Fallet Assange: Informations-Jesus på korset eller bara korsade fingrar?

För de av er som väl känner till fallet Assange kommer en del av denna långa artikel vara upprepning. Men det är viktigt att en så komplett tidslinje beskrivs så att det går att få en uppfattning om vad som egentligen har hänt i fallet Assange. Mycket av vad som skrivits om fallet Assange är påhittad information. Så det kan ibland vara svårt att skilja mellan påhittad och verklig information. I kommande artiklar kommer jag att peka ut några personer som hittar på information. Men först till frågan om Julian Assange varit tillgänglig för förhör.

En ”sanning” bland de som stöder Julian Assange är att han hela tiden varit tillgänglig för förhör. Och att han inte ”flytt Sverige” för att undkomma förhör. I förhandlingen om utlämning den 7-8 februari 2011 försökte Julians engelska advokater inbilla världen att Julian varit tillgänglig för förhör i fem veckor utan att polis eller åklagare visat intresse för att förhöra honom. Något som Sveriges ombud, Clare Montgomery, visade var helt felaktiga uppgifter. Meningen med denna genomgång är så att du bättre ska kunna bedöma om Julian Assange var tillgänglig för förhör eller om han försökt undkomma förhör.

Augusti 2010

Den 11 augusti landar Julian i Stockholm och erbjuds att bo i Anna Ardins lägenhet på Södermalm i Stockholm. Fredagen den 13 augusti kommer Anna hem en dag tidigare än planerat och ”finner” Julian i lägenheten. Paret bestämmer efter en middag att det är ok att sammanbo i lägenheten. Under natten har paret sex. Det är detta sex som Anna den 20 augusti rapporterar till polisen som ofredande, som hon förhörs om den 21 augusti och som efter den 1 september växer till sexuellt tvång och sexuellt ofredande för att vid häktningsförhandlingen den 18 november nedklassas till olaga tvång och sexuellt ofredande.

Den 14 augusti håller Julian ett seminarium på LO-borgen, ett seminarium som Anna Ardin varit med och arrangerat. Efter seminariet äts en lunch och Julian träffar Sofia Wilén. Något som leder till en erotisk eskapad på Naturhistoriska Riksmuséet. Anna Ardin vill ordna en kräftskiva för Julian och tweetar runt 14-tiden följande meddelande:

Hur man ska tolka denna tweet kan förstås diskuteras. Men man kan förstå att Anna vill meddela läsarna att hon i någon mening är nära Julian.

På kvällen den 14 samlas ett gäng glada kräftätare hemma hos Anna Ardin. Det är förutom Anna och Julian, Petra Ornstein, Kajsa Borgnäs, Johannes Wahlström, Donald Boström plus ett antal personer till. Kräftskivan förlöper så bra att Anna Ardin på natten tweeetar:

Dagen efter, söndagen den 15 augusti, har Julian ett middagsmöte med Anna Troberg och Rick Falkvinge från Piratpartiet. Ett avtal om att Piratpartiet ska sköta WikiLeaks servrar undertecknas. Med på detta möte är Anna Ardin och Petra Ornstein. Det är på detta möte det blir bestämt att Anna Ardin ska jobba som Julian Assanges personlige pressekreterare för WikiLeaks. Något man kan se av slutraderna på Piratpartiets press-release från den 17 augusti:

På Piratpartisten Christian Engströms personliga hemsida finns lite information om detta möte. Där kan man också utläsa att Anna Ardin är Julian Assanges personliga pressekreterare. Informationen på Christian Engströms sida är tillgänglig nu. Ännu har inget raderats på den.

Sofia Wilén ringde två gånger under söndagen för att få kontakt med Julian men Julians telefon var avstängd. När Sofia på måndagen samtalat med sina arbetskamrater förstod hon att ”bollen ligger istället hos henne” om det ska bli nåt mellan henne och Julian. Hon ringde igen och lyckades få tag på Julian. De bestämde att de skulle ses mot kvällen. Vid niotiden träffades de och tog efter en erotisk nattvandring tillsammans tåget till Enköping.

Natten mellan den 16-17 augusti har Sofia och Julian sex 2-3 gånger. På morgonen genomför Julian ett oskyddat samlag med Sofia. Det är detta samlag som den 20 augusti kommer att anmälas som våldtäkt efter det att Sofias vänner påstått att hon utsatts för ett brott..

Den 17 augusti återkommer Julian till Stockholm efter sitt erotiska äventyr. Han missar ett möte med journalistförbundets ordförande. Dagen därpå, onsdagen den 18, ansöker Julian om uppehålls och arbetstillstånd. Och Anna Ardin som verkar vara på ett bra humör tweetar återigen om kräftskivan:

På kvällen den 18 ska Julian enligt uppgift tagit av sig alla kläder på underkroppen och gnuggat sin erigerade penis mot Anna. Något som hon berättar för polisen i telefonförhöret den 21 augusti.

Torsdagen den 19 augusti runt kl 10 tweetar Anna Ardin om Internetdejtanalyser. Det är dagen efter hennes ”sexuella integritet” blivit kränkt och 5 dagar efter det att hon utsattes för ett annan sexuellt övergrepp av mannen som bor i hennes lägenhet, Julian Assange.

Det som är lite speciellt är att ”okcupid” är den datingsite som Julian tidigare lagt upp sin profil på. Visserligen under antaget namn. Någon gång, troligen efter kl 10, får Anna kontakt med Sofia, enligt Petra Ornsteins och Donald Boströms vittnesmål. På kvällen sover inte Anna tillsammans med Julian mer. Hon väljer att bo hos en kamrat.

På polisstationen den fredagen den 20 augusti, 2010

På förmiddagen fredagen den 20 augusti beger sig Sofia till Danderyds Sjukhus. Därifrån beger hon sig till Södersjukhusets våldtäktsmottagning där hon undersöks med ett s.k. rape-kit. Runt kl. 14 vandrar Anna och Sofia tillsammans in på Klara Närpolisstation. Det finns många spekulationer om varför Anna valde just denna polisstation. Vid tidpunkten jobbade Anna på Sveavägen, Sofia var på Södersjukhuset och Sofia skulle efter besöket på polisstationen till Enköping. För mig framstår valet av Klara Närpolisstation som det logiska valet. Stationen befinner sig mellan Anna och Sofia och den ligger precis vid Stockholms Central där tågen till Enköping går.

Enligt Linda Wassgren, den polis som tog emot de två kvinnorna:

Efter att Linda pratat med kvinnorna enskilt och rådgjort med befäl ringde Linda till jourhavande åklagare Maria Häljebo-Kjellstrand som beslöt att anhålla Julian Assange kl 17.00. Förhör inleddes med Sofia Wilén kl 16.21 och de förhören pågick sedan till 18.40. Anledningen till att förhöret avslutades var att Sofia, när hon fick veta att Julian anhållits misstänkt för våldtäkt, hade svårt att koncentrera sig på förhöret.

Den polis som förhörde Sofia Wilén var Irmeli Krans. En politiskt engagerad socialdemokrat och som är känd av Anna Ardin. Mycket har sagts om Irmeli Krans och hennes kommentarer på Facebook. Irmelis största brist är inte hennes dåliga omdöme utan det faktum att inte spelade in förhöret med Sofia Wilén. Hennes dåliga förklaring är att hon kunde inte hitta en bandspelare.

På kvällen den 20 går Anna på en fest med Kajsa Borgnäs. I Kajsas förhör kan vi läsa:

På morgonen den 21 augusti blir Julian uppringd av journalister som naturligtvis vill veta vad som hänt. Av någon anledning som är svår att förstå börjar Julian genast prata om att det handlar om ”dirty tricks” och att han blivit varnad för just detta.

Det är i en intervju på mejl med den norska tidningen Dagbladet som Julian Assange svarar på frågor om misstanken om våldtäkt.
– Anklagelserna är falska och sättet de har uppstått på är störande.
Julian Assange uppger att Wikileaks varit förberett på angrepp mot sajten.
– Vi var varnade för smutsiga trick emot oss.
Om tiden i Sverige, skriver han till Dagbladet:
– Jag kände inte till några problem eller klagomål, varken privata eller officiella.

I en intervju den 22 augusti förklarar Julian för Al Jazeera att det handlar om en smutskastningskampanj men att han ännu inte vet vilka som är de skyldiga bakom kampanjen.

Vad vi kan se av polisförhören med de inblandade är att Julian pratade med Anna, Sofia och även med Donald Boström den 20 augusti. Uppenbart är att Julian var medveten om vilka kvinnorna var, att de framförde allvarliga klagomål och att de med all sannolikhet skulle gå till polisen och anmäla honom. Mot denna bakgrund framstår Julians kommentarer till media som långt från sanningen.

Lite senare på dagen den 21 intervjuas Anna Ardin av polisen över telefon. Förhöret varar i 49 minuter. Den historia Anna berättar är mycket egenartad. Se min analys av hennes vittnesmål. Hon nämner inte med ett ord vare sig kräftskivan eller middagen med Piratpartiet där hon bestämde sig för att bli Julian Assanges pressekreterare. Inte nog med det. För att försöka dölja dessa omständigheter raderar hon tre tweets på Twitter. Allt som handlar om kräftskivan tar hon bort. Och så tar hon kontakt med Piratpartiet för att se till hennes namn och uppgifter ska försvinna från pressreleasen från den 17 augusti.

Vid 18 tiden på kvällen hämtar Sara Wennerblom, Anna Ardins förhörsledare, en kondom från Annas lägenhet. Anna har nämligen i polisförhöret uppgivit detta.

Med anledning av det enorma mediatryck som Julian Assanges anhållan skapade fick chefsåklagare Eva Finné i uppdrag att snabbt göra en ny bedömning av fallet. Vid 16-tiden den 21 augusti meddelade Eva Finné att våldtäktsmisstanken mot Sofia avskrivits och att anhållan upphävts. Detta skapade om möjligt ännu mer mediatryck. Så bara några timmar efter det att Anna Ardin intervjuats av polisen så finner hon att det är hon ensam som anklagar Julian för sexualbrott.

Någon gång den 23 eller 24 augusti blir Claes Borgström utnämnd till målsägarbiträde för Anna och Sofia. Julian får Leif Silbersky som försvarare. Borgström och Silbersky börjar uttala sig i media. Den 25 augusti tillkännager chefsåklagare Eva Finné:

”De uppgifter som framkommit vid förhör med målsägaren är, som tidigare meddelats, sådana att misstanke om våldtäkt inte längre föreligger. Detta innebär inte att jag inte fäster tilltro till hennes uppgifter. Jag har studerat innehållet i förhöret för att se om misstanke om annat brott kan anses föreligga,i första hand ofredande eller sexuellt ofredande, men finner vid min analys att så inte är fallet”.

Den 27 augusti begär målsägarbiträdet Claes Borgström en överprövning av chefsåklagare Eva Finnés beslut. Eva Finné håller fast vid sitt beslut så ärendet går helt enligt rutinerna till överåklagare Marianne Ny på Utvecklingscentrum i Göteborg.

Den 30 augusti förhörs Julian Assange i 54 minuter av två poliser, Mats Gehlin och Ewa Olofsson. Förhöret gäller enbart Anna Ardins anklagelse om ofredande. Förhöret spelas in på band.

September 2010

Den 1 september meddelar överåklagare Marianne Ny att förundersökningen ska återupptas och att ärendet tas över av Västerorts Åklagarkammare där Erica Leijnefors utses att leda undersökningen. Marianne Ny utser sig själv att fatta beslut om eventuella tvångsåtgärder. Men av någon anledning tas Julian Assange inte omedelbart in till förhör.

Den 2 september återintervjuas Sofia Wilén. Rimligt är att Anna Ardin också förhörs igen i början på september.

Någon gång i slutet på augusti, början på september upptäcker jag av en slump att Anna Ardin har en ”spegelblogg” av sin Twitterblogg på en sida som heter bloggy.se. Här kan man läsa de tre kommentarer som Anna raderat från Twitter. När Anna lägger upp en tweet hamnar den på både Twitter och Bloggy.se. Men när hon ska radera måste man radera på varje blogg för sig. Det har Anna glömt. Så de kommentarer som Anna raderat på Twitter var fullt synliga på Bloggy.

Den 7 september förhörs med Petra Ornstein per telefon Förhöret pågår i 25 minuter innan det avbryts. Det återupptas dagen därpå och fortsätter i 40 minuter till. Något som är märkligt är att Petra nämner inte med ett ord nämner vad hon observerade vid mötet mellan Anna och Julian under middagen med Piratpartiet. Det verkar som om förhörsledaren inte heller ställer frågor om det.

Den 8 september blir Björn Hurtig utsedd till Julians nya advokat. Samma dag, eller möjligen den 9, ringer han upp Marianne Ny och begär att Julian ska förhöras. ”Inte nu”, får han till svar.

Hanna Rosquist förhörs per telefon i 25 minuter av Mats Gehlin den 8 september. Förhöret bandas inte. Inte heller förhöret med Kajsa Borgnäs bandas. Det är ett telefonförhör som också görs den 8 september. Det pågår i 45 minuter. På kvällen den 8 skriver jag en kommentar på Rebellabloggen (en av Anna Ardins bloggar) och talar om att på nätet kan man läsa de tre Twitter kommentarerna som Anna raderade den 20 augusti. Min kommentar ligger för granskning till den 13 september. Anledningen till att jag valde att kommentera Rebellabloggen var att Sara Gunnerud den 25 augusti skrev en artikel ”WikiLeakshjältar kan också göra puckade saker.

Då Anna Ardin också är en redaktör för Rebellabloggen är det rimligt att anta att Anna godkänt det som Sara skrev i artikeln. Här presenteras idén om att de två kvinnorna gått till polisen för att söka hjälp om att tvinga någon att testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar. Just dessa rader kommer i december 2010 att raderas och ersättas med följande text:

Den 9 september tar jag kontakt med Björn Hurtigs advokatkontor för jag har blivit övertygad om att det är något mycket konstigt med de raderade Twitterkommentaren. Att en målsägare försöker dölja omständigheter runt brottet brukar innebära att det är något underligt. Skickar också ett e-mail för att vara säker på att få kontakt. Men inget svar.

Den 13 september förhörs Katarina Svensson personligen av Mats Gehlins. Förhöret varar i 14 minuter. Och det bandas förstås inte precis som alla andra förhör med målsägare och deras vittnen. Skrivs ut som en sammanfattning.

Runt kl 20.00 den 13 september granskar någon min kommentar från den 8 september på Rebellabloggen och den raderas omgående. Någon på Rebellabloggen vill inte att Anna Ardins Twitterkommentarer ska synas. Så jag skriver genast en ny kommentar där jag talar om den exakta adressen där man kan finna de tre raderade kommentarerna, annaardin.bloggy.se. Efter ca 20 minuter raderas den kommentaren och efter en dryg timme släcks hela siten bloggy.se ned. När den återkommer på morgonen den 14 ca 04.00 är de tre raderade twitterkommentarerna också raderade.

På morgonen den 14 september är det uppenbart att någon aktivt vill dölja det faktum att Anna Ardin verkade tycka bra om Julian Assange 24 timmar efter det påstådda övergreppet. Efter jag samtalat med några journalister, som inte alls var intresserade av uppgifterna, kom jag fram till att information om de raderade tweetsen borde komma till åklagarnas och polisens kännedom. Så den 15 september kontaktade jag Erica Leijnefors och Marianne Ny. Den 16 blev jag uppringd av Ewa Olofsson och blev, som så många andra, intervjuad per telefon. För att vara säker på att polisen fick all relevant information skrev jag också två mail. Ett där jag redogjorde för mina iakttagelser och ett där jag kom med förslag till utredningsåtgärder och personer som polisen borde förhöra. Har nu fått reda på att polisen i mars 2011 intervjuade bl.a. Anna Troberg, Hon var en av de personer som jag föreslog att polisen skulle förhöra.

Den 14 september skriver Björn Hurtig till Marianne Ny och begär att Julian ska förhöras. Samtidigt frågar han om Julian får lämna Sverige. Den 15 svarar Marianne Ny att Julian kan inte förhöras för en att polis är sjuk. Och att just den polisen måste medverka. Och så meddelar hon att det finns inga tvångsåtgärder mot Julian. Han kan alltså lämna landet om han så önskar.

Måndagen den 20 september förhörs Johannes Wahlström och Donald Boström. Johannes förhör varar i 88 minuter. Donalds i 57 minuter. Båda förhörs av Mats Gehlin och Ewa Olofsson och förhören spelas in på band och skrivs ut i dialogform.

På kvällen den 20 september har man totalt förhört 10 personer. Detta inklusive förhöret med mig. Tre av dessa förhör är ljudbandsförhör. Det är med Julian Assange, Johannes Wahlström och Donald Boström. Den misstänkte och de vittnen som kan tänkas stödja honom. En målsägare är förhörd över telefon och en personligen. Inget av dessa förhör är inspelade. Av de fyra vittnen till stöd för målsägarnas berättelse är ett vittne intervjuat personligen i 14 minuter. De andra är intervjuade över telefon. Inget förhör är inspelat på band. Samtliga förhör med målsägare och stödvittnen för målsägarna är förhörda av endast en polis. Inget förhör är inspelat.

De fyra vittnena till stöd för målsägarna har intervjuats i sammanlagt 149 minuter. De två vittnena till stöd för Julian har intervjuats i sammanlagt 145 minuter. Både Julian och hans stödvittnen har blivit intervjuade med två poliser närvarande. Som det ser ut har man varit mycket mer fokuserad Julians stödvittnen än vad man varit på målsägarnas vittnen. Något som jag har svårt att förstå. Det ser ut som om polisen och åklagaren vid denna tidpunkt är övertygade om Julians skuld.

När det gått tre veckor efter det att förundersökningen återupptagits skickar Marianne Ny den 21 september några SMS till Björn Hurtig för hon vill få till stånd ett förhör med Julian den 28 september. Björn Hurtig pratade också med Marianne Ny på telefon antingen den 21 eller 22 september. Björn Hurtig försöker få kontakt med Julian.

Den 27 september lämnar Julian Sverige för att flyga till Berlin. Flighten är SK 2679 och boardingen börjar ca 17.05. Björn Hurtig ringer Marianne Ny och meddelar att han inte kunnat få kontakt med Julian. Marianne Ny meddelar att hon ska fundera på hur hon ska gå vidare. Hon anhåller senare Julian i hemlighet.

Julian Assange i Berlin

När Julian ankommer till Berlins flygplats Tegel möts han av Marcel Rosenbach från der Spiegel. Senare på kvällen träffar han den italienska journalisten Stefania Maurizi som skriver för l’Espresso. Den 8 januari 2012 skriver Stefania på Twitter om mötet med Julian. De träffas både den 27 och 28 september på hotell Best Western am Spittelmarkt. På morgonen den 28 träffar hon Julian på ett internetcafé och överhör ett telefonsamtal mellan Julian och Björn Hurtig.

Björn Hurtig har berättat att han först fick kontakt med Julian den 29 september. Stefania är så säker på sin sak så det känns som om vi kan placera telefonsamtalet mellan Julian och Björn Hurtig till den 28 september, samma dag som det tilltänkta förhöret skulle äga rum. Nu blev det inte av  för Julian var i Berlin. Det kan självklart också vara så att Björn Hurtig också talade med den Julian den 29 september. Nedan är utdrag ur Stefania Maurizis Twitterkommentarer.

För att bringa klarhet i vad som egentligen hänt mailar jag Stefania och vill att hon bekräftar uppgifterna på Twitter. Det är alltid intressant med en journalist som Stefania Maurizi som innan hon svarar på frågor kollar sina källor. Biljetter och hotellräkningar. När jag frågade henne om hon var säker på de datum hon angivit fick jag till svar:

Min artikel om Anna Ardins raderade tweets

Kl 06.30 på morgonen den 30 september publicerade jag min artikel om Anna Ardins dubbla raderingar av tweeets. Efter 24 minuter fick jag ett svar av Anna Ardin vilket förvånade mig mycket. Vad är det som gör att Anna Ardin följer min blogg tidigt på morgone? Önskar verkligen att jag hade fler sådana läsare. Nedan är ett stycke ur Annas mail:

Jag raderade tweetsen för att försöa undvikaden medieuppmärksamhet
jag fattade skulle komma, det var jobbigt nog ändå, och den
översatta listan på hämnd har jag aldrig försökt radera. Jag
förstår inte alls hur den skulle kunna vara relaterad till detta.

Den 30 september pratade Björn Hurtig med Erica Leijnefors. Han fick då veta att Julian var anhållen. Björn föreslog att ett förhör kunde hållas söndagen den 10 oktober. Något som inte ansågs lämpligt eftersom det var en helg. Efteråt meddelades Björn att Marianne Ny ansåg att den 10 oktober var för långt bort i tiden.

Oktober 2010

Den 6 oktober kontaktades Björn Hurtig av Marianne Ny och han meddelades att han skulle vara tillgänglig för att medverka vid ett förhör av Julian. Björn Hurtig blev förvånad då han inte hade information om att Julian var i Sverige. Den 6 oktober var den dag då Julian enligt en överenskommelse den 15 augusti skulle medverka på ett seminarium för Afghanistansolidaritet. Den 9 skulle han medverka i en stor demonstration på Norra Bantorget där han var inbjuden som talare.

Anledningen till att Julian lämnade återbud är inte helt klarlagt. Ett  skäl som uppgivits är att han fick sin dator stulen när han flög från Stockholm till Berlin. Se Stefan Lindgrens artikel. Denna information hamnade hos den välkände desinformatören Rick ”©®™” Downes på Rixstep.com. Han lyckas få det till att det handlade om tre försvunna datorer. Och att det handlade om incheckade datorer. Mer om detta i kommande artikel.

Mellan den 6 och 8 oktober pratar Björn Hurtig med Marianne Ny och föreslår en ny tid för förhör, den 14 oktober. Något som Marianne Ny accepterar. I samband med dessa samtal föreslår Björn Hurtig också som ett alternativ telefonförhör, videoförhör, förhör på en ambassad etc. Något som Marianne Ny avslår. Hon vill att Julian ska förhöras personligen.

Den 12 oktober kontaktar Björn Hurtig åter Marianne Ny och meddelar att han inte lyckats få kontakt med Julian. Marianne Ny meddelar då att en EAW kommer att utfärdas om Julian inte inställer sig frivilligt. Här verkar det som om Marianne Ny har förstått att Julian undviker att inställa sig frivilligt till förhör. Det är andra gången som Julian ”inte kan nås” av sitt juridiska ombud. Tredje gången som man trots ansträngningar inte lyckats få tag på Julian för att genomföra förhör.

Den 18 oktober avslår Migrationsverket Julians ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Inget konstigt med det men det hindrar inte människor att tro att SÄPO och andra hemlighetsmakare lyckats se till att Julian inte fått uppehållstillstånd.

November 2010

Den 12 november kontaktar Björn Hurtig Marianne Ny för att försöka få till stånd förhör. Hurtig föreslår telefonförhör, videoförhör, förhör via Skype, skriftlig inlaga, förhör på ambassad etc. Marianne Ny säger att hon vill att Julian ska inställa sig personligen och att förhören ska hållas i Sverige.

Den 18 november häktas Julian av Stockholms Tingsrätt. Av vad jag förstått har brottet sexuellt tvång när det kom till häktningsförhandling omrubricerats till att vara endast olaga tvång. Tingsrätten fastställde i alla fall ett häktningsbeslut samma dag.

Den 19 november överklagades domen till Svea Hovrätt som den 24 november fastställde domen. Med den enda skillnaden att brottet våldtäkt klassades som våldtäkt, mindre grovt brott.

Den 26 november utfärdade Marianne Ny en Europeisk Arresteringsorder, EAW. Men beroende på att straffen inte var utsatta för alla brott som ingick i EAWn så underkände Serious Organised Crime Agency (SOCA) arresteringsordern.

Den 28 november överklagade Julian Hovrättens dom till Högsta Domstolen. Den 2 december beslöt Högsta Domstolen att avslå Julians begäran om prövningstillstånd.

En ny EAW skrivs ut och den godkänns den 6 december av SOCA som kontaktar Julians advokater och ber att han frivilligt överlämnar dig. Den 7 december överlämnar han sig och en förenklad utlämningsprocess påbörjas. Julian erhåller inte borgen bland annat för att han på fråga om bostadsadress uppger en boxadress i Australien. Domare Riddle uppskattar inte Julians svar. Borgen vägras och Julian fängslas i Wandsworth Prison med restriktioner.

Efter en ny förhandling 15-16 december släpps Julian fri mot borgen. Efter förhandling i Magistrates Court 7-8 februari 2011 avfärdas de engelska advokaternas talan fullständigt. Målet överklagades till High Court. Inför förhandlingarna i High Court bytte Julian advokater. Efter två dagars förhandling den 12-13 juli 2011 kom domen den 2 november. Återigen avfärdades de engelska advokaternas talan fullständigt.

Domen överklagades till Supreme Court som under två dagars förhandlingar, 1-2 februari 2012, gick igenom fallet. Det troliga resultatet är att Supreme Court avfärdar Julians talan. Frågan är då ska han ge sig och åka till Sverige eller ska först försöka få Europadomstolen att ta upp fallet. Om jag känner Julian rätt kommer han att överklaga.

Hur ska vi förstå vad som hänt?

Informations Jesus med "lärljungar". Kristinn Hrafnsson, Jennifer Robinson, Mark Stephens, Julian Assange, Geoffrey Robertson QC and John Jones.

Den bild som Julian Assange och hans engelska advokater vill att vi ska se är den av en modig man som med stor inre övertygelse kämpar för öppenhet och transparens. En man som är sanningens företrädare och som inte har gjort eller kan göra några fel. En man som är jagad av alla världens onda stormakter. Som följer hans kreditkortstransaktioner, spårar hans mobiltelefon, gillrar sexfällor och som i samarbete med korrupta svenska myndighetspersoner gör allt vad de kan för att få honom till Sverige så att han kan utlämnas till USA där han ska fästas på kors. En sanningssägare höjd över alla misstankar. Och eftersom Julian Assange är så ädel måste de personer som påpekar att han faktiskt ibland talar med korsade fingrar vara medlöpare till de onda makter som förföljer honom.

Om vi för ett ögonblick glömmer det som hänt före 1 september när förundersökningen återupptogs blir det enklare att förstå vad som hänt. Åklagaren väntade med att vilja förhöra Julian i 21 dagar. Något som är enastående märkligt. Det är oerhört viktigt att man tidigt i en sexualbrottsutredning tar in den misstänktes historia. Detta så att man bättre kan ta reda på vad som faktiskt hänt. Genom att inte förhöra Julian snabbt kan polis och åklagare inte få hans version av vad som hänt och man kan inte konfrontera målsägarna med hans uppgifter. Utredningen blir därför ensidig och ofullständig. Vad som är skrämmande är att åklagaren som är högst ansvarig för denna utredning är överåklagare Marianne Ny. Hon är den person i Sverige som ska vara den bästa på att göra sexualbrottsutredningar. Om hon inte kan göra en bra utredning visar det att vi har mycket allvarliga systemfel i hur sexualbrott utreds.

Istället för att förhöra Julian ägnade sig polis och åklagare i 21 dagar att samla ”bevis” från målsägare och vittnen. Och det gjordes på ett märkligt sätt. Julian och hans stödvittnen förhörs av två poliser, en förhörsledare och ett förhörsvittne. Förhören är långa och de bandas. Målsägare och deras stödvittnen förhörs under kort tid av en polis. Förhören görs huvudsakligen över telefon. Förhören bandas inte. Målsägare Anna Ardins förhör är över telefon och det är oroväckande kort. Anna Ardin utlämnar mycket av vad vi faktiskt vet om omständigheterna runt ”brottet”. Hon nämner inte med ett ord något om kräftskivan eller mötet med Piratpartiet på söndagen då Anna valde att bli Julians pressekreterare. Inte heller nämner hon något om att hon har tweetat positiva saker om Julian och att hon tagit bort det eftersom hon varit rädd för överdriven mediabevakning. Hon döljer faktiskt det mesta. Om man jämför Sofias berättelse med Annas berättelse kan vem som helst se att de är fundamentalt annorlunda. Sofia vill berätta vad hon varit med om, därav alla de olika detaljerna i den fria historien. Anna vill hålla sig enbart till det hon hittat på. För hon förstår att om hon berättar fritt så är det troligt att polisen kommer att förstå att hennes historia inte hänger ihop.

Varför polis och åklagare gjort på detta sätt kan bara förstås att de anser att Julian är skyldig. Hur de kommit till denna slutsats kan jag inte förstå mot bakgrund av vad som faktiskt uppgivits i polisförhören. Allt tyder på att Julian i själva verket är oskyldig och att Anna Ardins historia är påhittad. Inte heller verkar det som om polisen gjort någon utredning av Anna Ardins märkliga historia. Detta trots att jag lämnat uppgifter den 16 september som tyder på att Anna Ardin vill dölja uppgifter som tyder på att Julian Assange är oskyldig.

För mig är det fullständigt uppenbart att Anna Ardin hittar på sin historia. Eller med andra ord, hon tillvitar Julian Assange en brottslig gärning som hon vet att han inte är skyldig till.  Se min analys av Annas förhör här och en uppföljning här. Och att hon sedan mycket aktivt försöker dölja omständigheter som tyder på att han är oskyldig. Om man till detta lägger att Anna Ardin har inlämnat ”bevis” till polisen, bevis som ser ut som om de fabricerats, så verkar det som om Anna ägnat tid åt att hitta på det hela.

Att Anna Ardins historia är påhittad är jag helt övertygad om. Hur är det då med Sofias berättelse? För mig känns det som om Sofia Wilén har hamnat i hela den här affären bara för hon är för mycket av ”en naiv groupie”. Hon gillar Julian Assange, sätter på sig en skär jumper, går på seminariet, jagar honom och får honom i säng. Men hon gillar inte att han uppenbarligen bara är intresserad av hennes kropp, initierar ett kondomlöst samlag när hon inte är helt vaken och han ringer inte tillbaks som han lovat. Sedan oroar hon sig för väldigt mycket graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar. Hon ringer Julian flera gånger. Han är dock ”oanträffbar”, känns det igen, vilket gör att hon tar kontakt med Anna Ardin som var pressekreterare för seminariet. Anna gillar inte att Julian ”satt på Kashmirbruden” eftersom Anna trodde att Julian bara ville sätta på henne. Hon är ju så lik Greta Garbo, har 143 i IQ, är hans pressekreterare och är också emot USA. Så det blir en polisanmälan och resten är historia.

Kan Julian fällas för våldtäkt?

Vad jag inte förstår är följande. Sofia har uppgivit i förhör att det är hennes kompisar som fått henne att inse att hon utsatts för ett brott. Vilka dessa kompisar är vet vi inte. Ingen av de kompisar som blivit förhörda verkar vara de som förklarat för Sofia att hon utsatts för brott.

Om Sofia inte visste att hon var utsatt för ett brott när det hela hände förklarar det hennes beteende. Hon gjorde inget motstånd och hon uppmanade inte Julian att sluta när han initierade det kondomlösa samlaget. Om Sofia inte förstod att hon var utsatt för ett brott, att någon hade samlag med henne mot hennes vilja, hur skulle då Julian kunna förstå att Sofia var utsatt för ett brott? Att han hade samlag med henne mot hennes vilja.

Även om man skulle kunna bevisa att Sofia sov som en stock är det inte möjligt att bevisa att Julian hade brottsligt uppsåt. Att han otillbörligen utnyttjade det faktum att Sofia sov som en stock. Julian hade vid tidpunkten för det kondomlösa sexet haft sex med Sofia två eller tre gånger tidigare inom en mycket kort tid. Det senaste samlaget var kanske 30 minuter tidigare. Han hade rimliga skäl att tro att hon faktiskt ville ha sex med honom. Han kanske inte ens märkte att Sofia sov som en stock. Och när Sofia väl vaknade så gjorde hon inte något som indikerade att hon inte ville ha sex med honom. Han fick ingen information av Sofia att hon motsatte sig samlaget. Julian kan alltså inte haft brottsligt uppsåt.

Om jag varit åklagare vad hade jag gjort?

Om jag hade varit i åklagarnas skor, vad hade jag gjort då. Jag har funderat på detta många gånger. Och för att verkligen försöka sätta mig in i åklagarens skor har jag först tagit av mig mina egna skor innan jag ställt mig i åklagarens skor.

Jag hade direkt tagit in Julian på förhör. Eventuellt anhållit honom i någon dag så att jag kunnat förhöra hans stödvittnen innan han haft möjlighet att prata med dem. Jag kan omöjligen förstå att man inte omedelbart förhörde Julian. Det är viktigt att så fort som möjligt förhöra misstänkta gärningsmän vid sexualbrott. Och att man med hjälp av video fångar allt som händer under ett förhör.

Om jag varit åklagare hade jag utrett relationen mellan Anna Ardin och Sofia Wilén noggrant. Hur kommer det sig att två kvinnor kommer in tillsammans för att anmäla samma man för sexualbrott som har inträffat flera dagar tidigare. Eftersom jag hade förhört Julian noggrant hade jag haft full kunskap om kräftskivan och mötet med Piratpartiet då Anna blev pressekreterare. Jag hade därför ägnat stor tid åt att ta reda på varför Anna Ardin utlämnat så mycket information i sitt förhör.

Jag kan inte förstå att polis och åklagare inte gjort en noggrann undersökning av Anna Ardins påståenden. Hennes historia är mycket svår att tro på. Den 16 september fick åklagarna dessutom in bevis på att Anna Ardin hade raderat tweets två gånger, tweets som tyder på att Anna Ardin 24 timmar efter det ”påstådda brottet” uppskattade Julians sällskap. Jag kan omöjligen förstå denna del av fallet Assange. Jag har till och med ställt mig i överåklagare Marianne Nys pumps. Men det hjälper inte. Denna hantering är under all kritik.

Men låt oss säga att jag som åklagare hade lyckats klanta bort de första 21 dagarna. Jag hade missat att förhöra den misstänkte. Och jag hade helt missat att göra en bedömning av målsägarnas trovärdighet. Hade jag då tagit in Julian på förhör? Självklart. Om jag såg att en person som är misstänkt för allvarliga sexualbrott gör allt som det bara är möjligt för att undkomma ett förhör hade jag sannolikt blivit mer övertygad om att personen bör förhöras. Mest för att om en person beter sig som om han är skyldig så är det inte ovanligt att han också är det.

Har Julian varit tillgänglig för polisförhör?

När väl Julian blir ombedd runt den 21 september, efter 21 dagar, att komma in till ett polisförhör så går han inte att nå. Inte heller har han någon vän som kan fungera som en budbärare mellan Björn Hurtig och honom själv. Han har helt enkelt gjort sig oanträffbar. Förhöret var planerat till den 28 september. Något som Julian med all sannolikhet fått veta. Julian bestämmer sig istället för att lämna Sverige den 27 september och flyga till Berlin.

Så fort Julian kommer till Berlin är han tillgänglig. Och Julian har ett telefonsamtal med Björn Hurtig dagen efter att han lämnade Sverige. Det är också rimligt att anta att Julian inför mötena i Berlin, med Stefania Maurizi på l’Espresso och Marcel Rosenbach från Der Spiegel, har haft telefonkontakt med sina medarbetare för att se till att mötena blev av. Och även haft telefonkontakt med andra personer. Men det vet vi inte säkert.

Vad vi också vet är att Julian inför sexet med Sofia Wilén gick att nå per telefon. Och att efter sexet med Sofia så kan han inte längre nås per telefon av Sofia. Det är det faktum att Julian inte kan nås på telefon som leder till att Sofia kontaktar Anna Ardin och som så småningom leder till en polisanmälan och gör att hela historien startar.

Gällande mötet med Afghanistansolidaritet den 6 oktober så var det mötet bokat sedan den 15 augusti. Julian ställer in mötet och kommer inte till Sverige. Han närvarar inte heller på demonstrationen den 9 oktober. Jag har inte sett den officiella förklaringen till varför Julian undvek mötet den 6 och demonstrationen den 9 oktober. Enligt Stefan Lindgren, en av arrangörerna, har inte heller han fått en förklaring till Julian Assanges utevaro.

Dagarna runt den 7 oktober ordnar Björn Hurtig fram ett nytt förhör med Julian den 14 oktober. När Björn Hurtig skulle meddela Julian om detta datum fick han återigen ingen kontakt med Julian. Därför fick Björn det tveksamma nöjet att den 12 oktober ringa upp Marianne Ny och berätta att han återigen inte lyckats få tag på sin klient. Det är vid detta tillfälle som Marianne Ny varnar Björn Hurtig om att en EAW kommer att utfärdas om Julian Assange inte inställer sig frivilligt.

Varför var Julian Assange otillgänglig?

Julians officiella förklaring till varför han inte kan nås under de aktuella tidsperioderna är att han hotats till livet och att han pga rädsla för att kunna bli spårad inte kunnat använda sin telefon.

Vad fanns det för hot mot Julian Assange under denna period? Jag kan inte finna några utöver de vanliga. Det enda som möjligen kan anses som ovanligt är den före detta guvernören för Arkansas Mike Huckabees (tänkbar presidentkandidat) uttalande den 30 augusti 2010. Vad Mike Huckabee sa var att Julian borde ställas inför rätta för förräderi och, om han befanns skyldig, borde han dömas till döden. Något som jag inte ser som ett dödshot. Det är ett hot om en rättsprocess.

Dödshoten mot Julian Assange kommer inte förrän efter Cable-gate, publiceringen av diplomatpost den 28 november 2010. Sarah Palins berömda uttalande fälls inte förrän den 29 november.

Det uppgivna skälet framstår som lite fånigt om vi vet hur Julian använt sin telefon. Ok att boka möten för sex per telefon. Inte ok att svara i telefon när den man haft sex med ringer och vill ha kontakt. OK att använda telefon för att hålla kontakt med journalister och medarbetare. Inte OK att svara i telefon när ens advokat ringer. OK att  ringa sin advokat när man inte längre kan  medverka i förhör. Julian hade kunnat, om han så önskade, lånat en telefon från en vän eller köpt ett kontantkor 200 kr och så hade han kunnat använda telefonen utan risk att bli spårad. Men då hade väl Julians kreditkort kunnat bli spårat. Varför Julian inte dyker upp på seminariet den 6 oktober vet vi ännu inte. Men det handlar tydligen om något annat skäl än rädsla för att använda telefon.

Det är helt uppenbart att Julian Assange gjort vad han kunnat för att undvika att bli förhörd. Han har duckat förhör. Vad som är viktigt är att det är inte brottsligt att ducka förhör. Det är bara dumt. Att ducka förhör och försöka hålla sig undan är en bra taktik om man är skyldig. Men om man blivit oskyldigt anklagad är det fullständigt idiotiskt att försöka hålla sig undan förhör. Hur ska polisen kunna utreda en falsk anklagelse om man inte ger polisen information om att det handlar om en falsk anklagelse? Inte heller är det en bra taktik att utnyttja sin rätt att vara tyst under förhör om man är oskyldigt anklagad.

Det är känt att Björn Hurtig har uppmanat Julian att inställa sig till förhör. Men Julian har valt att lyssna på andra rådgivare. Något som visat sig vara mindre klokt.

Naturligtvis håller inte alla med om att Julian Assange har gjort vad han kunnat för att hålla sig undan förhör. En som inte håller med är ”Professor” Marcello Ferrada de Noli som skriver ofta och långt om fallet Assange på sin blogg, Professors Blogg.

Julian Assange has never refused to comply with any request of interrogation from the Swedish prosecutors. He did not “flee” Sweden. He has been available for such questioning all the time he was in Sweden, as well as now in London. He is not a fugitive.

Hur Marcello de Ferrada de Noli kommit till denna slutsats förstår jag inte. Hur Marcello kan påstå att Julian Assange varit tillgänglig för förhör när Julian själv påstår att han varit otillgänglig på grund av dödshot är obegripligt. Men det mesta som Marcello skriver är ju också obegripligt.

Julians val att hålla sig undan förhör har inneburit stora konsekvenser. Han har häktats i England och har varit fri mot borgen sen den 16 december 2010. Han har tvingats bära en fotboja, uppehålla sig på en känd adress mellan vissa tider och varit tvungen att dagligen rapportera till en polisstation. Han har utöver detta lyckats dra på sig advokatkostnader på över £ 600 000 vilket lett till att han har hamnat i ytterligare en rättsprocess. Hans engelska advokater kräver att få betalt. Julians val att ducka förhör har kostat honom och WikiLeaks enormt mycket i pengar och förlorat anseende.

Är det bara brist på telefonkompetens som är orsaken?

Anledningen till att denna historia startat är att Julian duckat telefonsamtal. Han svarar inte i telefon när Sofia ringer. Julian tror att problemet Sofia ska försvinna om han inte svarar i telefon. Det visade sig vara fel.

Sofia tar kontakt med Anna för att få kontakt med Julian. Men det blir istället en polisanmälan. Sen ska Julian förhöras. Julian verkar tro att om han inte svarar i telefon när hans advokat ringer så ska förhören försvinna. Det visade sig också vara fel.

Så många av de problem som Julian skapat för sig själv beror på att han valt att inte svara i telefon. Brist på telefonkompetens helt enkelt. Eller ska man säga att det handlar om ett överanvändande av Caller ID? Eller brist på Answer IQ?

Men det är inte enbart brist på telefonkompetens som skapat problem för Julian Assange. Han har också valt att omge sig med supporters och rådgivare av tvivelaktig karaktär. Personer som Rick ”©®™” Downes på Rixstep, Israel Shamir, ”professor” Marcello Ferrada de Noli m.fl Och så gänget på Flashback. Plus ett stort antal kända personer som verkar sakna förmåga att skilja mellan privatpersonen Julian Assange och WikiLeaks. Personer som skriver långa texter och hittar på historier. Och så valde Julian Assange att använda sig av engelska advokater som verkade vara mer intresserade av att förekomma i media än att hjälpa honom att försvara sig. Mer om detta i kommande artiklar.

7 reaktion på “Fallet Assange: Informations-Jesus på korset eller bara korsade fingrar?

  1. U forgot one central point: if JA thought he was guilty why did he refuse an HIV test when threatened with a police complaint?

    • I am not sure if I understand you correctly. I don’t think Julian ever thought he was guilty. I just thinks that he did not understand why he should take an HIV test. From Johannes Wahlström’s police interview:

      Then I also spoke with Julian, actually. I phoned him. The times sort of blend together, so it is difficult to remember the exact sequence of events.… But then I called him and asked what was going on. Then he said that she wants me to take a blood test. So then do it, damn it, I said. What’s the problem? He replied, “I can take a blood test, but I don’t want to be blackmailed into taking a blood test. For they are saying that either Sofia goes to the police, or I take a blood test. I can give her that; but I would rather do it of good will than be blackmailed into it.”
      Then I said, “Take the damn blood test now, if she is worried — it’s ridiculous.” After that, I did not involve myself [inaudible]. Remember that I was 4500 kilometres away, on the telephone… and I was preoccupied with other things.

  2. I think you gave an explanation why Julian Assange avoided returning to Sweden: when an investigation is led with so much bias and so many flaws what should make him think that it won’t stay that way when he returns? It may not be wise but understandable.

    • Norrbagge,

      Riktigt bra video. Mycket lärorik. Och mycket rolig. Även om James Duane pratar oerhört fort. Notera att jag skrivit hålla sig undan förhör. Vad som hänt i JA’s fall är att han kommer bli utlämnad för att förhöras. Efter att ha dragit på sig enorma advokatkostnader.

      Sen till frågan om man ska prata under förhör. Tycker inte att det är smart när man blivit utsatt för en falsk anklagelse. Polis och åklagare försöker inte få oskyldiga dömda. Hur ska man utan att prata med polisen kunna göra en anmälan om falsk tillvitelse?

      Från Julian Assanges polisförhör den 30 augusti 2010.
      Leif Silbersky: Jag tycker att du ska svara, för om de anklagar dig för något du inte svarar på måste de acceptera vad flickan säger. Du måste försvara dig själv genom att ge din version. För att annars så kommer det ut, om du inte svarade, då måste åklagaren gå till rätten med det.
      JA: Okej.
      Leif Silbersky: Men om du svarar får rätten, åklagaren, din version och flickans version då måste åklagaren fråga sig, kan jag bevisa att han har gjort detta.

      Stort tack för länken.

      • Kanskje Assange har sett videoen… 🙂

        Men om Assange nekter og han sier den minste feil (f.eks. en detalj han ikke husker 100%) så kan politiet bruke denne feilen til å ”bevise” at han lyver. Når politiet allerede har bestemt seg for at Assange er skyldig og anklagene er sanne, er dette ikke et utenkelig scenario.

      • Kära Norrbagge,

        Jag tyckte mycket om videon du skickade. Och jag kan förstå tankarna bakom.

        Det räcker inte med att Assange ska säga lite fel. Han måste säga enormt mycket fel för att han ska hamna i trubbel. Någon kan ju då säga att det han sagt sen den 21 augusti till nu är ju enormt mycket fel. Så Assange kan ju fortsätta att säga dumheter och råka illa ut.

        Ett stort problem i fallet är att Assange inte talar sanning. När han påstår den 21 augusti att det är ”dark forces” som ligger bakom vet vi att det inte är sant. När han påstår att han inte vet vilka kvinnorna är som har anmält honom vet vi att det inte är sant. När han påstår att han varit tillgänglig för förhör vet vi att det inte är sant. Det verkar som om påståendet om stulna datorer inte är sant. Jag vet inte ens om hans bagage har blivit stulet. Det kanske bara blev kvar i Stockholm och skickades med nästa flight.

        Svårigheten i detta fall ligger i att Anna Ardin inte talar sanning. Och att Assange inte talar sanning. Och att Assange inte tagit råd av sin svenska försvarare. Vet inte om du läst Dagens Nyheters artikel om Assange. Assanges nuvarande advokat Per E Samuelson har haft synpunkter på fallet:
        ”Innan han åtog sig uppdraget att försvara Julian Assange hade Per E Samuelson ”generella synpunkter” på problemet och förklarade i en intervju (rixstep.com) att om han skulle ha varit Assanges försvarsadvokat så skulle han ”resa till London och ta med sig Assange i en väska tillbaka till Sverige. Han måste inställa sig i rätten.””

        Efter det att Per E blev Assanges ombud har han nu börjat upprepa det vi vet inte är sant. ”Per E Samuelson understryker att Assange stannade kvar i Sverige i nästan fem veckor innan han reste till England, och att det då fanns möjligheter att klara ut allting.” Vi vet att det inte fanns någon som helst möjlighet att reda ut något eftersom Assange gjorde sig oanträffbar. Intervjun med Per E Samuelson är här. Om du läser intervjun med Per E och sen läser om hur det förhåller sig när det gäller våldtäktsrättegångar så kanske du ser att något är konstigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*