UNWGAD: Vad är det och hur jobbar de?

OHCHRDen 5 februari 2016 presenterade FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden, UNWGAD, sitt yttrande i fallet Assange. De ansåg att Assange är ”godtyckligt frihetsberövad” för att hans rätt till en rättvis rättegång är kränkt, Arbitrary Detention Category III. Ett beslut som kallats såväl ”ridiculous” som ”fantastic”. Men vad är då UNWGAD och hur jobbar de?

United Nations Working Group on Arbitray Detentions, UNWGAD, har till uppgift att utreda misstänkta fall av godtyckliga frihetsberövande. De gör det utifrån FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Arbetsgruppen prövar individuella fall och kommer sedan med rekommendationer till den berörda staten. Dessa rekommendationer är inte bindande även om Assanges anhängare försöker inbilla folk det.

Mats Andenäs Chair-Rapporteur 2014

Mats Andenäs
Chair-Rapporteur 2014

Arbetsgruppen är ett FN-organ. Men den är inte FN, och representerar inte FN. Gruppen inrättades av FN:s Flyktingkommissariat, UNHCR, 1991 och erhåller var tredje år sitt mandat. Gruppen har sitt säte i UNHCR kontor i Geneve och består av totalt 5 medlemmar som alla arbetar på frivillig basis. Gruppen utser själva en ordförande, Chair-Rapporteur, och de träffas minst 3 gånger om året, 5-8 dagar, då de går igenom inkomna fall och också presenterar sina rekommendationer.

Arbetsbelastningen är hög. Under åren 2013-14 arbetade gruppen i 40 dagar och avgjorde 117 fall som berörde 853 individer. Endast 2 av dessa ansågs vara korrekt fängslade, i snitt behandlas 3 fall  om dagen. Man avgör ärenden utan ordentlig rättslig prövning. Från Expressen:

Det visar sig att panelen har fattat 1 325 beslut under de senaste 25 åren. I 99.8 procent av fallen landar man i slutsatsen att personen i fråga har frihetsberövats. Sannolikheten att panelen skulle fatta ett annorlunda beslut i fallet Assange var således väldigt låg

Hur jobbar gruppen?

Som med alla grupper finns stadgar som måste följas. I UNWGADs fall heter de ”Methods of Work”. Det finns också en beskrivning av hur arbetet ska bedrivas och hur man definierar godtyckligt frihetsberövande, Factsheet 26.

Gruppen är ingen domstol. Men arbetssättet liknar en common-law domstol. ”The Group attaches great importance to the adversarial character of its procedure.” skriver man i Factsheet 26. Detta kontradiktoriska arbetssätt kännetecknas av att det är två parter som argumenterar för sin sak och domarens uppgift är att avgöra vilka bevis som är godkända, se till att processen sköts enligt lagen och så småningom bedöma, utifrån vad parterna framfört i domstolen, vilken part som anses ha rätt. Eller som det ibland sägs, vilken part som övertygade domaren mest.

I en sådan här process, kontradiktorisk, är det av yttersta vikt att domaren är hederlig och opartisk. Om han favoriserar en part så blir domsluten lidande. Det är också oerhört viktigt att parterna ges full tillgång till varandras anklagelser och påståenden. Om en part undanhålls den andres argument och påståenden är det omöjligt att bemöta argumenten. Då havererar processen och domarna blir felaktiga. Om detta skulle förekomma i en underrätt och det upptäcks blir domslutet överklagat och domaren skiljs från sitt uppdrag.

UNWGADs prövning är enbart skriftlig. Muntliga förhandlingar förekommer inte. Och det är ingen lång skriftväxling. Man har lite tid för varje beslut, något som påverkar kvaliteten på besluten. Att det är så beror på att gruppens deltagare inte får betalt. Det finns ett eget intresse hos medlemmarna att inte låta ärenden ta tid.

STEG 1: Få ärendet till arbetsgruppens kännedom

Gruppens arbete börjar med att en individ, en familjemedlem, en organisation skickar en redogörelse för fallet. ”Communications shall be submitted in writing ..” står det i stadgarna.

STEG 2: Ge berörd regering en möjlighet att bemöta påståendena/anklagelserna

In the interest of ensuring mutual cooperation, communications shall be brought to the attention of the Government and the reply of the latter shall be brought to the attention of the source of the communication for its further comments. … In the letter the Working Group shall request the Government to reply within 60 days, during which appropriate inquiries may be carried out by the Government so as to furnish the Working Group with the fullest possible information.

Regeringen ges 60 dagar på att bemöta det som inkommit i ärendet. Gruppen vill att regeringen gör efterforskningar så att de får bästa tänkbara information om vad som gäller i fallet.

STAGE 3: Erbjuda individen en möjlighet att kommentera regeringens svar

När regeringen väl svarat ges individen en möjlighet att kommentera svaret. ”for its further comments” står det i stadgarna. Denna möjlighet erbjuds inte för att individen ska kunna komma med nya påståenden/anklagelser. Om individen kommer med ny påståenden/anklagelser och det tas in i beslutet är panelen partisk.

STEG 4: Arbetsgruppens yttrande

När alla svar inkommit fattar gruppen sitt beslut. Om det anses lämpligt ges rekommendationer till regeringen om lämpliga åtgärder.

Det finns mycket som kan gå fel i en sån här process. För att det ska vara en rättssäker prövning måste parterna få tillgång till varandras inlagor, ledamöterna måste vara opartiska och inga påståenden/anklagelser som kommer från steg 3 får smyga sig in i beslutet.

En hemlig process

Diskussionerna i UNWGAD är hemliga. Det går inte ens att få ut de dokument som gruppen haft som underlag för sina beslut. Det är därför svårt att förstå varför vissa beslut blivit så fel. En orsak till felaktiga beslut är att ärendena hanteras under kort tid. Detta beror i sin tur på att gruppens medlemmar arbetar utan ersättning.

I en del fall görs så många fel att det enkelt går att förstå varför det blivit konstigt. Som i fallet Assange. Mer om det i nästa inlägg.

Oisin Cantwell Aftonbladet försvarar ”oskuldskontroller”

oisinAtt vi har oerhört lång väg till en modern och förnuftig sexualbrottslag har jag förstått efter att ha läst Oisin Cantwells försvar i Aftonbladet av den märkliga domen i Svea Hovrätt. Ett fall där en kvinna fick fingrar uppstuckna i sitt underliv och domarna kom fram till att det inte var en ”sexuell handling”, det var bara en ”oskuldskontroll”. Oisin Cantwell skriver: ”Nu är det dock inte så enkelt som att domarna i hovrätten är en samling gaggiga gubbar med en sexualmoral från 1800-talet.” Det är i och för sig sant. Domarna i hovrätten anfördes av hovrättsrådet Ingela Perklev. En gaggig gumma med en gammaldags sexualmoral. Till det ska vi lägga Oisin Cantwell som just i detta fall valt att stå på de gaggigas sida. Förhoppningsvis inte så länge till.

Oisin Cantwell är inte en pappskalle. Hans artiklar är oftast kloka och genomtänkta. I detta fall är han inte heller helt ute och cyklar. Han har en poäng. Det stora problemet är att vi har en mycket gammaldags sexualbrottslag. Den måste ändras. Sen måste polis och åklagare lära sig hur man utreder sexualbrott. Sen kan vi ta itu med samlingen gaggiga gubbar och gummor som sitter i Svea Hovrätt. En lång väg att gå. Läs mer

Svea Hovrätt: Låt gärningsmannen bestämma vad som är ett sexuellt övergrepp

svea-hovAtt vi har en fullkomligt bisarr sexualbrottslag har tydliggjorts nyligen i en dom från Svea Hovrätt. Fallet handlar om en kvinna som fick fingrar uppkörda i underlivet för att den våldsamme och svartsjuke mannen ville kontrollera om kvinnan varit otrogen.

Hovrätten, anförda av hovrättsrådet Ingela Perklev, har i ett förvirrat resonemang kommit fram till att handlingen, att köra upp fingrarna i underlivet, inte är en ”sexuell handling” och friar mannen från våldtäkt. Från Dagens Nyheters ledare:

En sexuell handling är i lagens mening som regel en varaktig fysisk beröring av antingen den ena, den andras eller bådas könsorgan. Beröringen är inte varaktig, bedömer rätten. När det är oklart om en handling är av sexuell art, skriver lagstiftarna, är det avgörande att den varit ägnad att kränka offrets sexuella integritet. Tveklöst är det fallet här.

Men hovrätten hänger upp sig på formuleringen som följer: ”Det bör räcka att handlingen varit av sådan karaktär att den typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift”. Så kan man inte uppfatta mannens agerande, anser rätten – hans syfte var ju att kontrollera att kvinnan inte haft samlag med någon annan man.

Domen i hovrätten visar enormt tydligt att domarna inte förstått vad en sexuell kränkning är. Och, vad som är värre, att våra lagar inte är för att förhindra sexuella kränkningar och lagföra brottslingar. Våra lagar, som de tolkas av domarna i Svea Hovrätt, har endast den funktionen att förhindra att en part genom handlingar försöker väcka eller tillfredsställa sin egen sexuella drift. Kränkningen offret utsatts för är inte viktig. Läs mer

Rättsläget i fallet Julian Assange

Under lång tid har Julian Assange hävdat att han inte är ”charged for any crime in Sweden”. Åklagarmyndigheten har i viss mening hållit med om att han ännu inte är charged eftersom han inte är åtalad. Jag har efter en noggrann analys kommit underfund med att Julian Assange är ”charged” enligt den engelska definitionen av begreppet. Har i en post på min engelska blogg noga utrett detta. Allt bottnar i en besvärande felöversättning. För att få ett officiellt svar från svenska myndigheter har jag ställt en fråga om detta till statsminister Fredrik Reinfeldt, justitieminister Beatrice Ask och utrikesminister Carl Bildt. Har ännu inte fått svar.

Har på min blogg varit kritisk till många ”experter” som uttalat sig i fallet. Mest för att jag anser att de är felinformerade. Vissa personer som Naomi Wolf drar sig inte för att medvetet ljuga om omständigheter. Läs mer

Varför ljuger Naomi Wolf om fallet Assange?

I en artikel på min engelska blogg har jag skrivit om Naomi Wolf’s senaste inlägg i debatten, Sweden’s other rape suspects.

Vad som är märkligt är att Naomi Wolf i sitt försök att svärta ned Sveriges rättsväsende för att försöka leda i bevis att fallet Assange är politiskt gör Naomi Wolf nåt så dumt som att hon ljuger om omständigheter. Naomi Wolf försöker nu inbilla oss att Julian Assange var i Uppsala när han begick den påstådda våldtäkten. Och att ett bevis för att fallet är politiskt är att Uppsala polisen, som Naomi Wolf påstår utreder fallet, är notoriskt dåliga på att utreda våldtäkter. Som bevis för det hänvisar hon till att Uppsala polisen var dåliga på att utreda fallet Göran Lindberg. Att Naomi Wolf inte känner till att Uppsala polisen inte var inblandade i utredningen av Uppsalas före detta polischef är inte konstigt. Hon är inte intresserad av fakta. Hon vill bara hitta på.

Tyckte i alla fall att Naomi Wolf’s beteende är konstigt. Pratade med en vän om det och hon sa med en suck:

“Yeah, I met Naomi in my school in ’96,
she was master at stating the obvious,
now ————– the imaginary”.

 

 

 

På tå över takåsarna med Julian Assange

Lyssnade av en slump på P1 idag. Hörde då en intervju med professorn i folkrätt Ove Bring om Julian Assanges möjligheter att kunna ta sig från Ecuadors ambassad om han nu skulle få politisk asyl. Man pratade om Julians möjligheter att fly i en diplomatbil. Något som väckte mina minnen.

På 80- och 90-talet var jag mycket ofta i London. Bodde nästan alltid i en lägenhet nära takåsarna på en tvärgata till Knightsbridge några minuters promenad från Harrods. Brukade ofta handla frukost och middag i den fantastiska matbutiken. Riktigt goda croissants till frukost. Utmärkt scotch beef eller welsh lamb till middag. Och allt däremellan. De hade precis allt man kunde önska, och lite till. Nån gång bodde jag på Basil Street Hotel som numera inte längre finns.

Harrods huvudentré ligger på Brompton Road. Mellan gatorna Hans Road och Hans Crescent. Hela kvarteret mellan Brompton Road och Basil Street avgränsat mellan Hans Road och Hans Crescent är varuhuset. Harrods har naturligtvis en entré mot Hans Crescent, i hörnet av Hans Crescent och Basil Road. Om man skulle ge entrén ett gatnummer vore Hans Crescent nr 5 passande. Hans Crescent går mellan Brompton Road och Sloan Street. Rätt fashionabla kvarter.

Ecuadors Ambassad har adressen Hans Crescent 3. Ambassaden ligger alltså tvärs över Basil Street sett från Harrod´s. Vid den röda pricken på kartan. Vilket får mig att tänka på att där har jag gått säkerligen 100 gånger. Och jag kommer mycket väl ihåg huset. Har ett fotografiskt minne. Inte som en Lecia kanske, utan mer som en Kodak Brownie vilket räcker i de flesta sammanhang. Men hur jag än tänker på det kan jag inte komma ihåg att jag någonsin sett en garageutfart från adressen. Och när jag kollar på Google maps kan jag inte finna någon. Läs mer

Lätt vara enögd om man är Pirat

Hur man blir bedömd har att göra med var man är i världen. Att vara Pirat tycker en del är fint om man är Pirat i Sverige. Men Pirater i Sverige verkar inte gilla Pirater i Somalia. Men det har inget med Pirater att göra. Det handlar som vanligt om inte vad man kallar sig utan om vad man gör. Vi människor bedöms inte utifrån vad vi kallar oss utan för vad vi gör.

Att det är på detta sättet är självklart. För någon dag sen läste jag om en äldre byxlös man i en fårhage. Om mannen var riksdagsman, direktör, präst, byfåne, lagerarbetare, queeraktivist, Pirat, polis, byrådirektör, brandman eller . . . . . har ingen betydelse. Vi bedömer honom utifrån vad han gjorde i hagen. Vad har detta att göra med Rick Falkvinge, grundaren av Piratpartiet, undrar du kanske? Läs mer

Julian Assanges advokater konspirerar för att dölja sanningen om utlämning

Glenn Greenwald, Michael Ratner, Jennifer Robinson, Mark Stephens, Geoffrey Robertson och Per E. Samuelsson är alla advokater som påstått att Julian Assange riskerar att utlämnas till USA om han blir utlämnad från Storbritannien till Sverige. Jag har bett Glenn Greenwald, Michael Ratner och Jennifer Robinson om fakta som stöder deras påståenden. Något som jag inte fått. Och det är inte så konstigt. Det finns nämligen inga fakta som stöder deras påståenden. ”Risken för utlämning” är inget annat än ett konspiratoriskt påhitt av Julian Assanges advokater. Eller för att uttrycka det tydligare, en lång rad av riktigt dåliga lögner som upprepas i samförstånd. Läs mer

WikiLeaks vinner i ett mål om den ekonomiska blockaden

Fick just veta att WikiLeaks vunnit i första instans gällande den ekonomiska blockaden. En dom som med all sannolikhet kommer att överklagas. Det är i alla fall ett steg på vägen. Texten nedan är tagen ur ett mail från WikiLeaks.

In a case against Valitor, formerly VISA Iceland, Reykjavík District Court just ruled the company had violated contract laws by blocking credit card donations to Wikileaks. After WikiLeaks’ publications revealing U.S. war crimes and statecraft in 2010, U.S. financial institutions, including VISA, MasterCard, Bank of America, erected a banking blockade against WikiLeaks wholly outside of any judicial or administrative process. The blockade stripped away over 95% of donations from supporters of WikiLeaks, costing the organization in excess of USD 20M. Läs mer

Journalist eller spion? Du är domare

Det finns många som hävdar att Julian Assange är journalist och att han därför borde vara skyddad för att kunna publicera uppgifter på samma sätt som andra journalister. Julian borde ha samma skydd som New York Times, the Guardian, Der Spiegel, Svenska Dagbladet och andra tidningar som publicerat uppgifter från WikiLeaks. Men är Julian Assange journalist?

Julian själv hävdar att han är journalist. Men det är inte vad en person påstår att han är som bestämmer vad här är. Det som bestämmer vad en individ är avgörs av individens beteende. Så för att kunna svara på frågan om Julian är journalist eller spion måste vi först studera Julians beteende. Beter han sig som en journalist? Har lärt mig att diskussioner om Julian Assange väldigt ofta leder till fullkomligt fastlåsta positioner som mer påminner om fruktlösa religiösa diskussioner. Så för att förstå frågan bättre låt oss titta på ett exempel från mitt oerhört spännande liv som bloggare.

Om ni för ett ögonblick tänker er att jag är en oerhört sexfixerad bloggare med en lutning åt latex och läder och har en förtjusande flickvän med samma intresse som är professionell fotograf. Under tid har hon dokumenterat våra intressanta möten i regnbågens alla färger. En dag märker vi att det stora dokumentskåpet är uppbrutet och det enda som finns kvar är en massa tomma fotoalbum. En del av bilderna dyker några dagar senare upp på siten DikiLeaks där alla som önskar kan beskåda oss. Läs mer