Vad är bra med affären Julian Assange?

När affären Julian Assange exploderade i media den 21 augusti hade jag inte en aning om att den skulle diskuteras ännu mer intensivt runt julen 2010 och att diskussionerna skulle fortsätta 2011. Inte heller trodde jag att det skulle kunna bli så konstigt och att människor skulle så snabbt skulle ställa sig på antingen den ena eller andra sidan. De flesta som uttalar sig idag visste redan innan affären uppstod hur det egentligen är. Denna affär har bevisat för mig själv att det är få som har ett öppet sinne. Affären har bevisat för mig att för många är det inte viktigt hur verkligheten är. Det som är viktigt för dom är hur deras bild av verkligheten är. Fördomar är mycket vanligare än jag kunnat drömma om. Och att det är enormt svårt att bekämpa fördomar.

Ska ta upp några saker som jag tror kommer att finnas med när vi till slut kan man sammanfatta hela denna historia. Vad vi kan lära oss så vi slipper göra om det och vad det fina med denna historia är och vad vi kan göra så att morgondagen blir bättre.

Kanske det bästa

Det kanske mest positiva är att det har startats ett löst nätverk där kvinnor och män, som en reaktion på hur de anmälande kvinnorna behandlats, har börjat prata om hur det har känts att vara utsatt för övergrepp och övergreppsliknande situationer. Hur det är i ”gråzonen”. Detta utifrån en personlig utgångspunkt. Hemsidan finns här.

Ibland känns det svårt, ja nästan omöjligt, att prata om negativa sexuella upplevelser. Bemötandet kan vara kyligt eller rentav fientligt mot de som vill prata om det. Därför har många bitit sig i tungan och tvingats lägga locket på även om funderingarna fortsatt i det tysta.

Vi behöver ett språk för sex utan skam, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Vi behöver prata om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Något ska förändras. Vi ska våga

Detta är oerhört viktigt. Vi kan och vi måste själva känna efter hur det känns. Fundera på vad de är vi egentligen vill. Hur vill vi ha det så att det inte ska bli fel. Och vad är det som är fel, och hur ett rättssystem ska vara konstruerat så att vi kan komma åt de som begår övergrepp utan att de som är oskyldiga ska råka illa ut.

När jag läser vad vissa män skriver i kommentarer till berättelserna förstår jag att en del är enormt hotade av detta. Det gör att de kommer med fullständigt tokiga påståenden och hemska angrepp. Men dessa män är inte viktiga. De är bara rädda. De kanske inte kan prata om det.

Hoppas nu bara att prataomdet inte hamnar i någon konstig teoribildning om varför det är så här utan bara fokuserar på hur det faktiskt känns och hur vi ska bli av med problemen så att vi alla kan få rätt att bestämma över oss själva och vår egen sexualitet.

Innehavare av förutfattade meningar paraderar

Det finns de som utgår från att fallet Assange är en konspiration. Det visste de redan innan affären inträffade. För att de har koll, de är medvetna. Nu ägnar de sig åt att försöka bekräfta sina egna vanföreställningar genom att hitta på fakta och uppgifter. Vänsterdebattörer och USA-kritiker anser att denna affär är beviset för att det nya Satan är USA. Trots att de inte har ett enda bevis. I denna gigantiska konspiration ingår att vår regering och våra myndigheter är lydiga knähundar till bossarna i det stora landet i väster. Det finns inga gränser för vad den elaka alliansregeringen kan och kommer att göra för att förhindra demokrati och stoppa mänskliga rättigheter. Julian Assange är 2000-talets Che Guevara och vi bör därför stödja allt han gör. Och att inga brott som Julian gör är lika stora som USA’s brott.

Sen har vi klacken runt Wikileaks. För dem verkar det som om Julian Assange är någon ny frälsare som de nya romarna, USA, kommer att korsfästa för att bli av med. Och det enda sättet att förhindra detta är att göra attacker på hemsidor. De får näring från tron att de har kommit på att sanningen är friheten på nätet och att allt är tillåtet i ”Wikileaksreligionens namn”.

Sen har vi de enfaldiga männen. De kvinnohatande männen. De som som klagar på att feminister tagit över Sverige och att allt är en feministisk sammansvärjning. Något som verkar bottna i deras rädsla för att anklagas för sexbrott och övertygelsen att kvinnor kan man inte lita på. Alla kvinnor ljuger. Lagstiftningen är feministisk säger de, åklagarna är feminister, domarna är feminister och det enda som dessa hemska feminister är intresserade är att ta över Sverige genom att anklaga alla män för sexbrott, få dem inlåsta och kasta bort nyckeln. De anser att Sverige inte är rättssäkert och att män inte har en chans mot feministerna, det nya Satan. Kan en liten dos testosteron få hjärnan att sluta fungera? Verkar så.

Inte kunde väl han?

Allt detta har vi också sett och hört förut. Vem minns inte hetsen mot kvinnan som blev våldtagen av Kobe Bryant, basketstjärnan. Och vad som sedan hände. Och vad som hände när Roman Polanski greps av schweizisk polis den 26 september 2009 för en våldtäkt på en 13-åring den 11 mars 1977. Över 100 kända kulturpersonligheter klagade på behandlingen av Polanski och krävde att han skulle släppas fri för han var ju man och en stor regissör. Helt utan att sätta sig in i vad Roman Polanski hade gjort som privatperson mot den utsatta 13-åriga flickan. Helt utan att försöka förstå.

Nu kan vi läsa om Michael Moore och rader av andra kända personer som ställer upp för Julian Assange för att Wikileaks är emot stora Satan. Ingen av de kända personerna verkar ha förstått vad fallet handlar om. Ingen verkar ha ägnat någon minut att ta reda på fakta. De redovisar bara sina egna fördomar och ovilja att förstå. Speciellt allvarligt är det för Michael Moore. Han är ju dokumentärfilmare, en sanningssökare. Är det så här han jobbar när han söker sanningar?

Feministiska debattörer

Alla som kommer med absurda påståenden i denna frågor är inte män. Fast de är i majoritet. Vi har också kvinnor som genast vet hur det är. Julian Assange är en man med makt och som sådan är han en våldtäktsman per definition. Självklart är han skyldig och ”systrarna” som utsatts för hans könsmakt och perverterade sexualitet ska ha allt stöd för de är de verkliga hjältarna. Könsmaktsordningen är sanningen och förklarar alla samband. Och om vi bara skulle få mer genuspoliser skulle allt fixa sig. ”Män är du djur, tycker inte du det”.

I ärlighetens namn är feministernas röster en västanfläkt jämfört med den orkan som kommer ur munnarna på kvinnohatare, Wikileaksfans, USA-hatare och vänsterfolk.

Jag har hört allt det här förut

I slutet på februari 1986 mördades Olof Palme. Många viktiga personer ansåg att det hade att göra med Olof Palmes politiska insatser. Länspolismästaren Hans Holmér tog över utredningen och visade pistoler i TV och förklarade att det var någon konspiration.

Gårdagens konspirationslösare

Mörka krafter. PKK, hemliga agenter, CIA, Syd Afrika, Iran, Irak och annat som hade att göra med Palmes politiska verksamhet ansågs ligga bakom mordet. För att söka sanningen gav man Ebbe Carlsson fria händer för gå till botten med det hela. En botten som nåddes i konstitutionsutskottet.

Bara för att Palme var en politiker ansågs mordet vara kopplat till politiken han sysslade med. Affären Assange har stora likheter med Palmemordet. Bara för att Julian jobbar med Wikileaks måste Julians sexbrott vara kopplade till Wikileaks och till Pentagon och till det nya stora satan, USA. Och det hela måste vara en konspiration. För det finns ju onda krafter.

Till slut finns bara du och vad som är viktigt för dig, för det gäller också mig

När jag började skriva om affären förstod jag direkt att en del skulle anse att jag är kung av Bjästa och mobbaren nummer ett. Att jag är ett avskum som påstår att det ser konstigt ut. Det verkar som om att ett av de brott Julian Assange är anklagad för verkar vara en falsk anklagelse.

Jag förstod också att alla de som tror på konspirationer skulle ta det jag skrivit som någon sanning och använda som bevis för att Julian är oskyldig. Och att när jag sen visar på att det är något som är konstigt med Julians historia om konspirationer så kommer jag att bli anklagad föra att mobba Julian. Så jag är en dubbelmobbare. Eventuellt kopplad till det nya Satan, eller bara en idiot.

Denna historia är inte så svår att förstå. Om du tittar på kända fakta och slutar lyssna på vad andra säger  så blir det enkelt. Det är ingen konspiration. Det handlar om anklagelser om sexbrott. Det kommer att klaras ut. Hans Holmér inte är inblandad.

Det som är upplyftande är att du kan själv förstå. Om du själv har ett öppet sinne, gör lite arbete och ställer frågor. Men du måste göra nåt själv. Du kan inte bara läsa tidningar och lyssna på vad andra säger.

Det är likadant med ditt framtida sexliv. Det som är bäst med den nya bloggen prataomdet.se är att den visar att vi vet hur vi känner oss. Vi kan själva avgöra vad som känns fel. Och vi kan själva komma på hur vi ska göra för att slippa problemen. Och att det handlar om att det börjar med oss själva. Vi måste bejaka oss själva, se att vi är viktigast i våra egna liv och sätta våra egna gränser. Och om du gör det som känns rätt för dig och jag gör det som känns rätt för mig kan vi mötas, som två jämställda individer, och njuta av allt vi är överens om. Och vi kan se till att vi får en lagstiftning som är så enkel att våra barn förstår. Och som är så effektiv att vi kan få fast de verkliga förövarna.

9 reaktion på “Vad är bra med affären Julian Assange?

  1. Jag är nöjd med att du nu försöker analysera Göran 🙂

    Bjästa är bara förnamnet på vad som utspelat sig kring både Julian Assange och de två kvinnorna! I halva världen. Du öppnade en spelplan för hat, så tycker jag, tyckte redan i september. Just därför är det bra om du nu öppnar en spelplan för horisont.

    ” Hatet kan vara skarpsynt, men endast kärleken har horisont.”

    Det grundläggande felet i allt som hänt är detta: Ingen (i synnerhet inte du och andra aktiva bloggare) tycktes respektera den SEKRETESS som människor, involverade i en brottsutredning, är i så starkt behov av. Det är människor i ömtåliga livssituationer, i behov av beskydd. Ingen ömhet har visats vare sig Julian Assange eller de två kvinnorna.
    I stället…
    En flåsande jakt på ”fakta”, dock utan någon reell tillgång till de fakta som förundersökningen redan har – och kommer att få mer av den dag Julian Assange kan förhöras. En saklig misär alltså! Varför var så många så villiga att döma utan saklig grund?

    Jag som i mitt yrkesliv mött både brottslingar, som gjort hemska saker, och brottsoffer vet att de alla är människor med värdighet, i rätt av att bli behandlade som kompletta människor. Ingen människa är bara sin fulaste handling! Alla människor kan känna och visa kärlek. Det finns inga omöjliga människor, bara omöjliga situationer.

    §§§

    Jag har också blivit skrämd av den nästan totala avsaknaden av förtroende för polis, åklagare och advokater. Det är sant att rättssystemet är Maktens instrument. Det är också sant att utredningar och domar kan hålla låg kvalitet. Men vad är det om får folk att tro att svenskt rättssystem pushat fram sina slöaste knivar – just när hela världen tittar på Sverige?

    Jag tror tvärtom 🙂

  2. Jag skall svara dig med vad som är bra med fallet Julian Assagne:

    Äntligen har ögonen på allmänheten öppnats på hur godtyckligt det är ställt med mäns RÄTTSSÄKERHET i Norden, där feminister synbarligen öppet kan sitta ute och ”twittra” och ”kvittra” på hur ”coolt” de egentligen haft det under ”övergreppsnatten” innan och därmed ge uttryck för den initiala känslomässiga reaktion de känt. Detta förfarande hindrar dock tydligen inte målsäganden inför allas ögon, inklusive åklagarens, att försöka radera ut dessa ”erkännanden” och försöka deformera den svarande till en Gud Vet Vad i syfte att få honom fälld. Övergrepp i Rättssak kallas väl visst detta förfarande om man uttrycker sig i juridiska termer!

  3. Ja, jag förstod att du skulle få på skallen för dina avslöjanden, Göran, men jag lovordar dig för att du höll ut nästan en hel månad. Balansgången är svår i din situation. Rättvisepatos kontra ideologitrohet, fakta kontra dogmer, obekväm sanning kontra trygg lögn. Trots allt verkar det som om du fått en nyttig tankeställare av Assange-fallet. Det skulle inte förvåna mig om du redan nu börjat skriva öppenhjärtligt om extremismens avarter någon annanstans i annat namn.

  4. ”Jag har också blivit skrämd av den nästan totala avsaknaden av förtroende för polis, åklagare och advokater. Det är sant att rättssystemet är Maktens instrument. Det är också sant att utredningar och domar kan hålla låg kvalitet. Men vad är det om får folk att tro att svenskt rättssystem pushat fram sina slöaste knivar – just när hela världen tittar på Sverige?”

    Gunnel, sätt dig gärna in i hur förundersökningen har skötts. Den började med läckandet av Assanges namn till Expressen. Så mycket för sekretessen…

    • Ja, det är sant! Den läckan var skit, men kanske bara från en enskild skitstövel inom polisen, inte hela systemet. Värre var att Expressen gick ut, ett redaktionellt beslut, i strid med pressetiken. Lösnummerförsäljning och en chans att skada Wikkileaks. Samt en chans att trampa ned två kvinnor som är feminister. Mums för brutalliberaler!

      Nä, nu får jag dra en slöja över min cynism och begrunda ömhetens oerhörda betydelse.

      God Jul 🙂

  5. Jag tycker att ALL debatt särskilt inom sexualbrottsområdet är välgörande! För dumheten härskar där.

    Feministerna har punggreppet om lagstiftningen! Politikerna har inte modet att våga sto upp mot aggressiva. anklagande och krävande feminister! Feminsterna är förstås dumma, ofta individer med låg-medelmåttig intelligens. Dom är dessutom fega. Ingen vågar debattera med mig, för dom känner att jag lätt pulveriserar deras argument. Dom vågar bara ge sig på fega idioter.

    Ju fler som FRITT debatterar ett ämne, desto klokare synpunkter dominerar. Det leder till positiv förädnring. Men det förutsätter som sagt, att debatten verkligen är FRI! Det är den sällan, särskilt inte hos vänstern eller feministerna!

    Jag tycker det är underbart att tjejer (och killar) gör dessa självanalyser och öppnar sig.

    Men när det gäller brott och straff så måste enkla tydliga principer råda:
    TYDLIGHET och respekt för den!

    Undvik intima situationer om ni inte vågar vara tydliga!

    • Var dumheten härskar har du redan visat med önskvärd tydlighet. Du behöver inte övertyga fler.

      Undvik tangentbord om du inte kan tänka.

      • Hjärna vs hjärta.

        Vi kan och vi måste själva känna efter hur det känns.

        Att basera ett rättssystem på känslor vore som att försöka balansera Eiffeltornet uppochner under en jordbävning.

        Känslorna kommer och går men fakta och logiken består.
        Logiken kan inte matas med föränderliga indata, då faller konklusionen i limbo.

        På logikens sida.
        /JK

  6. ”Jag har också blivit skrämd av den nästan totala avsaknaden av förtroende för polis, åklagare och advokater. Det är sant att rättssystemet är Maktens instrument. Det är också sant att utredningar och domar kan hålla låg kvalitet. Men vad är det om får folk att tro att svenskt rättssystem pushat fram sina slöaste knivar – just när hela världen tittar på Sverige?”

    Gunnel, har det fallit dig in i hur Svea rikes rättssystem med pinsamt uppenbar konsekvens fungerar på nästan förutsägbart godtycke så snart politik är involverat? Utlämningen av de två asylsökande egyptierna till ett land där de garanterades tortyr borde aldrig ha fått ske men gjordes ändå. Vi lever i ett land där rättsstaten fungerar enbart när det inte blir politiskt knivigt om den gör det.

    Nej, förresten, även då. Kapten Klänning borde ha undersökts för flertalet år sedan. De travar av bevis som samlats på hög borde skickat karlen till schavotten för sex år sedan. Men han var en medborgare bokstavligen ”Höjd över varje misstanke” och då krävdes det extrem bevisbörda.

    Polisen har funnits ingripa i och manipulera bevis i sådan omfattning att en justitiekansler har uttalat sig offentligt om rådande rättsröta, grundat på en omfattande och mycket korrekt rapport; http://www.dn.se/opinion/debatt/jag-riskerar-helt-medvetet-fortroendet-for-rattsvasendet-1.434036

    Så hur mycket förtroende bör man ha för polisen i Sverige, om tillstånden påminner om de som härskar i en bananrepublik, och där vi dessutom värjer oss in i bleka döden att låta någon annan än just de anklagade själva undersökningar om hur pass omfattande övergrepp tillåts passera under polisens tunga skyddsparaply.

    Det rör sig om allt ifrån poliskonstaplarna som hotade och utpressade Jesper Nilsson i tunnelbanan (oturligt nog för dem själva visste Jesper hur man återställde en inspelning), till polismän som misshandlar sina fruar (en riktig pärla för dig, tror jag, Gunnel – inte bara går de oftast fria i åratal, de får dessutom ofta jobba kvar inom ordningspolisen som bevisade våldsmän
    http://www.aftonbladet.se/wendela/article3541839.ab.)

    I polisen hamnar du om du söker dig dit av altruism…men lika ofta om du vill spela Allan. Och det är lögn att påstå att man varit framgångsrik i att sortera bort rötäggen.

    Min fråga är snarare, Gunnel, hur tusan du gör bedömningen att rättsstatens knivar någonsin haft skärpa eller svingats kompetent överhuvudtaget?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*