Är det svårt att läsa en häktningspromemoria?

Tycker om att läsa Hanne Kjöller. Tycker hon skriver bra och insiktsfullt många gånger. Håller naturligtvis inte alltid med henne.

Den 8 februari skrev hon om fallet Assange i DN, Falskskyltad apostel, efter att ha läst igenom Häktningspromemorian. En artikel som är intressant ur många perspektiv. Hanne har några poänger men hon missar väldigt mycket.

Hanne skriver att ”Det finns stödbevisning för kvinnornas version medan Assange står ensam med sin berättelse.” Jag har läst samma häktningspromemoria och jag finner ingen stödbevisning. Ingen stödbevisning alls. I själva verket är det tvärtom. Efter jag genomläst häktningspromemorian så  tycker jag att kvinnornas utsagor är väsentligt svagare. För att ni som ännu inte läst promemorian ska få en möjlighet att läsa den lägger jag upp en länk till den.Om vi fortsätter med Hanne Kjöllers artiklar:

”Eventuella hämndmotiv kommer på skam då kvinnorna faktiskt inte anmält Assange. De vände sig till polisen för att undersöka om det gick att tvinga Assange till hivtest, då han mot deras vilja fått utlösning i dem. Eftersom våldtäkt faller under allmänt åtal behövdes ingen polisanmälan från kvinnorna för att rättsprocessen skulle mala vidare.”

Det som Hanne här skriver är inte sant. Det borde Hanne veta. Om hon har läst Häktningspromemorian som hon påstår. I förhören med kvinnorna förekommer inte en enda rad om att kvinnorna gått till polisen för att tvinga Julian Assange till ett HIV test. Inte en enda rad. Poliserna som skrivit förhören har i alla fall inte skrivit ned en enda rad om att kvinnorna ville att Julian Assange skulle testas. Om ett HIV test var anledningen till att kvinnorna gick till polisen så borde det rimligen nämnts i förhören. Det gör det inte. Det måste även Hanne Kjöller ha sett.Däremot talar vittnena mycket om HIV test. Så vittnenas berättelser skiljer sig avsevärt från målsägarnas. Hur har vittnena fått uppfattningen om att det är rädsla för HIV som drivit kvinnorna till polisen? Är det något man får tack vare att man har bra ögon eller är det något som man fått höra? Det verkar som om målsägarna pratat med vittnena om en sak och sen nämnt en helt annan historia för polisen. Vittnenas berättelser är inte stödbevisning. Det är inte stöd och inte heller bevis. Det tyder bara på att de fått något berättat för sig som de senare berättar för polisen.

Den 22 augusti säger Anna Ardin till Aftonbladet ”Den andra kvinnan ville anmäla för våldtäkt. Jag gav min berättelse som vittnesmål till hennes berättelse och för att stötta henne”. Inte heller i denna artikel finns ett ord med om att Anna Ardin ville att Julian Assange skulle testas för HIV. Det kan vara så att Anna har nämnt det för journalisten, Jessica Balksjö, men det förekommer inte med ett ord i artikeln. Kanske kommer Jessica en dag att berätta vad som verkligen sades den där dagen i augusti.

Rebellabloggen, en blogg Anna Ardin och hennes vänner medverkar på, skriver den 24 augusti om en förklaring om vad som hände vid polisanmälan, något som liknar Hanne Kjöllers historia:

”Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville ta reda på om det gick att tvinga någon att testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar. Och om poliser som gjorde sitt jobb och såg något brottsligt i kvinnornas berättelse om en sexpartner som struntade i deras överenskommelse om skyddat sex och lät bli att använda kondom utan deras vetskap eller samtycke.”

Sen i mitten på december har Rebellabloggen raderat och gjort om sitt inlägg. Nu står det helt plötsligt något helt annat:

Det kan handla om något så enkelt som två kvinnor som ville stå upp för sin rätt till sina kroppar, som inte accepterade övergrepp och berättade om dem.

Kanske ska Hanne Kjöller läsa på lite så att hon vet vilken historia som gäller för stunden. För att tydliggöra att Hannes text är något som i efterhand är påhittat låt oss lyssna på kvinnornas eget valda målsägarbiträde. I en intervju säger han att båda kvinnorna ville anmäla för våldtäkt. Något som jag sen jag läste den första polisintervjun hela tiden påstått.

Om du inte orkar lyssna på hela intervjun börja 7 min 40 sekunder in och lyssna på vad Claes Borgström säger. Båda kvinnorna ville anmäla för våldtäkt.

Om det nu är så att båda kvinnorna, av skäl som vi inte vet, ville anmäla för våldtäkt så är det så. Denna uppgift stöds dessutom av det PM som Linda Wassgren, den polis som tog emot de två kvinnorna när de gjorde sin polisanmälan, skrev den 22 augusti. ”Inledelsevis så nämndes brottet våldtäkt och att båda kvinnorna skulle varit utsatta.”

Vad jag kan se så finns inget stöd för Hanne Kjöllers påstående att det handlade om att få Julian Assange testad. Det är något som Hanne själv hittar på. Men varför hittar Hanne Kjöller på uppgifter som hon sen skriver om i DN? Jag vet inte. Jag tror att Hanne Kjöller tror att hon gör rätt. Jag tror att Hanne Kjöller inbillar sig att hon försvarar svenska kvinnors rättighet att anmäla sexuella övergrepp. Tyvärr är Hanne helt fel ute, något hon kommer att bli fullständigt klar över om en liten tid. Detta fall handlar inte om sexuella övergrepp. Det handlar om påhittade övergrepp och dåligt polisarbete som inte avslöjat det. Det tror jag att Hanne Kjöller kommer att bli medveten om i en framtid.

Så till den stora frågan om den motvilliga utlösningen. Hanne skriver att ”han mot deras vilja fått utlösning i dem.” Var har hon fått detta ifrån? I polisförhöret med Kvinna 2 står det följande ”Han sa att han ville komma inuti henne, men han sa inte när han gjorde det men han gjorde det.” Av förhöret kan vi se att Kvinna 2 inte sa nej, stopp, låt bli eller något annat i den stilen. Hon noterade bara att han sa så. En rad längre fram kan man läsa ”Det rann ut mycket ur henne efteråt.” Kan vi av detta utläsa att Julians utlösning var mot hennes vilja. Nej, det går inte.

Vad kan man då veta om denna utlösning? I häktningspromemorian kan vi läsa att Kvinna 2s pojkvän aldrig hade sex med henne utan kondom. Dessutom testade sig båda två innan de hade sex första gången. Nu var inte Kvinna 2 lika noggrann när det gällde sex med Julian Assange. Varför? Vi vet inte men kan gissa. Vad vi kan se av Kvinna 2s pojkväns vittnesmål är att Kvinna 2 bestämde sig för att bete sig på ett helt annat sätt än med pojkvännen. På vilket sätt är då pojkvännens vittnesmål viktigt? Jag förstår faktiskt inte det. Det enda vittnesmålet visar är att Kvinna 2 betedde sig helt annorlunda mot Julian Assange som hon gjorde mot pojkvännen.

Innan jag avslutar vill jag bara ta upp en liten sak till. Något som faktiskt är komiskt. Hanne Kjöller skriver:

”Om tvånget i övrigt skiljer sig uppgifterna åt. Men besvärande för Assange är att han svarar att han faktiskt blivit avvisad. Men att det inte skedde ”på något sätt som var betydelsefullt”.

Nu undrar jag verkligen hur Hanne Kjöller tänker. Är det besvärande att Julian erkänner att han faktiskt blivit avvisad? Är det faktum att en man blivit avvisad ett bevis på att han är en sexbrottsling? Jag har blivit avvisad ibland. Alla mina manliga vänner har någon gång under sitt liv blivit avvisade. Är vi sexbrottslingar?

Vad visar det faktum att en man blivit avvisad? Det enda jag kan se att det visar är att en man tagit kvinnans nej på allvar. Något som är tvärtemot det Anna Ardin påstår om Julian Assange. ”Ansvaret för det som hänt mig och den andra tjejen ligger hos en man med skev kvinnosyn och problem att ta ett nej.”

Håller med Hanne Kjöller på en punkt. Det är ytterligt pinsamt att läsa om Johannes Wahlströms rädsla för att informationen från polisförhören kan läcka ut. Vad är det som han är så rädd för? Vad är det han vill dölja? Vad är det som han inte berättar i förhören som är av vikt i fallet? Varför kan Johannes Wahlström inte bete sig som en normal människa som försöker hjälpa polisen reda ut ett allvarligt brott? Det känns som det finns en stor brist på civilkurage hos Johannes Wahlström. Men det är bara en känsla. Men det är en oerhört stark sådan.

33 reaktion på “Är det svårt att läsa en häktningspromemoria?

  1. Utmärkt artikel. Hanne Kjöller har tyvärr förverkat varje uns av förtroende bland de läsare som har möjlighet att kolla hennes ledare mot fakta (främst häktningspromemorian som aldrig kan länkas till för ofta).

    Två synpunkter: Länken till AB-artikeln är paj (ett extra ”http/:” som man visserligen kan radera själv i URL-fönstret) och någon länk till videon där Borgström ska ha sagt att även Ardin ville (falsk)anmäla en våldtäkt står inte att finna.

  2. Hon tycker fortfarande, den 22 feb., att det är svårt att läsa Häktningspromemorian!

    http://www.dn.se/ledare/signerat/trasig-eller-forstord

    Det anser också bland annat Ivan Johnson (länken ligger som kommentar hos dig vid tidigare inlägg har jag sett), OldWolf, Per Billing, som på sina bloggar gör bra och kritiska genomgångar av artikeln. Artikeln diskuteras också på bland annat Twitter, mer kritiskt då av http://twitter.com/figaropravda och http://twitter.com/pellebilling, däremot i mer positiva ordalag av exempelvis kammaråklagare http://twitter.com/HeleneGestrin och jurist/forskare http://twitter.com/martenschultz, medan en som var med att starta prataomdet http://twitter.com/isobelsverkstad säger att hon fortfarande inte har läst Häktningspromemorian ”men guardians rätt detaljerade återgivning av den”. (!!)

    Mycket bra uppmärksammat och kommenterat att Häktningspromemorian visar att Assange absolut kan ta ett nej, och gjorde så vid varje närmande som blev avvisat ( då han var mer än välkommen att stanna cirka en vecka efter natten fredag/lördag). Till och med var det han som var lyhörd och frågade MÄ2 vad hon ville efter att ha läst hennes kroppsspråk, när hon valde att inte säga något muntligt till honom, och då hon först vid denna förfrågan sade att hon ville använda kondom tog han också direkt på en. Sen när det gäller MÄ1 så finns inget ”alltid med skydd” skrivet i sten, eftersom de haft ett mycket långt förspel utan skydd för sjukdomar och graviditet, och också igen sms:en och ena vittnet som säger halvsov (halvvaken), medan detta har ändrats till sov i förhören, hur ska någonsin en domstol kunna utesluta dessa utsagor, inklusive Assanges. Tyvärr uppmärksammas inget av detta eller vad den tekniska undersökningen faktiskt visar/inte visar i Hanna Kjöllers artikel ovan, från 22 feb.

    PS. Ang. JW, tror jag, likt tidigare, att han utifrån sin roll som journalist var mån om sina källor, utifrån det faktum att förhören tidigare läckts till Expressen (Assanges förhör läckte ju direkt, trots polisens utsago att detta inte skulle ske!), sen sitter JW och den andra journalisten, som dock är äldre och mer erfaren, i en slags ”mellanroll” då de haft kontakt med både Assange och MÄ2, denna ”roll” har inga av de andra vittnena. Sen får man inte glömma att deras förhör, likt Assanges, spelades in, vilket gör det svårare att ta tillbaka något man sagt, något alla de andra lättare kan göra!
    När det gäller Borgström har jag hört två engelska intervjuer där han säger att de också ville söka råd, bland annat om könssjukdomar och att höra om de kunde tvinga Assange att ta HIV-test, något liknande säger också åklagaren från fredagen i en tidningsintervju. Det verkar som åklagarsidan vill köra dubbla spår, troligtvis för säkerhets skull. (Sen kan det knappast vara lagligt att hota någon med polisanmälan om de inte går och testar sig, något de två sjukhusen borde ha upplyst dem om, liksom att de skulle fått svar lika snabbt genom egna tester, vilket också varit bättre och säkrare för dem. Sen var ju Assange villig att testa sig, men inte under hot, han har också testat sig i England – inget av detta heller tar Hanna Köller upp den 22 feb.)

  3. Kvinnan kan idag ta eget ansvar för att skydda sig. Det finns ju faktiskt kondomer som kvinnor kan använda, en s k ”femidom”. En kondom som blivit populär bland homosexuella män tydligen. Det finns t o m en ”våldtäktskondom” för kvinnor, Rapex.

    ”Användningsområde:
    Den kan användas när du ska resa långa sträckor, på ett tåg, arbetar sent, går ut på date med någon som du inte känner så bra, går på krogen eller i en situvationen där du inte känner dig trygg.”

    Bra va?

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Femidom

    http://www.kondomkungen.se/wpt/view/singelmarken/femidom-41529/

    http://femidom.se/

    ;D

    • Lars, ursäkta 🙂

      Det är ingen hejd på vad män vill stoppa in i kvinnor. Hormoner, kopparspiraler, plastTn, gummikupor, spermiedödande salvor…och nu femidom. Allt för att män ska få spruta fritt.

      Kondom måste anses vara ett idealiskt preventivmedel. Lite sämre känsla för båda, men överlägset säkert och biverkningsfritt och lätthanterligt. Det är osnyggt att föra tanken bort från detta i just detta mål. Båda kvinnorna hade egeninköpta kondomer, hade dem bredvid sängen, tog fram det lilla kondomkuvertet aktivt.

      DET RÄKNAS! Men önsketänkande om kvinnor som tar 100% ansvar och 100% obehag…det räknas inte.

      • Oavsett vad män vill stoppa in i kvinnor så kan en kvinna använda femidom för att skydda sig. Om hon vill skydda sig. Hon kan ha den inne i flera timmar före ett eventuellt samlag. Det är ett val hon har.

        I det här fallet är det en kvinna som aktivt söker upp en av världens mest kända personer och har frivilligt sex med honom, hon har ingen aning om vilka andra Assange kan ha haft sex med. Ändå, trots villkoret om kondom och riskerna föll valet på att fullborda samlaget. Hon kunde ha valt att, t ex kliva upp ur sängen och klä på sig och be honom dra åt helvete för att han inte hade på sig kondom.

        Han gjorde visserligen fel om han försökte penetrera henne då hon sov, men hon gjorde också fel som inte omedelbart visade att det inte var ok. Genom att visa att han fick fortsätta ändrade hon själv villkoret och visade att det går bra att penetrera mig utan kondom nu. (detta baserat på de läckta uppgifterna om fallet givetvis!)

        Jag undrar också hur det är möjligt att tränga in i en sovande kvinna som inte är påverkad av några droger?! Exakt hur gick Assange tillväga för att göra det?

      • Att kvinnor faktiskt själva vill använda vissa preventivmedel verkar inte vara en möjlighet för dig. Du antyder att det bara är männen som vill…

      • Är det inte så här Lars?
        Ingen kvinna VILL använda preventivmedel. Det är faktiskt rätt besvärligt. Men kvinnor GÖR det av sträng nödvändighet – graviditet och smitta.

        Visserligen har jag inte prövat femidom – och tänker aldrig göra det – men det förefaller mig ta bort maximal mycket behag från själva knullandet. Ur kvinnlig synvinkel sett verkar därför petting vara ett mycket klokare val. Om mannen säger att han inte vill använda kondom. Man kan ju ha skönt ändå?

        Ja, det här med att resolut kliva upp ur sängen och be karln gör samma sak omedelbart…det är ett gammaldags recept som #prata om det uppbarat som en helt nödvändig tjej-kompetens. Raka puckar liksom. Det har du rätt i! Den eftergivliga och artiga dimensionen i flickuppfostran behöver rätas ut.

        Men…

        Vem bar huvudansvaret för att ”omförhandla villkoret”? Den som bryter mot villkoret eller den som är nyvaken, får ett otydligt svar på sin kondom-fråga och har en älskare bakom sig som man nyss benämnt ”otrevlig” för en god vän.

        Vad var ”uppsåtet” för Julian Assange? Att inte trä på kondom, att ge ett otydligt svar och att inte anstränga sig för att väcka hennes samtycke?

        Om man ”gör fel” av olycka föreligger inget brottsligt. Om man gör det uppsåtligt och manipulativt föreligger något slags brott. Så tolkar jag lagen…

  4. Hej Göran,

    Den eviga filosofiska frågan: Är det jag som läser texten eller texten som läser mej?

    Vi läser nog alla förhören utifrån våra egna livserfarenheter. När jag läste framstod just denna bild för mig: …”en man med skev kvinnosyn och problem att ta ett nej.”” En puschig man, en sån där som agerar som om det gällde att bestorma en fästning. Eller åtminstone beter sig som i asiatisk stridskonst, dvs. förvirra motståndaren och få ur balans. Psykologiskt visa styrka och tveklös framåtanda.

    Knepiga karlar alltså. Där man inte kan klara sig undan med mindre än att ta öppen konflikt, ställa till bråk.

    Så ”läste” jag – min inre text alltså. Räkna med att andra läser som jag 🙂

    • Gunnel,
      Självklart läser vi texter utifrån våra egna föreställningar och vår egen inre verklighet. Det är intressant att läsa din ”inre text” av Julian. Hur ser din ”inre text” ut när det gäller de två kvinnorna. Det vore intressant att veta nu när vi vet hur du ”läser” Julian.

      Av HPM kan vi läsa att Julian blivit avvisad och att det verkar som om han inte fäste sig speciellt vid det. Vi kan också läsa att när Fröken W blev avvisad så låg hon vaken länge och skickade SMS till sina vänner.

      • *hmmm*
        Du har en moralisk poäng att jag borde berätta min inre bild om de två kvinnorna. Fast jag vill inte det…av systerliga skäl…är det väl inte mer än rättvist?

        Jag har en inre bild av den betydande sociala konflikt som Kvinna 1 befann sig i. Mellan yrkesmässig glädje, en känsla av hög status mitt i världspolitikens vinddrag…och samtidigt tvekan och obehag i sin erotiska dimension. En korskonflikt. Hon tycks mig först ha gett upp inför intensiteten i uppvaktandet, men efterföljande dagar varit rätt tuff i avvisandet av JA. Efter att han visat sig vara en erotisk Svarte Petter spelade hon inte med i sängkammarvalsen längre. Bra gjort! Men kvar fanns yrkes-status och uppdraget för Wikkileaks…och det framtida samarbetet som kräver starkt förtroende dem emellan.

        Kvinna 2 är mer svårbegriplig för mej…även om jag tänker ur ung & dum groupievinkel. Efter Naturhistoriska Muséets upplevelser och lätta obehagskänsla hade jag nog tvekat mycket att betala tågbiljetten. Bett om en annan gång…en gång hon nog kände på sig inte skulle komma p g a ointresse från JA. Hon satsade ändå…mindre av kåthet, mer av prestige.

        Denna existentiella dumhet berättigar dock inte JA att tränga in sovande utan kondom – i strid mot uttalad vilja och allmänt förstånd. Hade han inte gjort det hade nog denna historia stannat vid sjuka p g a dagenefter-pillret och en känsla av solkighet, i vilken hon var medskyldig.

      • PS…Hur vet du att JA ”inte fäste sig vid det”?

        Min erfarenhet av män med denna typ av emotionell profil är att de blir sårade…och tänker ut nya strategier för att få till det ännu en gång (vilket han upprepat gjorde). För att efter denna ”seger” kunna lämna situationen med självkänslan i behåll.

        Glöm inte att JA var i ”chefsposition” till Kvinna 1. I assymetriska maktrelationer kan människor vara mycket ömtåliga.

    • Gunnel, du skriver ”Vi läser nog alla förhören utifrån våra egna livserfarenheter. När jag läste framstod just denna bild för mig: …”en man med skev kvinnosyn och problem att ta ett nej.””

      Har du verkligen läst Häktningspromemorian? Varför jag undrar är för att du presenterar ingen egen uppfattning utan väljer istället att citera målsägare2 när hon dagen efter anmälan kontaktade Aftonbladet för en intervju.

      Utifrån min livserfarenhet, som jag delvis skrivit tidigare, ser jag två kvinnor, likt flera från den generationen uppenbarligen utifrån berättelser från #prataomdet, som inte tillräckligt ser sitt egenvärde att säga vad de vill och inte vill när det gäller sex. Målsägare2 tycks vilja att Assange ska förstå och läsa hennes tankar, istället för att förmedla detta i tal, och hon tycker uppenbarligen sig inte vara värd att säga nej, säga att det går för fort, utan hon tycker att hon måste avsluta något hon påbörjat. Själv skriker jag högt när jag läser sånt i Häktningspromemorian. Det är en mycket förlegad kvinnosyn hon vill leva upp till, och det är mycket sorgligt att den har fått någon slags nymoralisk renässans. Som jag redan skrivit ovan, så tillåter Målsägande1 ett mycket långt förspel utan skydd, och utsätter sig därmed för risk för såväl sjukdom som graviditet, likaså gör hon inga försök, inte ens verbalt, att avbryta det penetrerade sexet, utan tvärtemot ger sitt outtalade samtycke, och utsätter sig därmed för ännu större smitto- och graviditetsrisk. Båda målsägare säger att de inte är rädda för Assange, så varför inte då på olika sätt uttrycka tydligt vad de vill och inte vill? Varför ska kvinnor, likt förr i världen, vara ”fina flickor” och inte säga vad de vill och inte vill och varför ska de inte tillåta sig vara aktiva i sina sexuella relationer? Själv tror jag det är deras egen brist på självkänsla och bristande förmåga att uttrycka sig som gör att de efteråt verkar känna sig kränkta.

      Sen, när det gäller att Assange faktiskt mycket väl kan ta ett nej och också respekterar detta, har Göran redan skrivit mycket bra om det, och jag har själv också redan kommenterat detta och annat ovan. Annars, utifrån de två målsägandes berättelser (andra kvinnor Assange har legat med har säkert andra erfarenheter), får jag en bild av Assange som en man som, åtminstone där han tycktes befinna sig just då i sitt liv när detta var aktuellt, du har sex med en natt eller en period men inte en man som du bygger ett romantiskt vardagsliv med. Beroende på behov för stunden, kan detta vara minst lika bra, och ibland till och med bättre! Tyvärr verkar båda kvinnorna önskat sig något annat, att svartsjuka finns med i bilden är tydligt i Häktningspromemorian, liksom att Målsägande2 inte ordentligt avvisar Assange, trots ”övergrepp”, förrän det står klart för henne att han legat med en annan kvinna, och att Målsägande1 vill att Assange ska ringa henne trots ”övergreppet”, och att de båda likt skolflickor pratar ihop sig och hotar med polisen om han inte går och testar sig m.m. Inget av detta tyder på ett vuxet sätt att hantera en livssituation. Igen, jag tror att de i stor utsträckning känner sig kränkta och besvikna, inte så mycket på Assange, som på sig själva för att de inte agerar som 30-åriga kvinnor.

    • Gunnel, såg inte dina nya kommentarer innan jag skrev min förra. Måste därför lägga till. I Häktningspromemorian, som du säger dig ha läst, framgår att det ena vittnet säger att hon fått sms av Målsägande1 och att hon där skrev att hon halvsov (halvvaken). Advokat Björn Hurtig har fått se original sms:en från de båda kvinnorna, men inte fått ta kopior, där står också halvsov.

      Förstår inte varför du försvarar Målsägande2 så starkt, men är mycket nedlåtande mot Målsägande1 och kallar henne för groupie. Det påminner hur hela nätverket bakom #prataomedet-kampanjen och Målsägande2 i Häktningspromemorian, talar om Målsägande1. Hmm, det där om systerskap!

      Byt plats på Assange och Målsägande2, och tänk att en manlig politiker har lånat ut sin lägenhet till en kvinnlig föreläsare som hans parti har bjudit in, och väljer att utan förvarning dyka upp en dag för tidigt, vilket ramaskri det skulle bli! Det är oerhört oprofessionellt beteende av Målsägande2, och som sätter Assange i en mycket utsatt position. När man läser Häktningspromemorian är det tydligt att Målsägande2 planerade att komma hem, och för att få, som hon säger där, något i stil med ”ha världens coolaste man i sin säng”. Det är alltså inte Assange som har makt över henne, utan tvärtemot. Det är inte alltid per automatik att alla män har makt över alla kvinnor.

      Hade inte Målsägande1 ringt Målsägande2 hade det nog blivit som framgår i Assanges förhör, att han och Målsägande2 träffats dagen efter på lördagen för att prata, och testa var han villig att göra men inte under Målsägande2 hot och testa sig har han också gjort i England (varför kvinnorna inte orkade bry sig tillräckligt för att testa sig själva har jag fortfarande inte förstått, men alla är vi olika!).

      • I sista stycket i min kommentar ovan ska det stå ”..att han och Målsägande1 träffats dagen efter på lördagen för att prata..” (alltså inte Målsägande2).

        PS. Gunnel, Målsägande2 blev inte pressansvarig för WikiLeaks förrän på söndagen och ”övergreppet” ska ha skett mellan fredagen och lördagen. Det är, som Göran och flera skrivit och pratat om vid flera tillfällen, också på lördag kvällen hon anordnar kräftskiva och det är också då, enligt Häktningspromemorian, som hon också säger att hon kände sig ”dumpad” av Assange som efter det påstådda ”övergreppet” gick upp och jobbade vid datorn, och det är också då, samt vid senare tillfällen i veckan, som hon avböjer att Assange ska flytta ifrån henne och hennes lägenhet. Det är först på onsdagen, efter att Assange tillbringat tisdagsnatten med Målsägande1, som Målsägande2 flyttar ut från den gemensamma sängen och sover på golvet och natten därpå någon annanstans än i lägenheten. På fredagen får Assange reda på att Målsägande2 vill att han ska flytta, och gör också det samma dag. Igen, detta står i Häktningspromemorian!

  5. @Gunnel

    Du skriver att kondom ger en något sämre känsla för båda. Detta är utanför topic för detta fallet men jag skulle hävda (dvs tror, men ganska starkt) att kondom ger en mycket sämre känsla för en kille än för en tjej. Det är ganska naturligt när man tänker efter hur den fungerar rent fysiskt. Jag har själv varit absurt nogrann med att använda kondom tidigare i mitt liv (lite SW liknande skräck för könssjukdomar) men att det inte är till priset av en stor uppoffring håller jag absolut inte med om. Kondom försämrar (åtminstonde för mig) känslan kraftigt. Det är mer jämförbart att jämföra kondom och femidom som (utan att ha provat) verkar mindre försämrande för känslan för mannen men troligen något mer för kvinnan.

    Om kondom INTE skulle skydda mot könssjukdomar eller graviditet så tror jag ingen kille skulle använda de (för en tjej kan man tänka sig att vissa kondomer kan vara skönare än utan)

    • Hej Guapo!
      Jag vet faktiskt inte hur mycket sämre det känns för en man med kondom.

      Jag kan bara från egen erfarenhet säga att det känns en bit bättre utan – för en kvinna också. 15-20% bättre kanske *mätt mellan tummen och pekfingret* Dock…alla andra skyddsmedel är sämre för en kvinna. Obehag, sjukdomskänsla och biverkningar av många slag. Vardagligt trassel utan ände. Jag tror inte att jag överdriver.

      Är det inte så att både man och kvinna har det allra bäst utan? Men att vi måste böja oss för erotikens ansvar?

  6. Tack EH…

    Jag läser dina invändningar. Många är sakligt intressanta och dem tar jag till mig. Måhända har jag förbisett eller glömt detaljer sedan min läsning?

    Andra av dina invändningar härrör från din egen ”inre läsning” från delvis annat förståelse-perspektiv än mitt. Min känsla säger mig att du är en man. Jag är kvinna, 62 år med erfarenhet av att möta människor i samtal om svåra familjerelationer, dock inte specifikt kring sexualitet.

    Ja, kanhända har kvinnorna ”en känsla av lågt egenvärde” och ”förlegad syn på sin egen rätt”och kanhända gäller din moraliska dom också JA? Såhär uppför sig väl inte en man med en modern kvinnosyn?

    Frågan är hur förlegat detta är i verkligheten?
    #prata om det uppvisade oceaner av just denna typ av beteende. Ideal och verklighet tenderar att skilja sig åt, eller hur? Och hurdana ideal man själv än har, så äger vi ingen rätt att kräva att andra människor ska bete sig i enlighet med våra egna ideal. Just detta gör juridiska gränsdragningar i sexuella gråzoner rejält svåra!

    Varför någon man skulle använda eller kvinna kräva kondom under förspel utan penetration – det förstår jag inte. Endast oralsex ställer krav på kondom ur smittskyddsynpunkt. Vi vet inget om dessa detaljer…väl? Så jag förstår inte vad du tolkar in när du skriver ”tillåter Målsägande1 ett mycket långt förspel utan skydd, och utsätter sig därmed för risk för såväl sjukdom som graviditet”. Gjorde hon verkligen det?

    Att ”vara rädd för” går utanpå rädsla för att bli misshandlad/mördad. Man kan vara rädd för annan typ av knepiga konsekvenser. Vad gäller Kvinna 1 stod hennes yrkesprestige på spel. Ett professionellt magplask är en hotfull situation. Glöm inte att JA var hennes blivande chef, glöm inte den assymetriska maktrelationen.

    Men flickuppfostran innehåller också starka krav på att inte ställa till bråk, hellre ge efter, släppa på sin prestige. För husfridens skull. Det är t ex därför bråkiga pojkar på låg-&mellanstadium sätts ihop med lugna flickor i klassrummet. Flickors infostrade roll som tolerant stötdämpare ska inte underskattas, den är generell och gör sig gällande också i sängkammaren. Krav på kvinnor att vara mjuk, rar och följsam är betydligt hårdare än på män.

    Slutligen och viktigt…
    En sak skiljer sig tydligt i å ena sidan Görans & din tolkning av kräftskiva och accepterande av uppdraget för Wikkileaks…efter den ödesdigra natten. Ni finner det helt motsägelsefullt, orimligt. Det gör INTE jag. Att hålla masken i yrkessituationer trots att man utsatts för sexuellt trakasseri från en kollega eller chef…det hör till många kvinnors livserfarenhet. Jag har gjort det själv och kan leva mig in i att jag kunde ha gjort likadant.

    Man lär sig nu…lär sig hur det kan vara att sitta som nämndeman 🙂

    • Gunnel du skriver: ”Min känsla säger mig att du är en man. ”

      FEL!

      JAG ÄR KVINNA, 60-TALIST, FEMINIST OCH GENUSFORSKARE!

      Ditt uttalande, den form av härskarstrategi som du försöker nyttja, den sätter stopp för min lust att ta av min tid för att ”diskutera” med dig.

      PS. Dock ska jag vara snäll och delge dig följande kunskap, eftersom du fortfarande uppenbarligen inte vet mycket om hur könssjukdomar kan spridas eller hur graviditet kan uppstå, om du inte vet att könsdelar mot könsdelar kan orsaka sjukdomar, exempelvis kondolom (vilket i sin tur kan, men behöver inte, leda till cancer), likaså om du inte vet att du också kan bli gravid om spermier kommer vid blygdläppar och i närheten av slidmynningen. Självklart är risken för dessa händelser större vid inträngande av penis i slidan, och i sin tur ännu större vid utlösning, men riskerna finns redan vid kön-mot-kön. (Angående det långa förspelet och annat viktigt och relevant – läs Häktningspromemorian!)

      • OK E.H…din vrede blev stor!
        Jag begär inte att du ska lägga ned mer tid på mej.

        Jag vidhåller dock att vare sig män eller kvinnor normalt har för vana att sätta på en kondom redan när förspel börjar. Flertalet människor gör det först när själva knullandet ska börja. Din tolkning är att Kvinna 2 frivilligt utsatte sig för smittrisk och risk för graviditet redan under förspelet och därför förledde JA att tro att det var OK utan kondom…har inget faktastöd i förhören. Om förspelets kroppsliga detaljer vet vi mycket lite. Förhöret berättar att hon aktivt krävde att JA använde kondom och att det var hennes egeninköpta som användes. Flera kondomer under natten…tror jag…det är värt att kolla hur många.

        Att jag i denna debatt är en ifrågasättande röst, som ger mina egna tolkningar och frågor ska du inte tolka som ”härskartstrategi”. Jag skriver under eget namn, ansvarig för vad jag skriver. I motsats till flertalet aggressiva röster i debatten.

        Tack för mej 🙂

    • Gunnel,
      ”Att ”vara rädd för” går utanpå rädsla för att bli misshandlad/mördad. Man kan vara rädd för annan typ av knepiga konsekvenser. Vad gäller Kvinna 1 stod hennes yrkesprestige på spel. Ett professionellt magplask är en hotfull situation. Glöm inte att JA var hennes blivande chef, glöm inte den assymetriska maktrelationen.”

      Tycker att många av dina synpunkter är kloka. Men jag vill kommentera en som tyvärr inte faller under det epitetet.

      Kvinna 1, Anna Ardin. På vilket sätt stod hennes yrkesprestige på spel? Och när gjorde den det? Och på vilket sätt riskerade hon ett professionellt magplask? Och när var Julian hennes chef?

      Anna Ardin valde att ha sex med Julian. Att hon uppenbart var intresserad av det står fullständigt klart. Hon kom hem till sin lägenhet en dag tidigare än överenskommet och ”fann” Julian där. Hon valde att hon och Julian skulle tillbringa natten i lägenheten tillsammans. Helt frivilligt. Hon valde sen att ha sex med Julian helt frivilligt. Dagen efter valde hon återigen frivilligt att anordna en kräftskiva för Julian. Frivilligt valde hon sen att tweeta om hur häftigt det var att vara tillsammans med ”världens coolaste smartaste folk”. 40 timmar efter övergreppet valde hon, frivilligt även denna gång, att bli Julians personliga pressekreterare. Under några dagar berättade hon för vänner och bekanta om hur häftigt det var att vara nära Julian. Den 19, dagen innan polisanmälan, berättade hon för Donald Boström ”Jag var ju skitstolt, får världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet”.

      När sedan Anna Ardin får reda på att Julian haft sex med Kvinna 2 ändras allt om. Anna Ardin går till polisen och försöker att anmäla Julian för våldtäkt. Sen raderar hon tweets. Och så ser hon till att hon blir raderad som personlig pressekreterare. Och så stänger hon ned sin blogg. Och så, för säkerhets skull, raderar hon tweets igen den 13 september. I december stänger hon ned sin spegelblogg Bloggy.se. Sen raderar hon hämndlistan. Sen ändras Rebellabloggen. Under hela tiden från ”övergreppet” tills nu berättas olika versioner om vad som hänt.

      Så jag håller inte med dig alls Gunnel. I själva verket tycker jag att dina kommentarer tyder på att du anser att det hela är en uppdiktad historia som har sin grund i ”självupplevd rädsla om att yrkesprestige och professionellt magplask hotar”. Det finns inte ett uns av yrkesprestige i detta. Anna Ardin säljer väl inte sex? Julian var inte hennes chef när övergreppet hände. Anna valde att Julian skulle bli ”hennes chef” 40 timmar efter övergreppet. Det finns inga ”assymetriska maktrelationer”. Det finns bara en tjej som blev så tänd på Julian att hon fullkomligt tappade huvudet.

      Vad som hotar Anna när hon får veta att Julian haft sex med Kvinna 2 är att den av henne själv omsorgsfullt uppmålade bilden av Greta Garbo-liknande Anna Ardin som fångat Julian Assange bara är en småflicksdröm. Det är Annas ego, hennes fasad utåt, som är hotat. Det är hennes Twitter/Facebookpersona som är hotad. Och om alla får veta att Anna Ardin har haft världens häftigaste man i sin säng och som villigt låtit sig påsättas och att hon har blivit hans personlige pressekreterare samtidigt som han knullar runt som en hormonstinn Duracellkanin så rämnar Annas fasad utåt. Det är ett personligt magplask som hotar. Eller för att vara korrekt, Anna blev rädd för att ett personligt magplask var nära och gjorde vad hon kunde, med polismyndighetens hjälp, för att se till att hennes fasad utåt skulle räddas. Att hon inte förstod konsekvenserna av sitt agerande är dock märkligt.

      När jag läser ditt försvar av Anna Ardins beteende så undrar jag om du är ärlig. Jag har svårt att tro att du tror på Annas historia. Anna Ardins historia gör mig ledsen. För den får mig att förstå att en del människor är så beroende av sin egen uppskruvade Twitter och Facebook persona som en del andra är beroende av alkohol och droger. Det räcker inte att bara vara som man är. Man måste hela tiden inbilla omvärlden att man är med ”världens coolaste smartaste folk”.

      • Visst är det konstigt Göran?
        Du är så säker på att Kvinna 1 ljuger, fixar till en uppdiktad historia. Så säker är du att du offentligt anklagat henne för det sedan i september.

        Medan jag ser ett förlopp som jag finner trovärdigt, socialt och emotionellt realistiskt. En dramatisk soppa i världspolitik, yrkeskarriär och privatliv samtidigt. Motsägelsefulla känslor. Hjälten som visar sig vara emotionellt osnygg och erotiskt obehaglig. En stigande vrede. Ett tankeliv som endast gradvis tar sig upp ur självförnekelsens slöjor. Och som därför först visar upp motsägelsefullt prat mot omvärlden för att någon vecka senare har klarnat.

        Du begär entydigthet, klarhet från första stund…i en psykosocial soppa. Det är inte realistiskt tänkt Göran. Så uppför sig sällan människor i korskonflikt.

        Att stänga ned bloggen ser jag som en självklar preventiv åtgärd. Varje nät-erfaren kvinna inser omedelbart vilken störtflod av aggressioner som väntar. Vilket jag tidigare skrivit om.

        De raderade tweetsen är dock inte en självklar handling. Här har du en poäng att utredning ska fördjupas.

  7. Pingback: nuclear war 2012

  8. Ett PS till Göran…

    Du frågar:
    ”På vilket sätt stod hennes yrkesprestige på spel? Och när gjorde den det? Och på vilket sätt riskerade hon ett professionellt magplask? Och när var Julian hennes chef?”

    Jag vet inte hur ”karriärgången” såg ut från början, vet du? Blotta faktum att vara pressekreterare, arrangör och att på fritiden umgås med ”världens coolaste folk” (OBS begreppet ”folk” är pluralis, måste inte syfta på enbart JA) är en höjdarupplevelse. Vi bör rimligen inte räkna med att hon blev tillfrågad om att bli Wikkileaks informationsansvarig i Sverige i samma ögonblick hon skrev på papper/avtal med PP, dvs, 40 timmar efteråt. Rimligtvis var den diskussionen redan inledd, avtalets detaljer redan under dialog?

    JA är Wikkileaks ”chef”, det var han redan innan han kom till Sverige. Det var han när hon blev tillfrågad om sitt nya uppdrag (när?) och chef blev han formellt i samma stund hon skrev på avtal med PP. Om detta ”chefsskap” borde det väl inte råda tvivel? Inte heller att hennes nya uppdrag ställde ovanligt höga krav på förtroende i det framtida samarbetet med honom.

    Allt detta floppade för henne! *krasch*
    Då återstår frågan…vilka var hennes motiv för att anmäla och därmed effektivt förstöra sin egen karriär inom Wikkileaks?

    • Gunnel

      Om jag ska tro på din teori, som i alla fall är rimlig, så borde det vara så att Piratpartiet och/eller det faktum att Anna Ardin valt att bli Julian Assanges pressekreterare finnas nämnt i HPMet. Det finns inte ett ord om detta.

      Mötet med PP var på söndagen den 15 augusti, 40 timmar efter ”övergreppet”. På det mötet var inte bara Julian med. Det var även ett av Annas vittnen, Fröken O. Fröken O’s förhör som är ett telefonförhör drar ut över två dagar. Vi kan inte i förhöret se vilka uppgifter som lämnats ena dagen och vilka uppgifter som lämnats påföljande dag. Dokumenteringen är oerhört dålig. Det borde självklart varit två förhör, och att det stod utskrivet varför förhöret avbröts dag ett.

      Fröken O nämner att hon träffat Julian vid två tillfällen. På kräftskivan och på en middag dagen efter, middagen med PP. Varför nämner inte Fröken O om något från den middagen? Varför frågar inte polisen? Rimligen borde observationer från middagen vara intressanta?

      Om din teori om yrkesprestige eller professionellt magplask ska tas på allvar måste det finnas ett yrke och en profession. Anna har inte blivit anställd som Julians personlige sekreterare. Hon har frivilligt sagt att hon vill vara det. Det är Annas hobbyverksamhet. En hobbyverksamhet som Anna inte vill att polisen ska känna till. Gunnel, du får mig ännu mer övertygad om att historien är påhittad.

  9. Fröken Os middag kan väl inte ha betydelse i en häktningspromemoria? Den syftar ju enbart till att kunna förhöra och avsluta förundersökningen. I denna undersökning har fröken O sin självklara plats, men definitivt inte i London. Hon kanske redan är förhörd om detta, fastän saken inte läckt ut? Eller så kommer förhöret efter att förhör med Assange kunnat hållas.

    Såvitt jag begriper räv&rackarspelet försöker JA och hans advokater få ut maximalt mycket information från förundersökningen. Vilket kan kullkasta all normal utredningsetik & teknik. JA begär ”bevis” i en häktningsförhandling! Det ska ingen misstänkt kunna få, den kunskapen får han först när fö är avslutad.

    §§§

    Varifrån kommer din information om att Kvinna 1 tillfrågades att bli Assange´s personliga sekreterare? Jag har hört orden ”informationsansvarig för Wikkileaks Sverige”, men vet inte vad kontraktet med PP sade. Vet du?

    • Gunnel,
      Några klargöranden. Fröken Os middag med Piratpartiet, Anna Ardin och Julian Assange är intressant för utredningen. Precis som Anna Ardins middag med Piratpartiet och Julian Assange är av vikt. Varken Anna Ardin eller Fröken O har sagt något om denna middag. De lämnar inte frivilligt information om detta. Polisen har inte heller ställt några frågor om denna middag som är 40 timmar efter ”övergreppet”. Det finns ingen som helst information i Häktningspromemorian om kontakter med Piratpartiet. Det är bl. a. av detta skäl som jag anser att förhöret med Fröken O är dåligt genomfört. Dessutom har det gjorts under två olika dagar utan att vi kan se vad som sades ena respektive andra dagen. Inte heller finns någon notering om varför förhöret avbröts dag ett.

      Om polisen hade ställt frågor om denna middag kunde de fått reda på att Anna Ardin ställde upp som personlig pressekreterare åt Julian Assange. Se denna pressrelease. Som du kan se är releasen i två delar. I den första delen är Anna Ardins namn bortstruket men inte i del två.

      För att reda ut eventulla missförstånd. Anna Ardin var pressansvarig för seminariet den 14 augusti. Detta var hon i sin roll som pressekreterare för Broderskapsrörelsen. Hon överlät mycket av detta på Donald Boström. Av vad jag förstått av samtal Julian så var det Anna som åttog sig att vara pressekreterare för honom och det är det som står i pressreleasen. Det handlar inte om någon anställning. Det är mer typ ”Jag hjälper dig gärna och vill vara kopplad till dig”. Betänk att vid denna tidpunkt var Julians avsikt att driva Wikileaks från Sverige. Man kan därför anta att tanken bakom Annas erbjudande att hjälpa till var tänkt att ha en viss varaktighet.

      Det är inte så att Anna slutade att vara pressekreterare på Broderskapsrörelsen i och med att hon påtog sig ”hobby-pressekreterarrollen”. Peter Weiderud som var Anna Ardins verklige chef bör utfrågas hur han såg på Anna Ardins påtagna roll som pressekreterare åt Julian Assange.

      Anna Ardin har inte haft något kontrakt med Piratpartiet. Hon var heller inte presskontakt för samarbetet mellan Wikileaks och Piratpartiet. Hon var från den 15 augusti till den 20 augusti Julian Assange personlige pressekreterare.

      • Jag tror Göran…

        Att du lägger en sexistiskt tonad innebörd i ordet PERSONLIG sekreterare. Vad är det för ”personligt” med att inneha funktionen av sambandskanal mellan Wikkileaks internationella talesperson och svenska media?

        Varför kallar du det så nedvärderande för ”hobbyverksamhet”? Det handlar om storpolitik och personligt juridiskt och politiskt risktagande. Uppdraget kräver kompetens, omdömesförmåga och betydande förtroendekapital.

        Varför tolkar du saken som ”Jag hjälper gärna dig Julian” i stället för ”Jag arbetar gärna för Wikkileaks”?

        Dessutom skrev du ”personlig sekreterare”, inte det korrekta ordet ”pressekreterare”. Ditt ordval ger andra associationer. En personlig sekreterare är en assistent, som gör allt ifrån att servera kaffe och boka tid hos doktorn till kompetenskrävande uppgifter till att klistra kuvert.
        En pressekreterare i internationella sammanhang har andra och mer självständiga arbetsuppgifter, dock i direkt samarbete med ”chefen”.

        §§§

        Fröken Os middag har betydelse i förundersökningen, naturligtvis. Dock inte i en häktningspromemoria. Vi vet inte om vittnesmål kring denna middag innehåller något av större betydelse. Antingen fröken O innehåller informations-dynamit eller nästan ingenting av betydelse…har det ingen plats i en häktningspromemoria. Tvärtom! Det måste du kunna inse.

        Jag kan livligt föreställa mig att både Piratpartiets ledare, JA, Kvinna 1 m fl kniper käft om Wikkileaks interna arbete – så långt är möjligt. Wikkileaks är utsatta för såväl spionage, cyberattacker som ekonomisk utstötning från banker. De kommer bara att under ed tvingas öppna munnen i frågor som har betydelse för sexbrotts-misstankarna.

  10. Göran,

    Här är en av de engelska videos från dec. som jag nämnde i kommentar ovan, där Claes Borgström säger runt 2,35 att kvinnorna initialt gick till polisen för att fråga om polisen trodde de kunde ha blivit smittade av HIV, men också för att de ville få råd från polisen hur de skulle hantera detta.

    http://www.youtube.com/watch?v=ir5AllHcmKA&feature=related

    I: If Julian Assange were to have to come forward and had given a STD test or HIV-test, that’s what one of the women wanted, perhaps this wouldn’t have gone as far as it has?
    CB: In a way yes, they were, in the beginning they wanted to know if there was a risk that they had been infected by HIV, but they also wanted to get advice from the police how to handle this. And when they told the police their stories, the police found that this is a crime. So they could not withdraw that. The police had to report further on to the prosecutor. And it is under public prosecution. So even if the two women at that stage, or today for that matter, would say “no we are not willing to go any longer”, it doesn’t matter, because now it’s in the hand of the prosecutor.

    Sen som du skriver har man vad målsäganden säger genom vittnen i Häktningspromemorian och genom journalist i intervju. Det verkar som berättelsen om att fråga om HIV-testning och att polisen bedömde det hela som brott som föll under allmänt åtal, är till för att skydda målsäganden och för att ha ett fall om en eller båda ”hoppar av”. För allvarligt, vem går till polisen för att fråga om de tror man kan vara smittad av HIV?! De hade varit på SÖS våldtäktsavdelning, varför inte fråga där istället, och där vet de också att ingen kan tvingas till testning. Sen pratet som florerat att det hade gått att få snabbare resultat om Julian Assange hade testat sig är inte sant, eftersom det finns prover idag som ger snabbare svar och också eftersom han själv kan ha blivit smittat så nära inpå att det ännu inte hade gett resultat. Om det istället hängde samman med att MÄ1 valt att börja med bromsmedicin mot HIV, vilket jag har läst måste ske inom 3 dagar, då var dessa tvugna att sättas in under fredag morgon/f.m., och då var det också för sent att gå till polisen vid 14-tiden om besöket bara gällde förfrågan om tvång av HIV-testning. Om de verkligen bara ville fråga om tvångstestning och inte alls ville göra en polisanmälan, varför inte hellre bara ringa anonymt? Och vem vill gå in på en polisstation om man inte verkligen behöver, och Klara därtill? Sen, igen, varför valde Marianne Ny att återuppta ett nedlagt fall, vilket har så lite substans i målsägandes förhör (knappast utifrån hänsyn till MÄ)?

    • Min poäng med mitt inlägg ovan är, att det parallellt med varandra berättas olika historier från såväl olika personer som från samma personer. Detta fyller en funktion, de olika berättelserna kan användas på olika sätt, beroende på vad som bäst passar in utifrån tillfälle och mottagare/åhörare, och utifrån respektives egna motiv eller behov, vilka självklart kan variera. Det är helt enkelt mycket brus på gång samtidigt. För att det jag skrev ovan inte ska missförstås, förtydligar jag här.

      Målsägandes advokat säger olika saker till media, och har så gjort hela tiden. Ena minuten ville de två faktiskt bara fråga om man kunde tvinga någon att testa sig (igen undrar jag då varför inte fråga på sjukhuset eller ringa anonymt, men kanske en eller båda två faktiskt är/var så naiva och okunniga, trots sina cirka 30 år), medan andra minuten säger advokaten att de båda ville anmäla. Det hela blir lurigt. Kanske för att han är advokat åt bägge, och att de båda målsägarna faktiskt har olika uppfattningar och motiv, varför det blir svårt för Borgström att tillfredsställa bägge målsägares önskemål och behov.

      Som redan skrivits, i förhören i Häktningspromemorian framgår att MsA till ett vittne på fredagen framför hot gentemot Julian Assange att de båda (MsA och MsW) tänker gå till polisen om han inte går med på att göra STD och HIV-tester – omgående. Till samma vittne sägs att de bara vill gå till polisen för att prata-om-det, inte att göra någon anmälan. Vittnet, med rätta, undrar om det inte då blir en anmälan oavsett, men detta svarar MsA inte på. Senare samma dag säger MsA till samma vittne att de varit hos polisen och att genom en enda mening från henne under MsW vittnesmål kom det, pga att de var två kvinnor med liknande påstådda erfarenheter med samma man, bli en anmälan utan att de själva behövde göra en anmälan. Samtidigt, dagen efter på lördagen, säger MissA till Aftonbladet att MsW ville anmäla för våldtäkt medan hon själv inte ville göra någon anmälan, utan bara var med som stöd. Varför olika berättelser gentemot olika mottagare (målgrupper)?

      Samtidigt kan vi också läsa i förhören i Häktningspromemorian att MsW inte tyckte sig ha blivit utsatt för något övergrepp förrän vänner till henne sade det. Och enligt vittnen som pratat med henne har hon uttryckt att hon, när de kom till polisen, blev överkörd av personer runtomkring henne något som kan betyda både MsA och polisen, och att det inte alls blev som hon tänkt sig. Men ändå väljer MsW senare, tillsammans med MsA, att överklaga. Varför så motsägelsefulla berättelser och agerande?

      Sen, precis som Göran skrivit, nämns inget varken i intervjun med MissA i Aftonbladet eller i de egna förhören med de två gällande att de egentligen bara ville rådfråga hos polisen om man kan tvinga någon att HIV-testa sig osv. Kanske, som Göran nämnt, för att journalisten valde att inte skriva detta och kanske för att poliserna inte frågade om detta och/eller inte tog med detta i de korta konceptförhören. Men det nämns ändå bland/genom vittnen vad MissA och MissW har sagt (angående att de inte ville anmäla, inte upplevde sig ha varit utsatta för något brott, att de bara ville rådfråga om man kan tvinga någon att HIV-testa sig), och vittnenas berättelser ger istället faktiskt stöd, inte till de två målsäganden, utan till Julian Assange.

      Sen varför MsA plötsligt på lördagen i intervjun säger att MsW ville anmäla för våldtäkt, är ännu en av flera berättelser och varianter av händelseförloppen som går att spekulera i, varför just detta sägs just här och nu. Men överlag framkommer i Häktningspromemorian att framförallt MsA berättar många olika historier. Varför? Men även MsW verkar berätta olika historier; skriver halvsov i sms, men säger sov, åtminstone i det redigerade konceptförhöret. Det ändrade halvsov till sov är det som gjorde att det ev. skulle kunna bli misstanke om våldtäkt. När, hur och varför ändras berättelsen?

      PS. Angående att MsW uppsökte sjukhus för att få bromsmedicin mot HIV, som verkar måste sättas in inom 3 dagar, har jag förstått att dessa får man bara utskrivna om brott föreligger (ev. något mer skäl), varför besök på exv. SÖS och våldtäktsavdelningen väl var ett krav för att erhålla detta.

      Även SÖS prataromdet!

      http://www.ndr.de/fernsehen/sendungen/weltbilder/videos/weltbilder1399.html

  11. ”De hade varit på SÖS våldtäktsavdelning”

    Varför uppsöker man en våldtäktsmottagning om man inte upplevt något (ont)?
    Vet någon vad som där berättades, undersöktes eller vilka råd SÖS gav?

    Jag har *tack & lov* inte sett något läckage av sekretessbelagd information från sjukhuspersonal.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*