UNWGAD: Vad är det och hur jobbar de?

OHCHRDen 5 februari 2016 presenterade FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden, UNWGAD, sitt yttrande i fallet Assange. De ansåg att Assange är ”godtyckligt frihetsberövad” för att hans rätt till en rättvis rättegång är kränkt, Arbitrary Detention Category III. Ett beslut som kallats såväl ”ridiculous” som ”fantastic”. Men vad är då UNWGAD och hur jobbar de?

United Nations Working Group on Arbitray Detentions, UNWGAD, har till uppgift att utreda misstänkta fall av godtyckliga frihetsberövande. De gör det utifrån FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Arbetsgruppen prövar individuella fall och kommer sedan med rekommendationer till den berörda staten. Dessa rekommendationer är inte bindande även om Assanges anhängare försöker inbilla folk det.

Mats Andenäs Chair-Rapporteur 2014

Mats Andenäs
Chair-Rapporteur 2014

Arbetsgruppen är ett FN-organ. Men den är inte FN, och representerar inte FN. Gruppen inrättades av FN:s Flyktingkommissariat, UNHCR, 1991 och erhåller var tredje år sitt mandat. Gruppen har sitt säte i UNHCR kontor i Geneve och består av totalt 5 medlemmar som alla arbetar på frivillig basis. Gruppen utser själva en ordförande, Chair-Rapporteur, och de träffas minst 3 gånger om året, 5-8 dagar, då de går igenom inkomna fall och också presenterar sina rekommendationer.

Arbetsbelastningen är hög. Under åren 2013-14 arbetade gruppen i 40 dagar och avgjorde 117 fall som berörde 853 individer. Endast 2 av dessa ansågs vara korrekt fängslade, i snitt behandlas 3 fall  om dagen. Man avgör ärenden utan ordentlig rättslig prövning. Från Expressen:

Det visar sig att panelen har fattat 1 325 beslut under de senaste 25 åren. I 99.8 procent av fallen landar man i slutsatsen att personen i fråga har frihetsberövats. Sannolikheten att panelen skulle fatta ett annorlunda beslut i fallet Assange var således väldigt låg

Hur jobbar gruppen?

Som med alla grupper finns stadgar som måste följas. I UNWGADs fall heter de ”Methods of Work”. Det finns också en beskrivning av hur arbetet ska bedrivas och hur man definierar godtyckligt frihetsberövande, Factsheet 26.

Gruppen är ingen domstol. Men arbetssättet liknar en common-law domstol. ”The Group attaches great importance to the adversarial character of its procedure.” skriver man i Factsheet 26. Detta kontradiktoriska arbetssätt kännetecknas av att det är två parter som argumenterar för sin sak och domarens uppgift är att avgöra vilka bevis som är godkända, se till att processen sköts enligt lagen och så småningom bedöma, utifrån vad parterna framfört i domstolen, vilken part som anses ha rätt. Eller som det ibland sägs, vilken part som övertygade domaren mest.

I en sådan här process, kontradiktorisk, är det av yttersta vikt att domaren är hederlig och opartisk. Om han favoriserar en part så blir domsluten lidande. Det är också oerhört viktigt att parterna ges full tillgång till varandras anklagelser och påståenden. Om en part undanhålls den andres argument och påståenden är det omöjligt att bemöta argumenten. Då havererar processen och domarna blir felaktiga. Om detta skulle förekomma i en underrätt och det upptäcks blir domslutet överklagat och domaren skiljs från sitt uppdrag.

UNWGADs prövning är enbart skriftlig. Muntliga förhandlingar förekommer inte. Och det är ingen lång skriftväxling. Man har lite tid för varje beslut, något som påverkar kvaliteten på besluten. Att det är så beror på att gruppens deltagare inte får betalt. Det finns ett eget intresse hos medlemmarna att inte låta ärenden ta tid.

STEG 1: Få ärendet till arbetsgruppens kännedom

Gruppens arbete börjar med att en individ, en familjemedlem, en organisation skickar en redogörelse för fallet. ”Communications shall be submitted in writing ..” står det i stadgarna.

STEG 2: Ge berörd regering en möjlighet att bemöta påståendena/anklagelserna

In the interest of ensuring mutual cooperation, communications shall be brought to the attention of the Government and the reply of the latter shall be brought to the attention of the source of the communication for its further comments. … In the letter the Working Group shall request the Government to reply within 60 days, during which appropriate inquiries may be carried out by the Government so as to furnish the Working Group with the fullest possible information.

Regeringen ges 60 dagar på att bemöta det som inkommit i ärendet. Gruppen vill att regeringen gör efterforskningar så att de får bästa tänkbara information om vad som gäller i fallet.

STAGE 3: Erbjuda individen en möjlighet att kommentera regeringens svar

När regeringen väl svarat ges individen en möjlighet att kommentera svaret. ”for its further comments” står det i stadgarna. Denna möjlighet erbjuds inte för att individen ska kunna komma med nya påståenden/anklagelser. Om individen kommer med ny påståenden/anklagelser och det tas in i beslutet är panelen partisk.

STEG 4: Arbetsgruppens yttrande

När alla svar inkommit fattar gruppen sitt beslut. Om det anses lämpligt ges rekommendationer till regeringen om lämpliga åtgärder.

Det finns mycket som kan gå fel i en sån här process. För att det ska vara en rättssäker prövning måste parterna få tillgång till varandras inlagor, ledamöterna måste vara opartiska och inga påståenden/anklagelser som kommer från steg 3 får smyga sig in i beslutet.

En hemlig process

Diskussionerna i UNWGAD är hemliga. Det går inte ens att få ut de dokument som gruppen haft som underlag för sina beslut. Det är därför svårt att förstå varför vissa beslut blivit så fel. En orsak till felaktiga beslut är att ärendena hanteras under kort tid. Detta beror i sin tur på att gruppens medlemmar arbetar utan ersättning.

I en del fall görs så många fel att det enkelt går att förstå varför det blivit konstigt. Som i fallet Assange. Mer om det i nästa inlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*