Det är mycket som inte stämmer i fallet Assange

Det är mycket som är oklart och konstigt när det gäller fallet Assange. Något som fortfarande är besynnerligt är varför Julian Assange blev polisanmäld. Ville kvinnorna anmäla honom eller ville de bara att han skulle testa sig? I en kommentar på min blogg skriver Sasja Lundström:

Nu har jag inte följt med utvecklingen helt och läst allt som är publicerat, men jag saknar viss information i sammanhanget. Det gör att det för mig uppstår en viss fråga om situationen.

Jag är inte säker på att det stämmer, men enligt uppgiften att kvinnorna ursprungligen ville att Assange skulle tvingas till att testas för könssjukdom (HIV), så uppstår frågan: Varför går kvinnorna till polisen? Det är ju inte polisens sak initialt, utan detta skall skötas av sjukvården via vårdcentral, gynekolog eller ungdomsmottagning (om åldern är aktuell). (RFSU skall t.o.m. ha mottagningar som utför tester.) Vid positivt testresultat tar sedan vården nästa steg och kallar berörd/-a person/-er, enligt vad smittskyddslagen föreskriver. Svarar inte sökt/-a person/-er på denna kallelse, så begär vården hjälp av rättsväsendet.

Denna procedur borde ha varit känd hos berörd polisstation och att man där borde ha hänvisat till någon av ovan nämnda mottagningar …

Samtidigt så ger omständigheterna mig signaler, om att berörda kvinnor inte saknar sexuella erfarenheter, så att tillvägagångssättet skulle kunna vara okänt … (De bör bl.a. ha fått tagit del av detta i skolan, under deras högstadieperiod …)

Jag reserverar mig dock med att det inte är möjligt att gå och testa sig dagarna direkt efter den sexuella aktiviteten, då inkubationstiden måste beaktas. (För klamydia och gonorré gäller en vecka och för HIV gäller tre månader …) Detta samtidigt som att Assange inte kunde förväntas att stanna kvar hur länge som helst i Sverige. Under förutsättning att kvinnorna var medvetna om kravet på förfluten tid, så går det att anta att avsikten specifikt var att just polisanmäla och inte som det har påståtts i vissa sammanhang, att det var närvarande polis/-er tillsammans med åklagaren (den förste), som själva formulerade anklagelserna.

Sen har jag svårt att tro att berörda kvinnor inte skulle vara helt omedvetna om att Assange i form av sin situation (samt ungkarl?), inte skulle ha möjligheter till sexuella kontakter. Naiv groupie-mentalitet vore det annars … Att ha utfört (en) sexuell handling med en känd person, ses i vissa kretsar som en statussymbol. Att ha ett fast förhållande och/eller kunna gifta sig med en kändis, med framtida försörjning som följd, är ett annat motiv till intimt umgänge (sex i utbyte mot försörjning …). När en medvetenhet om att Assange inte hade någon avsikt med ett fast förhållande, uppstår givetvis en besvikelse (t.o.m. hämndbegär), utifrån det senare motivet.

Det finns alltid minst två skäl

Något som jag lärt mig är att det finns två skäl till varför människor säger sig göra saker. Det ena är skälet som låter bra, det andra är det verkliga skälet. Om vi nu med denna utgångspunkt försöker avgöra varför de två kvinnorna gick till polisen så blir det genast mer intressant.

I svensk och utländsk press förekommer uppgifter om att kvinnorna som anmält Julian Assange egentligen bara ville att han skulle testa sig för sexuellt överförda sjukdomar (STD). Men han vägrade. Då gick man till polisen för att för att ta reda på om det fanns ett sätt att tvinga Julian Assange att testa sig. Sen var det polisen, som efter en grundlig utfrågning, kom fram att det faktiskt hade begåtts övergrepp. På en blogg som Anna Ardin ofta skriver på kunde man den 24 augusti läsa en trolig förklaring till varför Julian Assange blivit våldtäktsanmäld:

Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville ta reda på om det gick att tvinga någon att testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar. Och om poliser som gjorde sitt jobb och såg något brottsligt i kvinnornas berättelse om en sexpartner som struntade i deras överenskommelse om skyddat sex och lät bli att använda kondom utan deras vetskap eller samtycke.

Denna förklaring låter ju i alla fall bra. Kvinnorna framställs som om de bara har ”råkat ut för” oskyddat sex. Som om de inte förstod att de var utsatta för sexuella övergrepp. Och så framställs polisen som den gjort en bra utredning och såg vad det handlade om. Men är detta sant? Gick det verkligen till på detta sättet? Eller är detta bara förklaringen som låter bra?

Sasja som skrev kommentaren tycker att det är märkligt att man går till polisen för att få råd om hur man ska få någon att testa sig. Det rimliga borde vara att man tar kontakt med sjukvården. Kanske man ska börja med att kolla på nätet vad som gäller. På Ungdomsmottagningen på nätet kan man bl.a. hitta information om tester för sexuellt överförda sjukdomar:

För till exempel klamydia och gonorré brukar man kunna testa sig ungefär en vecka efter man haft oskyddat sex. Men för vissa sjukdomar till exempel hiv kan det dröja upp till tre månader efter att man blev smittad tills tester säkert kan visa om man har sjukdomen.

Av informationen kan man dra slutsatsen att man måste vänta lite med att testa sig för att kunna få veta om man är smittad eller inte. Att alltför snabbt testa sig efter ett oskyddat samlag är inte förnuftigt.

Kan man tvinga den man haft sex med att ta ett HIV prov? Det är olagligt att tvinga en person att ta en HIV test om det inte finns en misstanke om brott. Det borde rimligen Anna Ardin känna till. Så det verkar inte rimligt att Anna Ardin skulle gå till Polisen för att fråga om just detta. Varför förekommer då denna historia i pressen? Det låter bra har  vi konstaterat. Det kan också vara så att det kan vara något som Anna Ardin har sagt till Kvinna 2 för att göra det lättare för Kvinna 2 att gå till polisen. Men det är inget som vi vet.

Vad vet vi då? I en artikel i Aftonbladet den 22 augusti talar Anna Ardin ut. Hon säger till Aftonbladet den 21 augusti att hon för sin del anser sig vara utsatt för ett sexuellt övergrepp, eller ofredande, men ingen våldtäkt.

– Den andra kvinnan ville anmäla för våldtäkt. Jag gav min berättelse som vittnesmål till hennes berättelse och för att stötta henne. Vi står fullt ut för uppgifterna.

– Det är helt fel att vi skulle vara rädda för Assange och därför inte velat anmäla. Han är inte våldsam och jag känner mig inte hotad av honom.

– Anklagelserna mot Assange är förstås inte iscensatta av varken Pentagon eller någon annan. Ansvaret för det som hänt mig och den andra tjejen ligger hos en man med skev kvinnosyn och problem att ta ett nej.

Enligt det PM, som den kvinnliga polisen som tog emot anmälningarna upprättade den 22 augusti 18.20, kan vi läsa:

Vid 14  inkom två tiden samma dag inkom två kvinnor till stationen som ville prata och få lite råd om två tidigare händelser och de var lite osäkra på hur de nu skulle gå vidare. Inledelsevis så nämndes brottet våldtäkt och att båda kvinnorna skulle varit utsatta. Jag valde givetvis att samtala med kvinnorna var för sig och bad dem berätta detaljerat om vad de varit med om.

Så enligt polisen som tog emot anmälan så rådde det inget tvivel om att kvinnorna ansåg sig vara utsatta för våldtäkter och att de ville anmäla för våldtäkt. Så detta stämmer med Anna Ardins berättelse i Aftonbladet.

Men sen händer något. Den 24 augusti blir Claes Borgström målsägarbiträde för de båda kvinnorna. Senare samma kväll publiceras inlägget på Rebellabloggen där det påstås det handlade om att kvinnorna de ville få Julian Assange att testa sig för HIV. Det är en snabb och märklig vändning av hur ärendet framställs.

Sen kommer det ännu mer märkliga i mina ögon. Helt plötsligt är vi någon gång i mitten på december tillbaka till att det faktiskt var kvinnorna som ville anmäla Julian Assange för våldtäkt. Rebellabloggen ändrades och det står numera:

Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville stå upp för sin rätt till sina kroppar, som inte accepterade övergrepp och berättade om dem.

Försök till sammanfattning

Förklaringen att historien handlar om att två kvinnor ville att Julian Assange skulle testa sig för HIV och att polisen kom på att det skulle anmälas låter riktigt bra.

Det verkliga skälet till att man gick till polisen var att man ville anmäla Julian Assange för våldtäkt.

Det verkar ju rimligt. Man går till polisen för att anmäla brott. Man går till sjukvården för att göra tester om man smittats under oskyddat sex.

17 reaktion på “Det är mycket som inte stämmer i fallet Assange

  1. Jag tror som sagt inte på att det står i förundersökningsprotokollet att båda kvinnorna uppgett att de blivit utsatta för våldtäkt. Skälet till att jag tvivlar på det är att detta protokoll blev tillgängligt för pressen när förundersökningen lades ner av Eva Finné i augusti, och flera tidningar har rapporterat om innehållet men ingen har sagt att Ardin påstått sig ha blivit våldtagen, varken nu eller då.

    Det du citerar ur polisens PM kan iofs tolkas som att en enskild polisman senare mints det så, men det kan också tolkas som att det var förhörsledaren själv som svamlade om dubbelvåldtäkt, eller någon annan som var närvarande vid förhöret. Men om det kan bevisas att Ardin inledningsvis ville falskanmäla så är det förstås journalistisk och juridisk dynamit.

    • Vad du tror eller inte tror beror ju bara på vad du tror. Du kan tro vad du vill. När du vill. Var du vill. Vi har religionsfrihet.

      • Jag tror av princip aldrig på saker som jag inte har sett belägg för. Undantagen från den regeln är mycket få och jag måste meddela att du inte lyckats uppnå den nivån med ditt påstående att Ardin ursprungligen skulle ha försökt anmäla våldtäkt. Tänker inte spekulera över varför du tror så starkt på det själv.

      • OJ,
        Det är bra att vara skeptisk. Men det är du inte. Du är troende. Och med det menar jag bara följande. Jag påstår att jag läst i polisrapporten att det står att båda kvinnorna ville anmäla för våldtäkt. Du har, efter att jag skickat dig en länk om en artikel i Aftonbladet, kommit på att du missat att Anna påstått att Kvinna 2 ville anmäla för våldtäkt. Så du har belägg för att åtminstone en kvinna ville anmäla för våldtäkt. Detta går emot den ”officiella” historien att det handlade om att man ville att Julian skulle testa sig. Så vi vet att ”Julian testa sig” är bara ett skäl som någon, Rebellabloggen, vill få oss att tro är anledningen. Ett skäl som låter bra, men det är inte det verkliga skälet. De flesta tidningar skriver om ”Julian testa sig” skälet som om det skulle vara en sanning. Det vet Rebellorna. Kolla bara vad de skriver nu.

        Nu har vi alltså belägg för att åtminstone en kvinna har velat anmäla för våldtäkt. Är det då rimligt att anta att en kvinna velat anmäla för våldtäkt men att Anna bara ville att Julian skulle testa sig. När vi också vet att det var Kvinna 2 som var den som var mest orolig för STD och graviditet. Är det då troligt att Anna bara ville att Julian skulle testa sig? Nej. Det är inte ens sannolikt. Det är omöjligt. Det står till och med i Aftonbladets artikel. Vad berättade då Anna för polisen? Varför rubricerades förhöret som att man utredde ”Våldtäkt alt sexuellt ofredande”? När Anna gjorde polisanmälan så rubricerades ärende som ofredande. När hon förhördes dagen efter ändrade man inte brottsrubriceringen trots att man utredde ”Våldtäkt alt sexuellt ofredande”. Vad betyder allt detta? Anna försökte att anmäla Julian för våldtäkt men det ansågs bara vara ett ofredande. Eva Finné gjorde efter att hon läst igenom förhöret den 21 augusti ingen annan rubricering än ofredande.

        Betyder detta att Anna ville att ”Jullian skulle testa sig” eller betyder detta att Anna önskat anmäla Julian för sexuellt övergrepp, våldtäkt? Anna önskade anmäla för våldtäkt men polisen KLASSADE ned det hela till ofredande beroende på Annas berättelse. Det är inte förrän vid senare förhör som man lyckas få upp Annas ”våldtäktshistoria” till sexuellt tvång. Så historien om ”Julian test” är falsk. Och det är så att Anna ville anmäla för våldtäkt men POLISEN TRODDE INTE PÅ DET.

        Redogör nu för dina belägg. Vad grundar du din uppfattning på? Och kom inte med sånt löst tjafs som ”ingen annan har skrivit så förut”. Bara för att ingen skrivit om det betyder för helvete inte att det funnits i polisrapporten. Det betyder bara att ingen skrivit om det förut. Försök få in det in ditt huvud. Ingen har skrivit om det tidigare.

        När jag skrev om polisrapporterna så skrev jag att det var konceptförhör. Det kunde redan Eva Finné se den 21 augusti. Så alla journalister som läst förhören och skrivit om förhören borde ha skrivit att det var konceptförhör. Ingen gjorde det förrän jag skrev det. Inte en enda. Och ingen har heller skrivit att det är emot polisens och åklagarmyndighetens rekommendationer vid våldtäktsutredningar. Ingen. Inte en enda. Varför har man inte skrivit om det? Inte fan vet jag. Troligen är det beroende på att man inte fattat att det är oerhört viktigt i sammanhanget.

        Jag gillar att du är finlandssvensk. Jag gillar inte att du tänker som en ”tröskmaskin” som Tage Danielsson en gång skrev om Sven Dufva. Sluta leta skyldig oskyldig. Börja med att leta efter vad som verkligen hänt. Jag har, efter en otrolig slump, lyckats få tillgång till material i detta fall som de flesta saknar. Jag är inte intresserad av vem som är skyldig. Jag vill bara att vi ska ha bra sexualbrottslagar. Det har vi inte idag. Vi måste ha en lag som baseras på samtycke. Så alla dessa, ursäkta, förbannade korkrövar som pratar om att vi har feministiska lagar och att “Sweden is the Saudi Arabia of feminism,” och “I fell into a hornets’ nest of revolutionary feminism.” fattar inte jävla skit. Och det kommer det att visa sig i en framtid.

        Det är nu sent och jag är trött. När jag tänker på hur många gånger som jag måste skriva om samma sak till dig och få ett jävla nonsenssvar tillbaka ”Jag tror inte på det.” blir jag ännu tröttare. Det kan vem som helst säga. Det har man alltid sagt genom historien. Gör mig nu en tjänst. Kolla med de andra som har skrivit om polisförhören. Fråga dem om det är konceptförhör? Fråga dem om det står att båda kvinnorna ansåg sig utsatta för våldtäkt. Kolla källor. Gör nåt vettigt. Tjata inte bara om vad du tror på. Who fucking cares. Jag tror inte jag läst polisförhören. Jag har läst dem över 20 ggr. Och jag kan läsa dem igen om jag skulle tro att jag missat nåt.

      • 1160 ord för att säga ”Who fucking cares”…

        Göran, jag är i min fulla rätt att välja att inte tro på sådant jag inte sett belägg för. Har du sett belägg för att Ardin ville falskanmäla för våldtäkt så får du givetvis tro på det om du vill. Det är som sagt en rätt sensationell uppgift som du är helt ensam om.

        Avslutningsvis så har du aldrig svarat på hur du har tänkt att samtyckeslagändringen du vill ha igenom skulle göra att idiotmål som det här blir mindre vanliga i framtiden. Är det inte bättre att lägga resurserna på att utreda riktiga våldtäkter än vanliga dussinknull där parterna råkat glömma att dokumentera samtycket först?

  2. Det var bra att du gick och lade dig då du fick till att det var OJ som var finlandssvensk. Än har du inte svarat om du finner det naturligt att en kvinna som utsatts för ett ”övergrepp” går ut och köper frukost åt sin ”lilla sexbrottsling” eller om hon springer sin väg så fort benen bär? ”Mun kan ljuga, men inte kroppen” brukar man visst säga!

    • Observer,
      Jag har inte lagt mig. Ber enormt mycket om ursäkt för att jag missade att det var du som var finlandssvensk. Jag erkänner. Det var jag som gjorde fel. Jag kommer inte att radera nåt. Alla som vill se att jag gjort fel kommer att göra det i en mycket lång framtid.

      ”Mun kan ljuga, men inte kroppen” brukar man visst säga!” Detta är en bra reflektion och sagt på ett så enkelt och tydligt sätt att man förstår att du är finlandssvensk. Så enkelt kan inte en svensk säga det. Nu är det visst så att frukosten köptes före övergreppet. Men strunt i det.

      Vitsen med samtycke är att det handlar om vad man kommit överens om. Med kroppen och med ord. Om man är kroppsligen överens, båda parter agerar tillsammans, så är det ett samtycke. Det spelar då ingen roll vad som pågår inne i huvudet på en part. Om man agerar tillsammans så samtycker man till agerandet. Enkelt att förstå och precis som du skriver.

      Då kommer nästa sak in. Om den ena parten är passiv, såsom i fallet med ”oskyldig.wordpress.com”, är det ett tecken på att samtycke inte finns. Man kan alltså inte hävda att bara för att jag kunde ha sex så var det samtycke, utan att det krävs att partnern frivilligt aktivt deltog i sexet. Om frivilligheten och aktiviteten saknas är det ett övergrepp.

      Som det verkar av polisförhören deltog Kvinna 2 aktivt i sexakten utan kondom, och då är det samtyckt. Att hon ville att kondom skulle användas är möjligen av intresse för ….. Jag vet inte. Om man inte vill ha kondomlöst sex kan man inte deltaga i kondomlöst sex aktivt. Där är vi överens.

      Innan jag somnar. Om jag i en löneförhandling säger att jag vill ha 50 tusen i månaden men chefen ger mig bara 45 och jag säger ok. Är jag då utsatt för ett ekonomiskt övergrepp? Ja g ville ju ha 50 men fick bara 45. Är det ett bevis på ett övergrepp? Självklart inte. Problemet vi har är att vi inte har samtycke i lagen. Det innebär att människor inte kan skilja på vill och samtycke. En del tror sig vara utsatta för övergrepp bara för att det inte blev som de ville.

      Hur en person som utsätts för ett övergrepp reagerar är inte alltid rationellt. Ett sexuellt övergrepp på en kvinna är fullständigt annorlunda än ett sexuellt övergrepp på en man. Det är omöjligt för en man att förstå vad ett övergrepp på en kvinna innebär. Så det tycker jag att vi ska lämna.

      Man kan ställa frågor med ord och man kan ställa frågor med kroppen. Att stoppa snoppen i en sovande kvinna vid första daten är kanske inte så listigt. Men det är en ”kroppslig” fråg. Hur kvinnan svarar när hon vaknar bestämmer om det är ett brott eller inte. I fallet Assange verkar svaret inte tyda på något brott. Om kvinnan motsatt sig sexet hade hon bett Julian att sluta. Men det har ingen sagt. Istället för man in kondomen (brist på kondom) som ett bevis på att hon egentligen med munnen menade nej för så var det kvällen innan. Men hon svarade ja med kroppen. Är detta ett svar på dina frågor?

      • Utan samtyckeslag: Det måste visas att Wilén sovit så djupt att hon uppfyller kravet på att ha varit i hjälplöst tillstånd och att Assange haft uppsåtet att våldta henne. Anklagelserna håller givetvis inte och han frikänns. Anmärkning: I feminismens Saudi-Arabien behövs i och för sig inga bevis längre.

        Med samtyckeslag: Både Ardin och Wilén säger sanningsenligt ”Nej, vi svarade aldrig uttryckligen ja och Julian frågade aldrig” (det behövde han sannolikt inte eftersom kvinnorna tycks ha varit drivande). Assange fälls för två fall av våldtäkt (eftersom brottet inte består i något annat än att ha haft sex utan att ordet ”ja” nämnts). Anmärkning: Även om ordet ”ja” faktiskt nämnts är det lätt att påstå att så inte var fallet eller att samtycket tyst tagits tillbaka vid vilken tidpunkt som helst. Med en tillräckligt motiverad målsägande är det omöjligt att bli frikänd.

      • Tack för svar. Nu vet jag att du inte förstår vad samtycke innebär.

        Tack också för din rad ”I feminismens Saudi-Arabien behövs i och för sig inga bevis längre.” Självklart är det så. Marianne Ny is coming to take you away, ha, ha, ha, ha

        Prova flashback. Där pågår visst SM i foliehatteri.

      • Jag vet vad samtycke innebär, och jag vet också att det aldrig kan bevisas i rätten att sådant förelegat när en Ardin vill ”rätta till” något litet misstag hon begått. Upplys mig gärna om hur du har tänkt istället för att hånflabba så framstår du som mer seriös.

  3. Detta fall är överhuvud taget mycket märkligt men sätter huvudet på spiken med vår sexlagstiftning. I sin iver att skydda kvinnor mot ofrivillig sex, har beviskraven sjunkigt till svindlande låga nivåer. Hörsägen är numera legio.
    Om en kvinna påstår att ”jag ville nog egentligen inte” tas detta som bevis för att våldtäkt skett med tillhörande brottsutredning. Samtycket skall vara aktivt, osv.
    Hur är detta rättssäkert? Det är det givetvis inte. Om endast ena parterns ord räcker, kan det aldrig anses vara rättssäkert!
    Lika lite som i trafikmål när polisen vittnesmål med ”om du inte varit skyldig, hade vi aldrig stoppat dig” räcker för att man skall dömas för vårdslöshet i trafik, trots att man inte ens var på platsen när ”brottet” begicks och kan bevisa detta. Detta har jag personlig erfarenhet av.
    Därför är den svenska sexuallagstiftningen mycket rättsosäker.
    Vi har ett annats fall i samma anda med Tito Beltran, han dömdes också till våldtäkt därför att en polis gjorde ”ett bra polisarbete?” flera år efter händelsen. Inga bevis fanns, endast en utsago från flickan ”som blev utsatt” samt en berättelse från en känd författare som berätta att flickan ”varit skakad”.
    Alltså, hörsägen räcker för att dömas till fleråriga fängelsetraff.
    Med tanke på Sveriges välvilja mot USA samt vår välvilja till att döma till kvinnornas fördel samt alla de förvirrande turerna i inledningsskedet, finner jag JA agerande högst logiskt och har full förståelse för hans motvilja att åka tillbaka till Sverige för att häktas på obestämd tid.
    Att sedan tro att USA inte skulle kunna få till något ”bra åtal” mot JA är i min mening oerhört naivt. Att de inte gjort det än och också tämligen självklart då detta skulle bli kontraproduktivt.
    Med andra ord, mycket tyder på att det som verkligen hände den kväll som anmälan avser kommer att vara mycket svårt att avgöra. Dels pga av åklagarens klantighet, dels på grund av att JA redan blivit ”Tried by Media”, och pga av kvinnornas eventuellt egna agenda och inte minst JA’s eget sätt att argera.
    Slutligen kan man konstatera att i sin iver att skapa större rättssäkert har vi i stället skapat motsatt effekt.
    Många anmälningar görs, många läggs ner, än färre går vidare till åtal och färre ändå döms men trots detta har det visat sig sitta flera ”våldtäktsmän” oskyldigt dömda i våra fängelser. Orsaken är givetvis att kvinnan i dessa fall ”var mera trovärdig”.
    Detta blir resultatet av att beviskraven försvinner och man i stället låter känslor styra.

    • Big JT,

      Håller inte alls med dig i det mesta du påstår. Kommer återkomma i frågan. Har bara en fråga nu.

      Kan du klargöra vad du menar med ”Samtycket skall vara aktivt, osv.”
      Menar du att det är okay med passivt samtycke? Eller hur ska jag förstå ditt påstående?

      • Ja, då det skall indelas i ”aktivt samtycke” och ”passivt samtycke” så går man hellre med horan – om de inte vet själva längre när de ger eller inte ger så finns det inte en så lång käpp att man skulle röra dem!
        Hittills så har vi ju också enbart behandlat kvinnor utgående från hypotesen att de alla är änglar och uteslutit kvinnor som trots allt har ett behov av att få sin naturliga könsroll och submissivitet bejakad mot betalning. I ett dokumentärprogram för några år sedan så sände den Finlandssvenska Televisionen en intervju med en manlig prostituerad som angav att han hade fått helt och hållet sluta med att ge service åt ensamma kvinnor eftersom ca. hälften av dem ville att han skulle komma på besök och ”ta dem med våld”, och detta givetvis mot betalning. Han kunde dock inte utföra sådana handlingar eftersom han skulle ha stigmatiserat sig själv som en sexbrottsling om han hade begått en dylik handling. Huruvida dessa djurs beteende och handlingar sedan skall klassificeras under ”aktivt samtycke” eller ej, kan säkert utredas i en separat artikel under rubriken ”Änglar, finns dom?”.

  4. Menar du på allvar att män döms för våldtäkt med låga beviskrav?

    I Sverige är läget såhär: 92-95% av alla utpekade gärningsmän går fria i rättssystemet. Vanligtvis går inte anmälan till rättegång. Omkring 88% av förundersökningarna läggs ned på grund av att man inte lyckas få fram bevisning som kan hålla i en rättegång. I de fall det blir rättegång frikänns omkring hälften.

    Även jag är för rättssäkerhet och höga beviskrav. Men rättssäkerhet är inte enbart en hjärtefråga för åtalade, utan också för brottsoffer.

    • Inga beviskrav alls måste väl de flesta anse vara för låga beviskrav. Det är ju obestridligen så att många dömts enbart på hörsägen, något som är otänkbart i andra länder och inte heller förekom i Sverige förrän i mitten på 90-talet. Polis och åklagare har press på sig från feministhåll att leverera fler skyldiga och statistiken talar sitt tydliga språk: Sverige fängslar mångdubbelt fler för våldtäkt än jämförbara länder, förmodligen flest i världen per capita. Något måste bort i ekvationen och då har man i Sverige valt bort just rättssäkerheten för att kunna upprätthålla de höga arresteringskvoterna.

      Gunnel stirrar sig blind på sina 92-95% men glömmer att svenska kvinnor lämnar in mångdubbelt fler våldtäktsanmälningar än sina systrar i andra länder. Orsakerna till det är det fritt fram att fundera över. Matematiken är i alla fall ganska enkel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*