BDSM-målet, jakten på kidnappare och våldtäktsmän

Tidigt på morgonen den 18 januari 2010 väcktes Marcus av att hans ytterdörr slogs in och 6 stadiga och beväpnade poliser trängde sig in i hans sovrum. Skrämd och förvirrad beordrades han att klä på sig. Och sen kördes han ca 10 mil till arresten i Malmö där han låses in. Misstänkt för människorov, våldtäkt och misshandel. Här är hans egen berättelse.

Förhör och häktning av Marcus

Polisen tror sig nu ha funnit en av Emilias kidnappare som utsatt henne för misshandel och våldtäkt. Nu ska bara brottslingen förhöras och förhoppningsvis så småningom erkänna. Strax efter att Marcus låsts in ”förhörs” han i 10 minuter. Han delges ”misstanke om människorov och grov våldtäkt vid flera tillfällen mellan den 8 januari och den 10 januari 2010 i Malmö, gemensamt och i samförstånd tillsammans med två andra gärningsmän. Våldtäkterna är att anse som grova då våldet varit särskilt grovt.” . Men det blir inte så enkelt som polisen hoppats. ”Marcus säger att han aldrig varit med om något sånt här, han fattar ingenting. Marcus säger att han är oskyldig, han förnekar brott.”

När Marcus väl förhörs på riktigt vilket är efter det att han suttit ca 32 timmar i total isolering ”nekar han helt och fullt” och hävdar att han huvudsakligen varit i sin bostad under den aktuella helgen. Han har chattat på MSN, skrivit mail, spelat poker och talat i mobilen. Något som han brukar göra varje dag. Han har inte varit i Malmö där det påstådda brottet begicks. Istället har han varit på en ishockeymatch i Ängelholm. Visserligen ensam, men han anser att det borde kunna gå att styrka hans berättelse om man kollar hans mobil och dator.

Förhöret varar i en timme och 5 minuter. Det ger inte polisen någon information som styrker misstankarna mot Marcus. Istället lämnar han mycket information om sina förehavanden som tyder på att han har alibi för den aktuella tiden. Marcus bekräftar också att han visserligen varit i kontakt med Emilia på darkside.se, en site för BDSM-intresserade, men att det var före den aktuella helgen och att kontakten avbröts av Emilia. Och han lämnar helt andra uppgifter än vad Emilia gjort gällande deras kontakt. Han har bara chattat med henne under 2 eller 3 dagar. Han har inte haft kontakt med henne under längre tid som Emilia påstår.

När Marcus anhålls den 18 har det gått en vecka sedan polisen fick kännedom om Emilia och vad som påstås ha hänt henne. Under den tiden kan man tycka att polisen borde haft möjlighet att verifiera Emilias historia eftersom den är minst sagt märklig. Dessutom har hon varit inlagd på Kvinnokliniken i Lund och har undersökts av läkare. En undersökning som rimligen borde utvisat att Emilia inte varit utsatt för upprepade vaginala och anala våldtäkter som hon påstått i förhör.

Om polisen kontrollerat Marcus mobil och dator borde de rimligen ha hittat information som styrker Marcus historia. En kontroll av vilka radiomaster som Marcus mobiltelefon varit uppkopplade mot under den aktuella tiden skulle utvisat att hans mobil var i Ängelholm och i närheten av hans bostad under den period han uppgivit och att han skickat de SMS han påstått. En kontroll av Marcus dator skulle visat att någon använt hans dator för att spela poker och chattat precis som han uppgivit. Och att denna person använt datorn på samma sätt som Marcus själv brukade använda den. Dvs. det är troligt att det är Marcus som använt datorn och telefonen precis som Marcus säger. Han har inget med Emilia att göra.

Bara för att Marcus mobiltelefon varit i Ängelholm och att någon använt hans dator för att spela poker och chattat betyder självklart inte Marcus inte kunde varit i Malmö och förgripit sig på Emilia. Någon ”kumpan” skulle ju kunnat använt telefonen och datorn för att på så sätt ge Marcus alibi.Det kanske inte är så troligt, men det kan inte uteslutas om man är misstänksam. Det skulle då innebära att det varit åtminstone fyra personer som varit inblandade i kidnappningen av Emilia. Tre som hållit henne fången och en fjärde person som ger Marcus alibi. Och om det var så att Marcus skulle fått alibi av en extra person, är det då inte troligt att de två andra personerna som förgrep sig på Emilia också hade en person som använde deras datorer och mobiltelefoner för att ge dem alibi. ”Sexligan” skulle då bestå av sex personer. En välorganiserad och street-smart liga.

Vad gör polisen med den informationen de fått ut av förhören med Marcus och Emilia? Som det ser ut verkar ser det inte ut som om man inte gjort några större kontroller. Man gör inte heller några nya förhör med Emilia där man kontronterar henne med de uppgifter Marcus lämnat. Istället ser man till att Marcus häktas den 21 januari med fulla restriktioner. Och så meddelar man pressen om att man gripit en misstänkt för kidnappningen och gruppvåldtäkten mot Emilia. Som det ser ut vid denna tidpunkt är polisen övertygad om att Emilias historia är sann.

Ytterligare förhör med Emilia

Det dröjer ända till den 26 januari tills något nytt händer. Då förhörs Emilia igen, i tre och en halv timme. En av anledningarna till förhöret verkar vara att polisen nu har hittat ett telefonnummer i Emilias telefon. Ett telefonnummer som inte går till Markus. När Emilia tillfrågas om numret är hon tyst i totalt 2 minuter och 15 sekunder innan hon svarar, ”Åh shit, det måste gå till Marcus.”  Något som inte är sant. Men hon vidhåller. Numret polisen frågar om går till Jonas. Mannen som Emilia träffat under den aktuella helgen. Han kommer att anhållas den 28 januari. Misstänkt för människorov och våldtäkt precis som Marcus.

Förhöret med Emilia ger inget nytt. Hon upprepar sin påhittade historia men med en viss förändring av detaljerna. När jag läser förhöret har jag svårt att förstå att polisens utredare som borde vara vana att utreda grova våldsbrott tror henne. Förutom att berättelsen haltar så gör Emilia, precis som tidigare, många långa pauser och så hittar hon på saker som i stort sett vem som helst borde förstå att det inte kan stämma. Men polisen verkar fortfarande ta hennes uppgifter på största allvar.

Jonas häktas och förhörs

På morgonen den 28 januari anhålls så ytterligare en person, Jonas. Nu har polisen två misstänkta. Fortfarande baserar sig alla anklagelser enbart på Emilias historia. En historia som är uppdiktad och faktiskt mycket svår att tro på. En historia som inte är verifierad. Men det hindrar inte polis och åklagare att hålla två personer frihetsberövade.

När Jonas förhörs den 29 januari börjar polisen få en korrekt bild av vad som hänt. Frågan är om polisen förstår det. Enligt Jonas så har Emilia sökt upp honom på en sexsite, Klubb 6, eftersom Emilia söker en man som kan ”lära henne” BDSM. Och så har de efter några dagar börjat chatta på MSN om vad hon vill uppleva vid ett BDSM-sexmöte. Chatten har pågått i flera dagar innan paret bestämde sig för att träffas. Jonas föreslår att polisen läser chatten. Dagen paret bestämde sig för att träffas, den 8 januari, skickar Jonas några SMS till Emilia 8 januari och så pratade de kort med varandra två gånger. Allt via mobiltelefon. Mötet mellan Jonas och Emilia beskriver Jonas som normalt. Rollspel, BDSM-lekar och smiskning med avbrott för TV-tittande och måltider. Jonas har under helgen också jobbat med ett bokslut, en lite ovanlig BDSM-aktivitet. Emilia har varit hos honom under hela helgen, hon har varit fri att gå när så hon önskade och paret hade kommit överens om stoppord.

Nu börjar polisen att agera. Förhöret med Jonas leder konstigt nog till att polisen i förhör konfronterar Marcus med de uppgifter som Jonas lämnat. Den som polisen rimligen borde konfrontera med Jonas uppgifter var Emilia. Det handlar ju om att fastställa om brott begåtts och om att utreda brottet. Situationen är ju den att om Jonas uppgifter är korrekta så är Emilias påhittade. Och det handlar om mycket allvarliga brottsanklagelser som kan ge upp till livstids fängelse. Polisen borde ha intresse att reda ut det hela kan man tycka. Men av någon anledning dröjer det ända till den 5 februari innan man konfronterar Emilia.

Istället kallas Emilia in till en fotokonfrontation lördagen den 30 januari. Emilia får försöka att peka ut de tre män som höll henne fången. Under detta förhör kommer hon med nya uppgifter om hur gärningsmännen såg ut. Efter fotokonfrontationen görs ett 17 minuter långt kompletterande förhör. Emilia trasslar in sig rejält. Hon uppger återigen att hon har en kompis som tänder på BDSM och som är medlem på darkside.se. Och att det är kompisens inloggningsuppgifter som Emilia använder. Emilia gillar det inte men är av någon anledning inloggad och tar kontakt med män över dessa siter. Att det är en 18-års gräns för medlemsskap är inget som verka bekymra Emilia.

Den 31 januari görs ytterligare förhör med Emilia. Polisen ägnar 40 minuter åt att försöka reda ut vem Emilias kompis Anna Lind är. Emilia berättar en riktig bisarr historia om  ”Anna Lind”. Att de delar dator trots att de inte träffats under den aktuella perioden. Hela förhöret finns här. När man läser detta förhör blir det helt uppenbart att Emilias berättelse har stora drag av fullkomliga fantasier. Det går också att förstå att om polisen ställt lite bättre frågor i de första förhören så hade Emilias fantasier kunnat avslöjats på ett tidigt stadium och ingen skulle blivit frihetsberövad, än mindre häktad.

Polisen går igenom mobiler och datorer

Den 4 februari förhörs så den häktade Marcus för fjärde gången. Förhöret är återigen mycket kort. Det rör sig om två frågor. Det ena är om Marcus känner en Anna Lind, Emilias låtsaskompis. Något han självklart inte gör. Sen blir ”Marcus blir informerad om att polisen för närvarande går igenom innehållet i både hans och Jonas telefoner och datorer.”  En uppgift som för mig är mycket konstig. Varför har polisen väntat i drygt två veckor med att kontrollera Marcus mobil och dator? Marcus har ju faktiskt påstått att man i hans mobil och dator kan man hitta uppgifter som ger honom ett alibi och som skulle kunnat avföra honom från utredningen på ett tidigt stadium.

Ett nytt förhör görs med Emilia den 5 februari. En videokonfrontation. Fortfarande verkar syftet vara att försöka identifiera de tre personer som hållit Emilia fången. Något som verkar obegripligt mot bakgrund av all den information som polisen fått fram som tyder på att Emilias historia är påhittad. Av förhöret framgår att åklagaren, Ulrika Rogland, har önskat att omhäkta Marcus. Något som är extremt svårt att förstå om man läst igenom alla förhör.

Det är inte förrän efter videokonfrontationen som Emilia i ytterligare ett förhör konfronteras med Jonas lämnade uppgifter. Emilia förnekar helt att hon träffat Jonas under helgen den 8-10 januari. Och att de  och att de varit ensamma i lägenheten. Hon förnekar också att hon haft tillgång till sin mobiltelefon trots att hon bevisligen skickat SMS såväl till Jonas och till sin mamma under tiden hon påstått att hon varit fånge.Trots att Emilia är helt överbevisad fortsätter hon envist hävda att det är Jonas som ljuger. Inte i något förhör som finns i FUPen erkänner Emilia att hon träffat Jonas. Än mindre haft en BDSM-helg tillsammans med honom.

Den 5 februari släpps äntligen Marcus ut ur häktet. Han har då suttit i 19 dagar, med fulla restriktioner. Men det dröjer till i slutet på mars innan han helt avförs från utredningen.

Men Jonas sitter fortfarande kvar. Han anhölls torsdagen den 28 januari och häktades måndagen den 31 januari. Han släpptes inte ur häktet förrän den 10 februari. Han satt alltså i häkte 14 dagar. Innan han släpptes förhördes han en sista gång. Förhöret som tog en timme gick in mer i detalj på vad som egentligen hade hänt mellan honom och Emilia under helgen den 8-10 januari. Förhöret går att läsa här.

Det verkar vara enklare att häkta än att genomföra bra förhör

Sexualbrott är mycket svårutredda. Det finns flera anledningar till detta. En är att de flesta brott sker utan vittnen. En annan är att om inte de första förhören genomförs skickligt och med känsla och att de dokumenteras korrekt förloras information. Något som inte går att ta igen även om man vänder aldrig så många stenar.

Men detta fall borde inte vara så svårt. När polisen får reda på att Emilia enligt egen uppgift har blivit bortförd, misshandlad och våldtagen och hon trots det inte vill göra en egen anmälan borde det undersökas. Varför vill hon inte anmäla själv? Enligt Emilias far finns en gps i Emilias telefon så att ”han kan numera se exakt var hon befinner sig”. Varför tog det ända till den 26 januari tills polisen frågade om telefonnummer som fanns i Emilias telefon? Hur kommer det sig att ingen anmälde Emilia försvunnen? Hon skulle ju tillbringa helgen med sin kompis Malin. Och vilken information gav läkarundersökningen av Emilia? Hur kommer det sig att Emilia är inloggad på sexsiter som Klubb 6 och darkside.se trots att hon påstår att hon inte gillar det personerna håller på med, BDSM.

Att vända på en och samma sten flera gånger

Att ta ett brottsoffers berättelse på allvar är en självklarhet. Det innebär att polisen måste göra allt för att styrka att berättelsen är sann. Om polisen inte kontrollerar historien så tar man den inte på allvar. Om polisen inte undersöker historien noga så gör man det lättare för en försvarsadvokat att slå hål på den. Att kontrollera en målsägares historia är inte alls att misstänkliggöra offret. Det handlar om att styrka offrets berättelse så att det ska bli lättare för offret att få upprättelse. En bieffekt, och det är bara en bieffekt, är att en kontroll av historien säkerställer att polisen inte ägnar tid åt historier som är falska.

Istället för att utreda vad som hänt verkar det som om polisen och åklagaren i detta fall bara försöker bekräfta att anmälarens ursprungliga berättelse är sanningen. Något man kan se tydligt i det andra förhöret av Emilia. Under det förhöret ställer Ulrika Rogland ett stort antal ledande frågor. Frågor som ska bekräfta vad Ulrika Rogland tror sig veta om vad som har hänt. Man lämnar inte tid och utrymme åt Emilia att själv, med egna ord, berätta vad som egentligen har hänt och vad som går genom hennes huvud.

När man läser förhören med Emilia så kan man se att det tar tid innan hon svarar frågor. Hon behöver tänka och känna efter innan hon svarar. Något som man normalt inte behöver om frågan är en enkel fråga om fakta. Oberoende vad som frågas så väntar inte förhörsledaren på att Emilia ska svara. Utan förhörsledaren fortsätter bara att fråga. Något som man absolut inte bör göra. Genom att inte vänta på Emilias svar så stör de den process som frågan startat. Man får inte reda på det som Emilia tänker på och som hon förbereder att berätta. Man avbryter henne redan innan hon börjat prata. Och så talar man tydligt om för Emilia att man inte är så intresserad av hennes svar. För hade man varit intresserad av svaret så hade man givetvis väntat tills hon svarat. Genom att inte vänta tills Emilia svarar har man sett till att skapa en mycket dålig relation till henne.

I detta fall har två personer frihetsberövats. Det är ett mycket stort ingrepp i en persons liv. Jag tycker att det är ruskigt att det ska behöva ta 19 dagar innan man kan kontrollera Marcus historia och avföra honom från utredninen. Det verkar som om man jobbar enligt principen att nu här han är häktad kan han lika gärna sitta tiden ut. De som utreder Marcus alibi har inte haft bråttom. Det är inte förrän den 4 februari som Marcus får information om att hans dator och mobiltelefon undersöks av polis. Varför började inte den undersökningen direkt när han anhölls? Och hur kommer det sig att Marcus släpptes just samma dag som han skulle omhäktas?

När jag studerat Förundersökningen (FUP) har jag mycket svårt att förstå hur polis och åklagare skött utredningen. FUPen är på 358 sidor. Av de förhör jag läst får jag intrycket att man snabbt bestämt sig för att Emilia berättar en sann historia och sedan går man på jakt efter gärningsmän. Man ägnar tid åt att utreda detaljer i Emilias historia men gör ingen kontroll av om de fakta som Emilia lämnar stämmer. Man vänder på en och samma sten om och om igen och vrider och vänder på den istället för att vända på flera stenar.

Är Evert Bäckström inblandad?

Evert Bäckström är en romanfigur i Leif GW Perssons kriminalromaner. Bäckström beskrivs av Persson som en cynisk och fördomsfull person som fullständig saknar goda egenskaper. Bäckström är rasist, sexistisk, homofob, han har dålig hygien, är överviktig, oärlig och egoistisk. Vidare beskrivs han som snål, oärlig, självgod och småsint. Han ogillar folk i allmänhet och tänker nedsättande tankar om alla i sin omgivning. Han dricker för mycket, stjäl på sin arbetsplats (och överallt annars där han kommer åt), han manipulerar och jäklas med sin omgivning och smiter undan alla former av betungande arbete. Bäckström är illa omtyckt av de flesta av sina kollegor, men är ändå (ehuru motvilligt) erkänd som en erfaren och skicklig mordutredare. Bäckström är fenomenal på att klanta till utredningar.

I detta fall har det gjorts ett antal misstag. Misstag som gjort att en osann historia medfört att två personer frihetsberövats. Något som kunde ha undvikits om utredningen gjorts omsorgsfullt. Detta fall har stora likheter med fallet Assange. Det verkar som om man på ett tidigt stadium bestämt sig för vad som är sant och riktigt och sen kör man bara på utan att fästa någon vikt vid allt som pekar på att man är fel ute. Man jobbar på att försöka bekräfta det man tror sig veta istället för att försöka förstå vad som hänt och hitta fakta som tyder på att man är fel ute.

Jag vet inte varför det kan gå så här fel. Men jag blir alltid orolig när jag hör klyschor som ”att vända på alla stenar”, ”man ska stå på utsatta flickornas sida”, ”man ska stå på barnens sida”, ”barn ljuger inte” etc.Klyschor som blivit allt vanligare idag. Vad är det för fel på rättvisa, bra polisutredningar och att stå på brottsoffers sida?

Detta fall handlar om samtycke och vad man kan samtycka till. Självklart finns det gränser för vad man kan samtycka till. Och det ska finnas sådana gränser. Men vi måste acceptera människor gör fria val annorlunda än vi själva gör. Bara för att jag själv inte har sex med män betyder inte att andra män inte ska få ha sex med varandra. Bara för att många tycker att BDSM är sjukt betyder inte att en ung kvinna inte kan eller får  välja att bli smiskad, sitta i en hundbur eller smaka på urin om det är det hon frivilligt samtycker till. Vi måste acceptera att andra människor gör andra val än vi själva.

Mycket har skrivits om att det handlar om en ung flicka med problem och självskadebeteende och att mannen borde förstått det och inte haft en BDSM-relation med henne. Något som är enkelt att tycka om man inte känner till fallet. Vad få skriver och som borde varit en självklarhet är att polisen och åklagarna kände till att flickan hade problem och självskadebeteende. Och att hon faktiskt var ett barn. Något som det ser ut som om polis och åklagare inte alls tagit hänsyn till i polisutredningen.

3 reaktion på “BDSM-målet, jakten på kidnappare och våldtäktsmän

  1. Hmm. Tyckte att detta fall verkade solklart, men nu när jag suttit och läst det mesta av chatloggen – eller det som syns av den åtminstone – vet jag inte hur jag ska tänka. Det verkar ju inte ha varit fråga om något som kan ses som grov misshandel och inte heller sexuellt utnyttjande. Så juridiskt finns kanske inget mer att säga.
    Men etiskt var det hela inte ok. På långa vägar.

    Deras ”samtal” är inte den öppna, jämlika förhandling som ska föregå BDSM-lek – särskilt mellan två personer som aldrig träffats (men på allvar planerar att träffas!), och särskilt inte när en är tonåring och betydligt mindre erfaren än den andra.
    Jonas är manipulativ. Han börjar samtalet som om han vill vara rak och ta reda på vad hon vill och låta henne veta vad han vill. Men han förvränger snabbt – alldeles för snabbt – det som ska vara deras ömsesidiga förhandlingar till att vara en del av en redan påbörjad slavdynamik. Han frågar flera gånger om hon har några frågor om vad han kommer göra, men vägrar sedan ge henne information och hånar varje försök till ifrågasättande. Han frågar vad hon tycker om olika saker, och när hon bestämt säger att hon inte vill något (analsex t ex) förklarar han att det inte har någon betydelse vad hon tycker eller känner.
    Allt det hade varit ok och förväntat i en BDSM-betonad sexchat där det handlar om fantasier. Men detta var också deras faktiska förberedelser inför att träffas och utöva BDSM. Han applicerade konsekvent slavfantasins logik (att hon är värdelös och utan röst) i just den situation där hon – den undergivna – ska ha makten. Enligt etik och normer som utarbetats inom BDSM-grupper just för att skydda folk som Emilia, för att de ofta tyvärr råkar rejält illa ut när de först ger sig in i den världen.

    Han får henne också att ta risker som ingen människa borde ta med en total främling, men framförallt inte en tonåring (som de bilder han får henne att skicka).

    Det är också smärtsamt att läsa när hon berättar att hon förlorade oskulden vid 11 – ”inte frivilligt” och han svara ”ok”, sedan ”hur många killar har knullat dig?” Strax innan har hon berättat, med avsevärd skam, att hon har synliga ärr efter att ha skurit sig och haft ”en jobbig uppväxt”. Osv osv.

    Kan bara hoppas på att folk på klubbar och forum enhälligt tog avstånd från Jonas efter detta. Det är trots allt antagligen bästa sättet att hantera oacceptabelt beteende generellt.
    (Resten av historien? För många problem att ens börja kommentera… Stackars Marcus…)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*