Journalist eller spion? Du är domare

Det finns många som hävdar att Julian Assange är journalist och att han därför borde vara skyddad för att kunna publicera uppgifter på samma sätt som andra journalister. Julian borde ha samma skydd som New York Times, the Guardian, Der Spiegel, Svenska Dagbladet och andra tidningar som publicerat uppgifter från WikiLeaks. Men är Julian Assange journalist?

Julian själv hävdar att han är journalist. Men det är inte vad en person påstår att han är som bestämmer vad här är. Det som bestämmer vad en individ är avgörs av individens beteende. Så för att kunna svara på frågan om Julian är journalist eller spion måste vi först studera Julians beteende. Beter han sig som en journalist? Har lärt mig att diskussioner om Julian Assange väldigt ofta leder till fullkomligt fastlåsta positioner som mer påminner om fruktlösa religiösa diskussioner. Så för att förstå frågan bättre låt oss titta på ett exempel från mitt oerhört spännande liv som bloggare.

Om ni för ett ögonblick tänker er att jag är en oerhört sexfixerad bloggare med en lutning åt latex och läder och har en förtjusande flickvän med samma intresse som är professionell fotograf. Under tid har hon dokumenterat våra intressanta möten i regnbågens alla färger. En dag märker vi att det stora dokumentskåpet är uppbrutet och det enda som finns kvar är en massa tomma fotoalbum. En del av bilderna dyker några dagar senare upp på siten DikiLeaks där alla som önskar kan beskåda oss.

Jag och min flickvän blir naturligtvis oerhört förbannade och känner oss kränkta. Vi undrar förstås vem det är som ligger bakom detta och hur vi ska gå tillväga för att få stopp på det hela. Givetvis polisanmäler vi stölden direkt. Till vår stora förvåning finner vi att polisen snabbt lyckas på få tag på personen som gjort inbrottet. En viss Badlay Ingmann. En utredning visar att Badlay skickat bilderna till Plot Assman, en f.d. proktolog som sadlat om. Det är Assman som lagt upp bilderna på sin site DikiLeaks. Några dagar senare dyker retuscherade bilder upp i Yorktown News i en artikelserie som handlar om vad sexfixerade bloggare sysslar med på fritiden. Det som är befriande är att de som skrivit artikelserien retuscherat bilderna så att det inte går att identifiera vare sig mig eller min flickvän. Men det gick att se vad vi sysslade med.

När den värsta ilskan gått över får vi höra på att Assman misstänks för att ha stulit en stor mängd geléhallon. Han har tydligen stort sötsug. Assman uttalar sig lätt förvirrat i media om att geléhallonstölden är ett påhitt av mystiska män iförda svart latex. Men att han inte har bevis för det än. Det skulle också kunna vara ett gäng lädermän som hittat på det hela. Han är förstås helt oskyldig. Och förföljd av latex och lädermaffian.

När jag blir tillfrågad om hur jag ser på hela historien måste jag fundera ett tag. Det är inget tvivel om att Badlay Ingmann är skyldig till stöld. Hans fingeravtryck har dessutom hittats på vårt dokumentskåp. Badlay erkänner också att han skickat bilderna till den f.d. proktologen. Av vad vi förstår av polisutredningen har man inte hittat Assmans fingeravtryck någonstans. Så han är nog inte inblandad i själva stölden.

Hur är det då med journalisterna på Yorktown News? Uppenbart är att de gjort sitt arbete som journalister. De har retuscherat bilderna så att man inte ska kunna identifiera vare sig mig eller min flickvän. De har gjort allt vad de kunnat för att minska skadeverkningen av en publicering. Så jag är inte så förbannad på Yorktown News. Inte heller tror jag att jag kan få något större skadestånd av dem. Så det bästa är att glömma bort Yorktown News och skaffa ett bättre dokumentskåp.

Men när det gäller Plot Assman är det något helt annat. Han har inte gjort ett enda dugg för att begränsa skadeverkningarna av en publicering. I själva verket tvärtom. Dessutom har han i ett antal uttalanden sagt att han är den person som publicerat flest bilder i världen och att det viktiga är just att inte retuschera bilder. Så det råder ingen som helst tvekan om att Plot Assmans agerande skiljer sig från journalisternas. Det är därför som jag och min flickvän är säkra på att vi kommer att få ett stort skadestånd av honom om vi bara kan få tag på honom så vi kan stämma honom.

I media får vi läsa att Assman är extremt rädd för att bli stämd för ärekränkning. Han har tydligen ärekränkningsfobi. Han är så rädd att han låst in sig på ett utedass för att komma undan. De poliser som står utanför och vill förhöra honom om geléhallonstölden får vänta tills han är klar. Assmans advokater förklarar att han inte försöker fly från förhör. Han är minsann redo att förhöras om geléhallonstölden om han kan få garantier om att han inte kommer bli stämd för ärekränkning. Och advokaterna vill nu att vi ska ge en garanti att han inte kommer bli stämd för ärekränkning. Något som vi naturligtvis aldrig kommer att göra. Vi kan nämligen inte förstå kopplingen mellan publiceringen av bilderna  och geléhallon. Däremot ser vi kopplingen mellan en proktolog och ett utedass.

Men det hindrar inte bloggare och andra tyckare att uttala sig i frågan. De skriver att beviset på att hela historien om geléhallonstölden är påhittad är att vi inte vill ge en garanti för att Assman inte kommer bli stämd för ärekränkning.

En dag när jag ligger vid poolen med min flickvän och sippar gin och tonic piper min telefon. Kan läsa en nyhetsflash att en president Recora kanske kommer att hjälpa Assman. Det finns nämligen en liten hjärtformad öppning på Assmans utedass. Och genom den öppningen kan man föra in bananer från det land där Recora är president. Vi tittar på varandra och fnittrar hysteriskt.

Kända personer engagerar sig i frågan. En Crocodile Dundee liknande zooägare vid namn Gerpil börjar orera om att geléhallon är bara något som finns i Sverige och därför kan de inte stjälas i övriga världen och därför kan det inte vara stöld. En av världens mest begåvade sångerskor försöker på sina turnéer världen runt förklara för de som orkar lyssna hur stort hålet på dasset är och att man borde kunna få mer än bananer i hålet.

Som ni kanske sett har vi inte behövt göra speciellt mycket för att få denna historia att bli en skruvad variant av Don Quijote och Baron Münchausen. Assman har gjort allt själv. Med hjälp av sina så kallade advokater. Assman har en mycket livlig fantasi. Och vi förstår då att om vi bara kan få Assman att tro att vi kommer att stämma honom kommer han att sitta kvar på utedasset för evigt för president Recora har världens största produktion av bananer. Så vi beslutar oss för att sprida ryktet om att vi har startat ett grand party som ska studera frågan om stämning och så beställer vi en gin och tonic till. Lutar oss tillbaks, låter solen värma oss men kan inte låta bli att fnittra i timmar.

Det enda som är trist i denna historia är att man kommer aldrig att kunna utreda geléhallonstölden. Jag vet inte vad de som blev bestulna anser om det. De kanske är nöjda med att tjuven låst in sig på ett mycket litet rum tillsammans med massor med bananer. Kanske är de lika förvånade som vi är. För sånt här tror man inte kan hända i verkliga livet.

Journalist eller spion?

Så tillbaks till frågan om Julian Assange är journalist. För att vara journalist måste man bete sig som en journalist. Alla de media som publicerat uppgifter från WikiLeaks har varit mycket noga med att ta bort sådan information som kan leda till onödig skada. Journalisten jobb är att publicera sådant som är av allmänt intresse och göra det på ett sådant sätt att ingen onödig skada uppstår. Det är därför enkelt att säga att Julian Assange inte är någon journalist för han beter sig inte som en journalist. Han gör inget journalistiskt arbete. Han har publicerat material utan att göra något för att förhindra onödig skada. Men är han då en spion? Det får du som läser detta avgöra. Det är du som är domare.

Att Julian Assange inte är journalist är enkelt att se. Om han är spion är en viktig fråga. För om han är det så kommer han aldrig att bli utlämnad från Sverige. Sverige utlämnar nämligen inte spioner. Inte heller personer som gjort sig skyldiga till militära eller politiska brott.

Det värsta som skulle kunna hända är om Julian Assange skulle klassas som terrorist. Men det är något som är svårt att få till. Jag känner inte till någon terroristhandling som består i att publicera hemligstämplat material från USAs militär och diplomatiska kanaler. Hemligstämplat material är ju sådant som spioner håller på med. Men de publicerar inte materialet offentligt. De lämnar det till sina uppdragsgivare i största hemlighet.

Så Julian Assange är inte journalist, inte terrorist och inte en vanlig spion. Utan en mycket ovanlig spion. Som har en ovanlig bostad. I ett rum på en ambassad. Och en ovanlig diet. Och ovanligt umgänge. En skock advokater. Ett stenkast från Harrods varuhus i London. Det är så bisarrt att man inte kan tro att det är sant.

8 reaktion på “Journalist eller spion? Du är domare

  1. ”Alla de media som publicerat uppgifter från WikiLeaks har varit mycket noga med att ta bort sådan information som kan leda till onödig skada. ”

    Detta INKLUDERAR wikileaks. Din *****.

    • Om du bemödat dig en att kolla tex WL publikation av Irak warlogs? Det skulle tagit dig tio minuter, fjant.

  2. ”Journalisten jobb är att publicera sådant som är av allmänt intresse och göra det på ett sådant sätt att ingen onödig skada uppstår.”

    När man vet vad krig gör med civilbefolkning i, och massmedias ansvar vid systematisk mörkläggning. Man saknar ord, och det är det du lever på Din ***** mupp.

  3. Plot Assman was right to deny stealing the raspberry gels.

    His flatmate and press secretary (who brought the charges of theft against him) organised and attended a raspberry gel party with Assman just one day after accusing him of theft. While it is true that Assman is a messy eater who sponges off others, it turns out that she only reported the raspberries as stolen because he was eating raspberry gels with someone else (and this woman also reported him to the Police not wearing a napkin when they were having a picnic).

    An arrest warrant is issued for Plotman for stealing someone else’s raspberry. He reports to a Police station. The charges are then commuted to riotous assembly with intent to harm a raspberry and Assman is told he is free to leave the country.

    Immediately he has left Sweden, an Interpol red card is issued for his arrest. He continues to fight extradition because several prominent American policitians would like to have him face a grand jury for publishing the recipe for a leading brand of cola.

    In some states the penalty for publishing industrial secrets is death.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*