Måste man ljuga för att bli trodd?

Det är lättare att tro på en lögn man har hört tusen gånger än att tro på fakta som ingen tidigare hört.

Citatet ovan brukar man tillskriva Adolf Hitler. Och det är väl en bra illustration på att propaganda fungerar. Säg nåt tillräckligt många gånger så tror folk på det.

Fallet Assange bevisar att ännu idag är det likadant. Upprepa bara ett påstående tillräckligt många gånger i olika forum så blir det sanning. Som till exempel påståendet att Julian Assange har varit tillgänglig för förhör men att åklagarna har inte önskat förhöra honom. Något som Assanges advokater påstått och påstår och som upprepas gång på gång på gång.

Detta är påståendena. Julian Assange var i Sverige i fem veckor och stod till åklagarnas förfogande och han har hela tiden önskat att bli förhörd och att åklagarna inte önskat förhöra honom. Är det sant? Och om det inte är sant är det då rätt att kalla det en lögn? Läs mer

Är det nån som ser systematiken?

Gunnel Gomér som ibland kommenterar klokt på bloggen skrev nyligen en kommentar om att ”det kastas smuts på betydligt fler än på JA och Kvinna 1…

*på Kvinna 2
* på Wikkileaks
* på feminism i synnerhet
* på kvinnors falskhet i allmänhet
* på åklagare av kvinnligt kön
* på kvinnornas försvarsadvokat
* på svenskt rättsväsende i allmänhet

Men ytterst få kastar smuts på Expressen eller på läckande poliser eller på JAs försvarsadvokater eller på sexförbrytare i allmänhet.

Jag undrar om någon ser systematiken?”

Har lite svårt att se systematiken. Det är väl nåt jag missat. Och sen vet jag inte riktigt vad du Gunnel Gomér menar med smuts.Var går skillnaden mellan en granskning och smutskastning? Skulle vara roligt att få veta vad Gunnel Gomér anser att man får skriva. Personligen har jag uppfattningen att man självklart måste kunna diskutera alla frågor. Men det krävs att det görs på ett just sätt. Att komma med grundlösa påståenden och kränkande personangrepp för inte samtalet framåt. Det är bedrövligt att läsa vad många på Flashback och andra forum skriver. Men jag har en enkel lösning. Läs det inte. Deltag däremot i debatten och försök att föra den framåt.

Listan ovan är alla aktörer fallet Assange. Men det fattas några. Bland annat JAs advokater så jag kommer att skriva om dem igen. I nästa inlägg. Först vill jag bara kommentera några av Gunnels punkter. Läs mer

Det räcker inte med att ”prataomdet”, vi måste förstå vad vi pratar om

Kanske det bästa med fallet Assange är att det börjar pratas om det. Hur vi upplever sex. Och hur svårt det är att komma över riktigt dåligt sex. Var gränsen går mellan frivilligt sex och övergrepp. Finns det något som kan kallas en ”gråzon”? Hur ska sex vara för att vara bra och uppbyggande? Att detta är viktigt märks på antalet människor som vill berätta just sin historia. Och vi har bara sett början än.

Prataomdet.se har blivit rörelse. För både kvinnor och män. En rörelse som blåst bort  rädslan att lämna ut sig. Prataomdet har givit de som i åratals burit jobbiga minnen inom sig en kraft och ett mod att till slut släppa ut det och prata om det. Nu äntligen kan vi prata om det där som är så viktigt och kan vara så fint men ibland bara blir otroligt hemska upplevelser.

Det som är det finaste med prataomdet är att det handlar om människors upplevelser. Berättelser från hjärtat. Från verkligheten. Utan politiskt färgade glasögon och trötta politiskt korrekta termer. Utan könsmaktsteorier och genusvetenskap. Läs mer

Läckan får konkurrens

Wikileaks får konkurrens av allt fler läckor skriver Svenska Dagbladet. Rena läckfetischismen har brutit ut på nätet. I Wikileaks kölvatten kommer nu Openleaks, Brusselsleaks, Balkanleaks, Tradeleaks och Greenleaks. De nya sajterna tar över när Wikileaks sviker sina egna ideal.

Wikileaks gloria hamnar alltmer på sniskan. Våldtäktsmålet mot förgrundsgestalten Julian Assange har följts av anklagelser om antisemitism mot organisationens svenska kontaktperson Johannes Wahlström.

Assanges senaste paranoida uttalanden om att Sverige är ”feminismens Saudiarabien” och att han riskerar att hamna på Guantánamobasen och avrättas om han utlämnas till Sverige, gör att även de mer entusiastiska supportrarna börjar skruva generat på sig.

Många i de egna leden har också tröttnat på Assanges toppstyrning och framhävande av sin egen person. Likaså figurerar uppgifter om att sajten tar betalt för sina avslöjanden. Och så den största synden av alla för en organisation som kräver att världen ska vara öppen – den är det inte själv. Vill du läsa mer?

I huvudet på en foliehatt

Så har det hänt igen. Sprang på en foliehatt i natt. Det var mörkt i lokalen. Så jag såg inte hatten. Men jag hörde en mörk mansröst som skrek ilsket med öldoftande andedräkt:

”Den där jävla feministåklagaren som har i hop det med den rödnäste fotbolls-VM-hataren Borgström borde fan sparkas. Hon är ju helt tokig. Hon håller på och utreder Jooulian Assaaaanscsh om spräckta kondomer. Hon skämmer ju ut oss i hela världen. Det där jävla sossepacket gör att man vill ju inte vara svensk längre!”

”Alcoa, det är inte Marianne Ny som sköter utredningen. Har aldrig varit. Ärendet hanteras av Västerorts Åklagarkammare. Chefsåklagaren som har hand om ärendet heter Erika Lejnefors”, sa jag, säkerligen med en ton av ironi i rösten.

”Va fan kalla du mig alko för din jävla ordrunkare!”

”Jag kallade dig inte alko utan Alcoa. Du vet det där amerikanska aluminiumkompaniet. Dom som gör en så snygg folie. Sån där folie du gjort hatten av. Stilig sak. Ser nästan ut som en tysk stålhjälm. Skyddar den mot all strålning?”

”Tysk stålhjälm? Menar du att jag är nazist?”

”Nej, nej, nej. Inte alls. Du tänker väl bara som en nazist, men du är väl mer som Jimmy? Menar du att du är svensk? Jimmy sa ju att i det här landet bor det bara invandrare.”

”Hur fan vet du mitt namn?” Läs mer

Tillbaka till medeltiden

När man inte förstår vad fallet handlar om måste man bära mask

Det är alltid skönt att läsa någon som vågar skriva om saker som de är. Utan att vara rädd för vad andra ska tycka. Som har en inre moralisk kompass som styr. Maria Küchen skrev den 21 december i Sydsvenskan en utmärkt artikel med anledningen av hur illa de som anmält Julian Assange blivit bemötta. Och hon skrev om ”prataomdet” och de märkliga argumenten om ”gråzoner” och vad som är övergrepp.

Om mannen jag lever med tjatar om sex tills jag säger ”ja” fast jag egentligen inte alls vill just då; om en man jag frivilligt haft sex med vill ha sex igen och jag samtycker mot min vilja eftersom jag själv ser min rätt att säga ”nej” som förverkad; är det erfarenheter i gråzonen mot våldtäkt? Svar: NEJ. Det är dålig sexuell kommunikation, dåligt relationellt ansvarstagande från båda håll, mannens och kvinnans, det är varken kul eller bra för någon och det är väsensskilt från våldtäkt. Läs mer

Det är mycket som inte stämmer i fallet Assange

Det är mycket som är oklart och konstigt när det gäller fallet Assange. Något som fortfarande är besynnerligt är varför Julian Assange blev polisanmäld. Ville kvinnorna anmäla honom eller ville de bara att han skulle testa sig? I en kommentar på min blogg skriver Sasja Lundström:

Nu har jag inte följt med utvecklingen helt och läst allt som är publicerat, men jag saknar viss information i sammanhanget. Det gör att det för mig uppstår en viss fråga om situationen.

Jag är inte säker på att det stämmer, men enligt uppgiften att kvinnorna ursprungligen ville att Assange skulle tvingas till att testas för könssjukdom (HIV), så uppstår frågan: Varför går kvinnorna till polisen? Det är ju inte polisens sak initialt, utan detta skall skötas av sjukvården via vårdcentral, gynekolog eller ungdomsmottagning (om åldern är aktuell). (RFSU skall t.o.m. ha mottagningar som utför tester.) Vid positivt testresultat tar sedan vården nästa steg och kallar berörd/-a person/-er, enligt vad smittskyddslagen föreskriver. Svarar inte sökt/-a person/-er på denna kallelse, så begär vården hjälp av rättsväsendet.

Denna procedur borde ha varit känd hos berörd polisstation och att man där borde ha hänvisat till någon av ovan nämnda mottagningar …

Samtidigt så ger omständigheterna mig signaler, om att berörda kvinnor inte saknar sexuella erfarenheter, så att tillvägagångssättet skulle kunna vara okänt … (De bör bl.a. ha fått tagit del av detta i skolan, under deras högstadieperiod …) Läs mer

Varför suddar man på Rebellabloggen?

Att det suddas friskt på bloggar som är kopplade till Anna Ardin har vi fått lära oss. Ibland tar man bort tweets som inte är lämpliga att visa för omvärlden, ibland så skriver man bara om och låtsas som om man aldrig gjort det, ibland stänger man ned hela bloggar.

Nu har Rebellabloggen börjat med samma sak. Men jag kan inte förstå varför. De måste ju rimligen veta att deras artiklar är läsvärda och att en del av oss sparat dem. Men det kanske finns en enkel förklaring. Anna Ardin är ju skribent på bloggen.

Har Sara Gunnerud också börjat sudd?

Har Sara Gunnerud också börjat sudda?

En av de mest lästa artiklarna på Rebellabloggen heter Wikileakshjältar kan också göra puckade saker. Den skrevs den 24 augusti av Sara Gunnerud. Artikeln var intressant för den gav en inblick i  fallet Assange. Det gjorde att jag skrev om den den 14 september.

Det som jag fann så intressant i artikeln var den tänkbara enkla förklaringen till varför Julian Assange blev anmäld för våldtäkt. Det kanske inte handlade om konspirationer, sexfällor eller en feministisk konspiration att krossa alla män. Så här skrev Rebella den 24 augusti:

Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville ta reda på om det gick att tvinga någon att testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar. Och om poliser som gjorde sitt jobb och såg något brottsligt i kvinnornas berättelse om en sexpartner som struntade i deras överenskommelse om skyddat sex och lät bli att använda kondom utan deras vetskap eller samtycke.

Nu ett antal månader senare och mycket ”prataomdet” har man beslutat sig för att skrivaomdet stycket jag citerade. Nu står det till min förvåning:

Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville stå upp för sin rätt till sina kroppar, som inte accepterade övergrepp och berättade om dem. Läs mer

Pamela Anderson, tomteluvor och jag

Pamela före tomteluvan

Fallet Assange har tagit en tillfällig paus. Jul och Nyår har kommit emellan. Men det hela kommer att börja igen om några veckor när en domstol i England ska pröva om Julian Assange ska utlämnas till Sverige.

Något som faktiskt är bra med fallet Assange är att det pratas mer om övergrepp nu än tidigare. Vad är ett övergrepp? Var går gränsen för övergrepp? Hur upplevs övergrepp av de som utsätts? Finns det en gråzon där det är svårt att avgöra om det verkligen är ett övergrepp eller om det bara är dåligt sex?

När frågan om övergrepp diskuteras blir det ibland mycket svårt. En anledning är att det ofta blir oerhört personligt och känsligt och då blir det svårare att kunna göra bedömningar. För att kunna resonera om övergrepp på ett annat sätt låt mig berätta en historia om hur det var när jag senast träffade Pamela Anderson. Är säker på att ni kan se likheter mellan mitt möte och fallet Assange. Läs mer

Konspirationsteorier

Jag har inte mycket till övers för konspirationsteorier eller lösa spekulationer om sammansvärjningar när det gäller fallet Assange. Det beror inte på något annat än att en konspirationsteori måste tillföra en förklaring till skeenden.

Eftersom jag inte har några egna teorier om konspirationer så upplåter jag detta inlägg till er som vill försöka få till en vettig teori.