskapsrörelsens seminarium den 14 augusti presskontakt för seminariet. Hon var inte Julian Assanges och Wikileaksa pressekreterare) Det verkar som om Anna Ardin såg en framtid i att vara Julians pressekreterare. Och önskade i alla fall då att vara kopplad till honom. I alla fall i en arbetsrelation.

Detta låter självklart som en skröna. Påhittat av en ”kvinnohatande mansgris som inte fattar ett skit”. Kan det verkligen vara sant? Vem vill vara pressekreterare åt en våldtäktsman som har våldtagit en 48 timmar tidigare? Vill man verkligen det? Eller blir man så oerhört förvirrad av att övergreppet att det tar nästan en vecka innan man förstår att man måste rådfråga polisen om vad som verkligen har hänt och få hjälp att göra en anmälan?

Om man läser pressreleaser noga så blir man kusligt medveten om att detta tyvärr är helt riktigt. I pressreleasen från den 17 augusti om Wikileaks och Piratpartiets samarbete kan man läsa

”Anna Ardin, pressekreterare i Sverige för Julian Assange på WikiLeaks, 0733-907017”.

Länken till hela pressreleasen finns här. Om någon skulle radera bort Annas namn på Piratpartiets pressrelease så finns en backup här. Pressreleasen är i två delar. Det är på den andra delen längst ned som ni finner Annas namn.

Det finns många som påstår att raderingarna av tweets den 20 augusti och den 13-14 september inte betyder något. Att självklart har Anna Ardin rätt till sin personliga integritet och att hon kan radera hur hon vill. Det är ju hon som har upphovsrätt till sina tweets. Det stämmer väl? Och hon har rätt att radera sina SMS också, de har hon ju upphovsrätt till eller? Frågan blir kanske lite annorlunda om man påstår att man är ett offer för en våldtäkt eller ett annat sexuellt övergrepp. Och att man har en skyldighet att för polisen uppge allt som är relevant, även omständigheter som kan tyda på att gärningsmannen är oskyldig. Man får inte dölja uppgifter. Och självklart får man inte hitta på saker.

När Piratpartiet raderar så har de i alla fall den goda smaken att tala om att de raderat. Så här står det där Anna Ardins namn stod ursprungligen:

Kommentar: när pressmeddelandet gick ut stod en tredje person här, i rollen som svensk pressekreterare för Julian Assange. Vi har blivit ombedda att plocka bort den personen som kontakt i det publicerade pressmeddelandet eftersom vederbörande inte kan få kontakt med Assange (det kan i stort sett ingen) och vederbörande var trött på att bli uppringd av hela världens media med den förväntningen. Det florerar konspirationsteorier om varför personen försvann men det har alltså en väldigt enkel förklaring.

När raderades Anna Ardins namn bort? Runt den 20 augusti i samband att hon gick till polisen.Varför? U tell me.

Tyder det faktum att Anna Ardin valde att vara Julians och Wikileaks pressekreterare den 15 augusti på att Julian våldtog eller ofredade Anna natten mellan den 13-14 augusti? Eller tyder det på nåt annat?

Kunde polisen ha rätt ut detta någorlunda snabbt i samband med polisanmälan den 20 augusti? Jag tror det. Men de verkar inte få det stöd de behöver för att göra bra utredningar. Det är ett verkligt problem.

13 reaktion på “Vem vill vara pressekreterare åt en våldtäktsman?

  1. Jag tycker det är kul att du vill ha straff för den som inte fått uttryckligt samtycke för samlag. Det hela är bisarrt. Jag har skrivit ner ett antal kommentarer till detta som du inte har besvarat (såvitt jag kan se). Det är kul därför att det är så lätt att krossa dina argument för samtycke! Ren underhållning.

    • Jag ber om ursäkt för min otydlighet. Jag menar att man bör bortse från spekulationer och amatörpsykologiska konspirationsteorier utan verklig grund.

  2. Hej. Om man bortser från dina spekulationer och amatörpsykologiska konspirationsteorier utan verklig grund, vilket jag tycker att man bör göra, så kvarstår två intressanta faktum. Mannen är anmäld av två kvinnor och åklagare har rubricerat brott, begärt mannen häktad och utlämnad och fått honom gripen i annat EU-land.

    (Jag är man och inser att jag om samtyckeslagen hade funnits teoretiskt hade kunnat bli dömd för våldtäkt, likaså kvinnor som jag haft sex med. Lagen innebär att ökad tydlighet krävs vid sexuella relationer. Lagen som redan nu finns ger stöd för att misstänka Julian Assange.)

    Just det, det andra faktumet: Du är inte domare.

    • Du tycker att man skall bortse från att ena kvinnan raderat bevismaterial, samt publicerat ett sjustegsprogram för hämnd mot otrogna män. Vi skall även bortse från att polisutredningen är synnerligen klantigt utförd!

      Du och jag kan gärna debattera samtyckeslagen. Det kommer att sluta med att du antingen krossas totalt eller flyr fältet. Utöver det finns endast en möjlighet, att jag censureras.

      • Men asså själva grejen som Göran Rudling gör, vilken är avskyvärd, är förutom att agera domare, är att han påstår att det faktiska skeendet skulle påverkas av hur anmälaren agerat efteråt. För det första kan det finnas många anledningar till att den betett sig som den gjorde. För det andra så är det upp till domstolen att avgöra vad som är bevis, vem som gjort vad och om det är brottsligt. Det klassiska är att en som misstänks anmäla falskt behandlas mycket värre än en som som misstänks eller är skyldig till brott, se Bjästa. Det bidrar nu http://www.samtycke.nu till.

  3. För allas information skickar jag en länk till rättsvetarens Mårten Schultz juridikblogg. Han är med rätta ledsen och bekymrad över avsaknaden av rättsmedvetande, kunskap om vad förundersökningssekretess stadgar och över lynchjustisens utbredning.

    Läs och lär!

    http://martenschultz.wordpress.com/

  4. Samtyckeslagen kanske inte är en vettig lösning…
    …men jämfört med det nuvarande läget som bidrar till omvänd bevisbörda?

    Och jag ser inte direkt någon lösning i en samtyckeslag heller egentligen då det även i det fallet kommer att vara ord mot ord i fallet ena parten vill ombestämma sig efteråt. Samtyckeslag kan vara en bonus enbart i fallen där det kan anses ambivalent om kvinnan ”värjt sig”, ”aktivt inbjudit” eller någon av de tusentals andra tröttsamma argument som använts av män för att slingra sig ur våldtäktsåtal.

    Men i sak ändrar det inte mycket. Om en man och en kvinna påbörjar samlag med ömsesidigt samtycke, kvinnan ombestämmer sig och mannen fortsätter trots ett tydligt ”nej” så blir det hela fortfarande ord mot ord om mannen hävdar ett uttryckligt medgivande och kvinnan hävdar annorlunda vilket gör att friande är mer troligt än fällande. Vilket det enligt god rättspraxis bör vara – ”oskyldig tills motsats bevisats” etc.

    Enda möjligheten till bevisföring lär vara en ömsesidig inspelning av förfarandet där varje partners kopia hålls under sekretess. Jag tror inte problemen med något sådant behöver belysas.

    Visst kan en samtyckeslag fungera i de fall där mannen helt enkelt slingrat sig – men i slutänden blir det, som Gunnel vid något tillfälle frågade, om tanken var att om man tar fan i båten så får man ro honom i land.
    Tanken slår mig att både män och kvinnor som ofta uppvisar större försiktighet i vardagslivet än vad de gör när lusten faller på och de oförhappandes släpar med någon hem som visar sig inte riktigt motsvara de förväntningar de uppmålat under den tiden de känt den andre – ett par timmar. Det borde rimligen vara tvärtom. Annars finns ingen hjälp att ge.

    • *nickar*
      Det är sant Scary Devil…även med samtyckesrekvisit i lagstiftningen kommer många att frikännas. Så måste det bli.

      Det ”goda” med samtyckesrekvisitet är nog bara att utredningen mer tar fasta på den utpekade gärningsmannen. Vad gjorde han för att försäkra sig om att det fanns ett samspel mellan de två? Hur gjorde han? Vad märkte han? Hur tolkade han det? Det ställer samma krav på kvinnan…hur visade hon icke-samtycke? De rättsliga kraven blir mer ”jämlika”.

      Det onda med våldsrekvisitet är att det ställer så starka krav på hur kvinnan gjort motstånd. I en hotfull situation där rädsla härskar gör många inget motstånd.

      §§§

      Jag är inte lika säker som du på att man alltid ska vara så noga när lusten faller på. Feromoner kan slå till som en blixt och den situationen är grundläggande positiv 🙂 Feminister drömmer om och arbetar för en värld där kvinnor inte längre betraktas som en servicefunktion med tre kroppsöppningar. Utan som en samspelande partner med lika önskan om njutning, lika rätt till denna önskan.

      Men i dagsläget är risknivån med one night stands hög. För kvinnor i åldern 30-50 år bedömer jag risken för att bli rejält överkörd, eventuellt utsatt för övergrepp till 1 på 4. Jag tolkar det som ett naturligt utfall av att de bra karlarna hunnit bli småbarnspappor och inte längre är tillgängliga. Kvar ute i svängen finns många män som ratats av kvinnor p g a sin vidriga attityd till sex.

      Men denna attityd är inte naturgiven. Det är kvinnors stora hopp!

      • ”Kvar ute i svängen finns många män som ratats av kvinnor p g a sin vidriga attityd till sex.”

        Ej att förglömma, Gunnel, så uppmuntras många sådana mån i sin attityd av att de uppvaktas mycket och gärna av kvinnor som tycker att de potentiella småbarnspapporna helt enkelt är för tråkiga.

        Vill du ha spänning? Ja visst…men det innebär definitionsmässigt också att man tar en risk. Går man hem med den brutala alfahannen som det kittlar så skönt i närheten av får man kanske inte vara förvånad när han behandlar en som ett objekt.

        Jag har haft många intressanta samtal med kvinnor som är ”otursförföljda” på just det viset. Nästan samtliga av dessa är fullt medvetna om att de ägnar sig åt riskfyllt beteende och godtar konsekvenserna. Mer än en av dessa gillar efter egen utsago just litet hårdare tag.

        Jag respekterar alltid ett nej, så döm om min häpnad när en kvinna blir sur och avtänd när jag faktiskt reser mig upp och slutar på begäran?

        Att det finns män kvar med en vidrig kvinnosyn…ja, du, Gunnel. Det är min enkla tanke att de kommer fortsätta finnas så länge deras syn lönar sig.

  5. Pingback: Söndagsreflektion om Julian Assange « Sverige är inte världens navel!

  6. Nej Scary 🙂
    Jag hör inte till de spänningssökande kvinnor som jagar alfa-vargar på stan- har nog aldrig gjort. Så jag finner inget skäl att klandra mig själv (fastän jag tillbringat många timmar med att göra det).

    Jag vet att sådana kvinnor finns. Men det räcker bara en liten bit som förklaring till sexualiserat våld. Flertalet kvinnor som råkat illa ut var bara ordinärt lustsökande. Efter övergrepp (brottsligt eller i gråzon) brukar de dra sig inom sitt skal i åratal. Sen kallas de ”lustblyga” eller ”bitterfittor” av sexistiska karlar i den sexualpolitiska debatten *fnys* S k dubbelbestraffning – en av härskatteknikerna.

    Jag tycker nog att du kämpar onödigt mycket med att rulla över 50% an ansvar & skuld på kvinnorna. Vore det inte vettigare att försöka lämna din privata erfarenhetsvärld/perspektiv och försöka ta reda på ”verkligheten” – så som den ter sig ur andra vinklar?

    • Gunnel. Av de kanske runtåt hundratalet kvinnor och män jag diskuterat liknande frågor med blir det en ansvarsbild på ungefär 50%. Faktum är att merparten av mina kvinnliga bekanta (som inte på något vis kan beskrivas som vare sig blinda, okänsliga eller svaga) baxnar inför den ”verklighet” som modern ”feminism” beskriver på samma sätt som jag gör.

      Enda sätter jag förlikar dina teoretiska siffror med en vanlig verklighet är om jag utgår ifrån att samtliga mina bekanta, kollegor, vänner och släktingar tillhör en och samma statistiska deviation, vilket jag helt enkelt inte håller för troligt. Så unik är jag inte.

      Är det inte lika sannolikt att du letar efter utnyttjade kvinnor och därför hittar dem i varje vrå och hörn? Du envisas med att jag skall komma ur ”min” verklighet. Men har du någonsin tänkt efter på om det kanske är du som viktar din egen verklighet? Det du målar upp är nämligen en syn på män och kvinnor som baseras enbart från synpunkten ”offer” eller ”skitstövel”. Något som kräver att man delar upp världen i de som utnyttjar andra och de som blir utnyttjade – och dessutom drar slutsatsen att dessa kan bli omdefinierade som ”män” respektive ”kvinnor”.

      Jag vill hävda att ingendera är så pass representabelt så att man kan göra som vissa självutnämnda feminister gör – att hävda att ”män är djur” eller ”alla män är kapten klänning”.

      Att påpeka att det finns män som hatar kvinnor och kvinnor som hatar män är litet grann som att säga att det finns rasister. Ja, visst. Det finns en inbyggd drivkraft hos människor, särskilt de med svagt självmedvetande, att veta att det finns en stor grupp människor man är ”bättre” än. Som man kan utöva ”makt” över. De flesta moderna feminister greppar redan här efter begreppet ”kvinnohat” vilket bara visar den gamla tesen att om man bara har en hammare så ser alla problem ut som spik.

      Jag hävdar annorlunda. Att det oavsett övriga sociala strukturer helt enkelt rör sig om att många personer har en inneboende drift att utöva makt över andra. Att den här driften är i högsta grad könsneutral, och verkar genom både kvinnor så väl som män. När man begränsar debatten till att börja leta efter orsaker till att kön A gör fula saker mot kön B så har man redan där begått kardinalfelet att leta efter ett recept på magnecyl när man faktiskt lider av något som kräver en omfattande operation.

      Det rör sig i stort sett alltid om maktlust. Något som både kvinnor som män berusas av i lika stor utsträckning. Valet av vapen skiljer sig åt – män våldtar mer än kvinnan. Kvinnan är överrepresenterad i utövande av relational abuse. Oavsett vilken metod man väljer att bruka så är i det spelet båda könen synnerligen väl representerade i den försvinnande lilla minoritet av mänskligheten som väljer att utöva makt över andra.

      Att 5% eller mindre av mänskligheten beter sig som skitstövlar på ena eller andra sättet tycker jag faktiskt bara understryker min tidigare ofta nämnda tes: Vi glömmer hela tiden detta, tar fan i båten, får ro honom i land och ställer oss sedan och gnäller på andra om att de inte ingripit innan man på eget bevåg tog fan i båten.

      Om jag offentligt uttrycker mig kritiskt mot rasister eller om en kvinna går gatan fram med djup urringning så kommer beteendet i båda fallen dra till sig rovdjur. Det här är ingenting man kan göra mycket mer åt än att både jag och kvinnan i fråga får välja våra risker utifrån hur pass trygga vi känner oss i det beteendet som kan uppfattas som provokativt av vissa.
      Alternativet är att vi bygger om samhället på ett sådant sätt att samhället kommer och kan reagera för att rädda oss undan vårt eget risktagande…vilket helt enkelt inte är möjligt.

  7. Jag tycker ni båda har vettiga åsikter.

    Men det finns andra problem som vi inte hade tidigare, inte i den utsträckning vi har nu. Det ena är de attityder som sas ‘importeras’, ibland från krigsskådeplatser och andra ‘hårda miljöer’ macho inspirerade ‘Jan Giouo miljöer’ ”där män är män” Sure :). Jag hoppas att jag inte uppfattas som främlingsfientlig om jag påpekar att den miljö du kommer från definitivt definierar ditt agerande senare. Den andra är Internet och den ohöljda porr-kommersialismen som frodas där.

    Vi behöver ett fritt Internet, och ..vi ..får ..inte inskränka yttrandefrihets lagen, igen…

    Men vi kan gott lagstifta om en åldersgräns för porr saiter, samma som vi redan använder för bio, och lämna detta till internet operatörerna att genomföra. Låt det bli omvänd bevis-börda, dvs, den som ‘behöver’ saiterna måste ansöka om ett ‘porn pass.’ hos sin Internet leverantör. Det är, som jag ser det, relativt enkelt att utföra. Vi stoppar inte all trafik, men vi får ett verktyg som fungerar.

    Om vi får för EU föståss:)

    Skälet till detta är att barn inte längre får vara barn . Dom är uppe på nätet och ser sånt skit dagligen. Inte konstigt om ungarna efterapar vuxna, speciellt när så få vuxna ifrågasätter sina egna värderingar. Ungarnas identifiering och värderingar sänker tröskeln för deras ungar, etc etc. Pole-dancing för tio åringar är ett bra exempel på vart tröskeln ser ut att hamna. Och ge tio åringar de värderingarna och sen förvänta sig att hon, eller han, ska se var ‘gränserna går’ senare I livet?

    När det gäller mitt första påpekande är det inte mycket vi kan göra, vi har en begränsad erfarenhet av krig, och många är offer själva när dom kommer hit. Men för de som kommer hit, förväntades sig att vi ska acceptera unkna ideal från bonde samhällen, kan vi åtminstone försöka bli lite tydligare med vår upplysning.

    Och med krav på ett efterföljande av svensk lagstiftning, med laga bot om våra lagar och förordningar bevisligen ej följs. F*, ge dom ett främlingspass och en stövel i ** om dom inte fixar det här. Så svårt är det inte att bli ‘svensk’.

    Vi är faktiskt fortfarande ett av de tolerantaste länderna i Europa, enstaka sinnessjuka idioter ignorerade. Men vi måste bli tydligare med dom som medvetet utnyttjar toleransen för att sprida sin egen typ av främlingsfientlighet, kvinnoförakt etc. Och nej, jag diskuterar inte muslimer, snarare dom med åsikter avvikande från det samhälle och lagar vi följer här.

    Att vi inte lyckats använda så simpla medel får mig att undra vilka som tjänar på vad vi håller på att få? Och vilka det är som istället för att agera, väljer att begränsa mina lagstadgade grundlags-rättigheter?

    Varför, och vilka?

    Istället för att ha ett invandrarverk som stinker främlingsfientlighet så kunde vi koncentrera oss på att upplysa, tydligt definiera vad som är godtagbart, och kicka ut dom som inte fixar det. Så kallad omvänd bevisbörda, mer eller mindre. Släpp in folk, men gör dom bort sig så ska dom vet att det är ett främlingspass som hägrar, inte ett svenskt fängelse.

    Det kan inte bli sämre än vad vi redan har.
    Yoron.

    Det finns lösningar som funkar. Snart är den enda rättighet vi har kvar allemansrätten:), och det räcker inte, inte för mig i alla fall.

    Yoron.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*