Svea Hovrätt: Låt gärningsmannen bestämma vad som är ett sexuellt övergrepp

svea-hovAtt vi har en fullkomligt bisarr sexualbrottslag har tydliggjorts nyligen i en dom från Svea Hovrätt. Fallet handlar om en kvinna som fick fingrar uppkörda i underlivet för att den våldsamme och svartsjuke mannen ville kontrollera om kvinnan varit otrogen.

Hovrätten, anförda av hovrättsrådet Ingela Perklev, har i ett förvirrat resonemang kommit fram till att handlingen, att köra upp fingrarna i underlivet, inte är en ”sexuell handling” och friar mannen från våldtäkt. Från Dagens Nyheters ledare:

En sexuell handling är i lagens mening som regel en varaktig fysisk beröring av antingen den ena, den andras eller bådas könsorgan. Beröringen är inte varaktig, bedömer rätten. När det är oklart om en handling är av sexuell art, skriver lagstiftarna, är det avgörande att den varit ägnad att kränka offrets sexuella integritet. Tveklöst är det fallet här.

Men hovrätten hänger upp sig på formuleringen som följer: ”Det bör räcka att handlingen varit av sådan karaktär att den typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift”. Så kan man inte uppfatta mannens agerande, anser rätten – hans syfte var ju att kontrollera att kvinnan inte haft samlag med någon annan man.

Domen i hovrätten visar enormt tydligt att domarna inte förstått vad en sexuell kränkning är. Och, vad som är värre, att våra lagar inte är för att förhindra sexuella kränkningar och lagföra brottslingar. Våra lagar, som de tolkas av domarna i Svea Hovrätt, har endast den funktionen att förhindra att en part genom handlingar försöker väcka eller tillfredsställa sin egen sexuella drift. Kränkningen offret utsatts för är inte viktig.

I praktiken betyder det att det är gärningsmannen som bestämmer huruvida ett offer för en sexuell handling är kränkt eller inte. Om det inte är att kränka en kvinnas sexuella integritet att köra upp fingrar i hennes underliv om syftet är att kontrollera om kvinnan varit otrogen då kan det inte heller vara att kränka ett offers sexuella integritet att köra upp fingrar i underlivet om syftet varit att bestraffa eller demonstrera makt. Inte heller kan det vara en kränkning att våldta en kvinna om syftet endast varit att befrukta henne.

Ingela Perklevs tolkning av lagen kommer få följder. Kan tänka mig ett framtida samtal i Svea Hovrätt.

Ingela Perklev: Men varför tvingade du dig till ett samlag när du visste att kvinnan motsatte sig det?

Den tilltalade: Det är sant att jag förde in min penis. Och det är riktigt att kvinnan motsatte sig det. Men det hade inget sexuellt syfte. Jag ville bara mäta djupet på hennes vagina med min organiska linjal. Att jag sedan drog min linjal fram och tillbaka många gånger hade inte heller ett sexuellt syfte. Jag ville bara göra många mätningar för att få ett bra medelvärde. Att jag fick utlösning var ett olycksfall i mätarbetet. Det var inget sexuellt.

Ingela Perklev: Jaaaahaaa. Du tänker sååååå. Då är det inget sexualbrott.

Hur advokatsamfundet ställer sig till domen vet jag inte. Har inte varit på nån kungamiddag och hört skvallret. Men jag utgår från att advokatsamfundet tycker att det är en lysande dom. De tycker ju att vår nuvarande sexualbrottslagstiftning är så bra och att det är omöjligt att ha en samtyckesreglering. Så här skriver samfundet i sitt remissvar:

För att kunna utreda huruvida ett samtycke förelegat eller inte finns det risk att frågor till främst målsägande, men även till den tilltalade, kommer att bli mycket mer ingående än vad som är normalt i dag.

Samfundet framhöll att det skulle innebära stora bevisproblem och att processen riskerar att koncentreras på vad målsäganden sagt och gjort i stället för den misstänkte eller tilltalades agerande.

Hur samfundet kommit fram till att om det kommer att ställas fler och mycket mer ingående frågor till den tilltalade att det skulle riskera att processen koncentreras på vad målsäganden sagt och gjort kan jag inte förstå. Tror inte heller att samfundet förstår det.

Hur hade detta fall avgjorts om vi haft en samtyckesreglering?

Sverige har idag betydligt snävare våldtäktsrekvisit än vad som är fallet i t.ex. England eller Australien. Två länder med samtyckesreglering. En enkel definition på Sexual Assault från New South Wales, Australien:

Any person who has sexual intercourse with another person without the consent of the other person and who knows that the other person does not consent to the sexual intercourse is liable to imprisonment for 14 years.

Vad behövs för en fällande dom med denna definition? Först behöver man visa att den sexuella handlingen, sexual intercourse, förekommit. Sen behöver man visa att samtycke, consent, inte förelegat. Till sist behöver man visa uppsåt, att gärningsmannen visste att personen inte samtyckte eller att gärningsmannen var likgiltig till om personen samtyckte eller inte. Vad gärningsmannen hade för motiv till den sexuella handlingen är fullständigt ointressant. Brottet är att genomföra en sexuell handling utan tillstånd, utan samtycke. Det är det som är kränkningen. Kränkningen bestäms inte av gärningsmannens syfte utan av handlingen.

I fallet med kvinnan som fick fingrar uppstuckna i underlivet är det klarlagt att fingrar har stoppats upp, det har skett utan samtycke och gärningsmannen visste om att det skedde utan samtycke. Gärningsmannen är skyldig. En enkel process. Det behövs ingen utredning om varför gärningsmannen stoppat upp fingrarna.

En samtyckesreglering är väsentligt bättre än vår nuvarande lagstiftning. Processen skulle bli mer jämlik i ord-mot-ordsituationer och dessutom skulle polisutredningarna få en bättre startpunkt om kränkningen och inte skadorna var utgångspunkt för brottet. Argumentet om ökad fokus på målsäganden är alltså felaktigt. En samtyckesreglering är modern. I Kanada har man sedan 1892 haft en samtyckesreglering. Något som våra lagstiftare ännu inte fattat. De tror att vi är moderna när vi i själva verket ligger över 120 år efter.

När jag tänker på vår nuvarande sexualbrottslag, våra hovrättsråd, vårt advokatsamfund, moderaterna och socialdemokraterna bakom det senaste förslaget till ny sexualbrottslag och en lång rad remissinstanser kan jag bara säga som Beppo Grillo, ”Vaffanculo!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*