Rättsläget i fallet Julian Assange

Under lång tid har Julian Assange hävdat att han inte är ”charged for any crime in Sweden”. Åklagarmyndigheten har i viss mening hållit med om att han ännu inte är charged eftersom han inte är åtalad. Jag har efter en noggrann analys kommit underfund med att Julian Assange är ”charged” enligt den engelska definitionen av begreppet. Har i en post på min engelska blogg noga utrett detta. Allt bottnar i en besvärande felöversättning. För att få ett officiellt svar från svenska myndigheter har jag ställt en fråga om detta till statsminister Fredrik Reinfeldt, justitieminister Beatrice Ask och utrikesminister Carl Bildt. Har ännu inte fått svar.

Har på min blogg varit kritisk till många ”experter” som uttalat sig i fallet. Mest för att jag anser att de är felinformerade. Vissa personer som Naomi Wolf drar sig inte för att medvetet ljuga om omständigheter. Läs mer

Naomi Wolf upprepar felaktigheter om fallet Assange om och om igen

Naomi Wolf är en amerikansk författare och feminist som engagerat sig i fallet Assange. Hon har skrivit en mängd artiklar om fallet. Artiklar som fyllda med felaktigheter, bisarra konspirationsteorier och uppenbara lögner.

En av hennes artiklar, ”Something Rotten in the State of Sweden: 8 Big Problems with the ‘Case’ Against Assange” publicerades den 11 februari 2011 på Mark Crispin Miller’s blog.

Samma artikel publicerades på Marcello Ferrada de Noli’s blog den 10 februari 2011. Då med namnet Karl Rove, Sweden, and the Eight Major Aberrations in the Police Sex Crime Reporting Process in the Assange Case.

Artikeln innehåller så otroligt många felaktigheter att jag skrev till Professor Mark Crispin Miller och ställda några frågor. Han erbjöd sig genast publicera ett genmäle om jag ville skriva ett, vilket jag gjorde. Genmälet publicerades den 1 september i år, Naomi Wolf’s 8 problems with the case against Assange: A rebuttal. Samma artikel finns också på min engelska blogg under namnet Checking Naomi Wolf’s 8 big problems in the Assange case and coming up empty.

För den som är intresserad av att se hur dåligt underbyggda Naomi Wolf’s argument är rekommenderar jag en läsning. Naomi påstår att det finns 8 stora problem i utredningen av fallet Assange. När jag kontrollerat hennes påstående kan jag konstatera att inte ett av hennes påståenden är korrekt. I själva verket har hennes artikel 9 mycket allvarliga faktafel. Inte nog med att det finns faktafel. Hon konstruerar befängda konspirationsteorier baserade på hennes påhittade uppgifter.
Läs mer

Julian Assange och Robert Hughes

Det är idag ganska exakt två år sedan fallet Assange exploderade i media. När jag för första gången skrev om fallet, den 8 september 2010, kunde jag inte drömma om att affären Assange skulle pågå i över två år utan att komma till ett avslut. Idag har Julian Assange fängslat sig själv på Ecuadors ambassad och väntar på ett besked om han ska få asyl. En fråga som hans anhängare är oerhört intresserade av. Hur han ska kunna komma från ambassaden är för mig en mer intressant fråga.

I början såg det ut som om det fanns mycket konstigt i fallet. Det är ett svagt case och polis och åklagare har inte varit särskilt duktiga på att utreda det hela. Vad som blivit mer och mer påtagligt under resans gång är att Julian Assange och hans anhängares ljuger om många omständigheter och förvränger fakta i många fler. Något som inte skulle behövas om Julian Assange är så oskyldig som han påstår.

Man påstår, utan att stödja det med fakta, att det är konstigt att Julian är den enda personen misstänkt för sexbrott som jagas så infernaliskt av polis och myndigheter världen över. Och att Julians villkor för borgen är så stränga att det i själva verket handlar om ett frihetsberövande, en husarrest. Eftersom det är Julian Assange och hans anhängare som påstår detta måste det därför vara helt felaktigt. Så låt oss titta på ett fall ur verkligheten.

Klockan 7 på morgonen den 9 augusti 2012 blev den 63-årige australiske tv-stjärnan Robert Hughes anhållen i London. Han begärs utlämnad till Australien misstänkt för 11 olika sexualbrott mot barn. Brott som begåtts mellan 1985 och 1990 och som har maxstraff på mellan två och tio år.

I en domstolsförhandling blev Robert Hughes frisläppt mot en borgen på £ 60 000 och med strikta restriktioner. Hans pass, både engelska och australiska, konfiskerades och han har belagts med fotboja. Han måste vistas på en bestämd adress under natten och han får inte träffa ungdomar under 16 år utan annan vuxens sällskap. Han får inte heller vistas i närheten av flygplatser eller St Pancras stationen varifrån Eurostar avgår. Restriktioner som till och med är strängare än Julian Assanges. Trots detta har jag inte hört någon nämna att Robert Hughes är i husarrest. Men har har kanske inte lika världsfrånvända supporters som Julian Assange. Läs mer

Fallet Assange: Tunna män i la-la land, del 1

Because something is happening here,
But you don’t know what it is,
Do you, Mister Jones?

Första gången Bob Dylan uppträdde med ett elektrisk band var på Newport Folk Festival den 25 juli 1965. ”Ballad of a Thin Man” skrev han kort därefter. Låten spelades in den 2 augusti och albumet ”Highway 61, revisited” släpptes den 25 augusti 1965.

Det sägs att låten handlar om en journalist, Jeffery Owen Jones, som intervjuade Dylan i samband med den första elektriska konserten. Mr Jones, som var praktikant på Times Magazine, skrev efter intervjun en artikel om munspelets ökade inflytande i amerikansk folkmusik. Mr Jones missade hela grejen att Dylan blev elektrisk. En av de större musikaliska händelserna på 60-talet.

När Dylan 1990 fick frågan om det kunde vara en enda journalist som givit honom inspiration till låten svarade han: ”There were a lot of Mister Joneses at that time. Obviously there must have been a tremendous amount of them for me to write that particular song. It was like, ‘Oh man, here’s the thousandth Mister Jones’.”

Har alltid gillat låten. Har givit mig enormt mycket energi genom åren när jag stött på ”Mister Jones” i verkligheten. I fallet Assange finns det enormt många ”Mister Jones”. Som uttalar sig ofta och gärna och som skriver mycket. Som förstår att nånting händer men bara inte fattar vad det är. Denna artikel är för att peka på några av de tunna männen. Eftersom det finns så många kommer det att bli flera delar.

För göra det hela begripligt börjar jag med de tunnaste. De som ha ”manligt panik syndrom” och verkar tro på en (stats) feministisk konspiration. En variant av den anti-feminism som blivit allt vanligare och mer högljudd sen 11 september 2001. Rick ”©®™” Downes, Israel Shamir, Marcello Ferrada de Noli och gänget på Flashback Forum. För att ni ska förstå hur tunna de är använder jag deras egna ord. Läs mer

Fallet Assange: Informations-Jesus på korset eller bara korsade fingrar?

För de av er som väl känner till fallet Assange kommer en del av denna långa artikel vara upprepning. Men det är viktigt att en så komplett tidslinje beskrivs så att det går att få en uppfattning om vad som egentligen har hänt i fallet Assange. Mycket av vad som skrivits om fallet Assange är påhittad information. Så det kan ibland vara svårt att skilja mellan påhittad och verklig information. I kommande artiklar kommer jag att peka ut några personer som hittar på information. Men först till frågan om Julian Assange varit tillgänglig för förhör.

En ”sanning” bland de som stöder Julian Assange är att han hela tiden varit tillgänglig för förhör. Och att han inte ”flytt Sverige” för att undkomma förhör. I förhandlingen om utlämning den 7-8 februari 2011 försökte Julians engelska advokater inbilla världen att Julian varit tillgänglig för förhör i fem veckor utan att polis eller åklagare visat intresse för att förhöra honom. Något som Sveriges ombud, Clare Montgomery, visade var helt felaktiga uppgifter. Meningen med denna genomgång är så att du bättre ska kunna bedöma om Julian Assange var tillgänglig för förhör eller om han försökt undkomma förhör. Läs mer

BDSM-målet, jakten på kidnappare och våldtäktsmän

Tidigt på morgonen den 18 januari 2010 väcktes Marcus av att hans ytterdörr slogs in och 6 stadiga och beväpnade poliser trängde sig in i hans sovrum. Skrämd och förvirrad beordrades han att klä på sig. Och sen kördes han ca 10 mil till arresten i Malmö där han låses in. Misstänkt för människorov, våldtäkt och misshandel. Här är hans egen berättelse.

Förhör och häktning av Marcus

Polisen tror sig nu ha funnit en av Emilias kidnappare som utsatt henne för misshandel och våldtäkt. Nu ska bara brottslingen förhöras och förhoppningsvis så småningom erkänna. Strax efter att Marcus låsts in ”förhörs” han i 10 minuter. Han delges ”misstanke om människorov och grov våldtäkt vid flera tillfällen mellan den 8 januari och den 10 januari 2010 i Malmö, gemensamt och i samförstånd tillsammans med två andra gärningsmän. Våldtäkterna är att anse som grova då våldet varit särskilt grovt.” . Men det blir inte så enkelt som polisen hoppats. ”Marcus säger att han aldrig varit med om något sånt här, han fattar ingenting. Marcus säger att han är oskyldig, han förnekar brott.” Läs mer

BDSM-målet, hur det hela började

Strax efter lunch den 11 januari 2010 tar en ung kvinna, Anna, kontakt med polisen i Lund. Hon vill anmäla en grov våldtäkt och människorov. Våldtäkten är inte något hon själv råkat ut för utan offret är Emilia, en vän till Annas flickvän Kim. Det är så polisen får kännedom om Emilia och vad som hände henne helgen den 8-10 januari 2010.

Detta är inledningen på det s.k. BDSM-målet. Ett mål som kommer att bli mycket omdiskuterat i media och som fått många debattörer att uttala sig om domarna såväl i tingsrätt som i hovrätt, något jag kommer att återkomma till. Ett fall som har många underliga turer och som ställer många frågor om polisens och åklagarmyndighetens förmåga att utreda sexualbrott.

Varför är BDSM-fallet intressant?

När fallet går till domstol handlar det om samtycke och gränser för samtycke. Eftersom målet handlar om grov misshandel och inte sexualbrott blir hela förundersökningen (FUP) offentlig. Via FUPen går det att följa och förstå fallet rätt bra. Det går också att se vad polis och åklagare gjort. Något som inte är lika lätt i sexualbrottsmål eftersom materialet är sekretessbelagt.

Då fallet handlar om BDSM-sex och en ung 16 årig flicka med självskadebeteende blir det också medialt intressant. Speciellt som mannen i fallet är nästan dubbelt så gammal som flickan. Många debattörer är mer än villiga att lufta sina egna fördomar. Läs mer

Fler fullkomligt skandalösa rättsfall

För snart en vecka skrev jag om 3 märkliga rättsfall. Det borde jag inte ha gjort. Jag borde ju ha förstått att antalet är otroligt många fler. I går kväll såg jag på Uppdrag Granskning Nicke Nordmarks och Hasse Johanssons film ”Mardrömmen” om hur helvetet i form av sociala myndigheter, polis och åklagare kan drabba två helt vanliga oskyldiga föräldrar, Thomas och Jennie. Filmen fick mig att gråta. Länge, länge. Jag kan bara inte förstå hur två människor och deras barn kan utsättas för så mycket övergrepp av myndigheter utan att någon på myndigheten ingriper. Det är något allvarligt fel i Sverige. Och det måste rättas till nu. Och myndigheterna klarar det inte sjävla.

Du som läser detta måste helt enkelt se filmen.  Länken är här. Texten nedan är en förkortning och bearbetning av den ursprungliga texten på Uppdrag Gransknings sida.

Allt som behövdes för att helvetet skulle börja var ett telefonsamtal. Ett telefonsamtal till socialtjänsten. Det var allt som krävdes för att Thomas och Jennies två döttrar skulle bli tvångsomhändertagna. Själva blev de oskyldigt anklagade för det kanske mest skamfyllda brott man kan tänka sig – sexuella övergrepp på sina egna barn. Läs mer

Våldtäkt bidde sexuellt tvång bidde olaga tvång bidde vadå?

Det har nu gått mer än ett år sedan vi i tidningar kunde läsa att Julian Assange var misstänkt för en våldtäkt och ett ofredande. Något som gav eko världen över och resulterat i otaliga nyhetsinslag, artiklar, blogginlägg och kommentarer.

Personen på bild har inget med fallet Assange att göra

Rubriken ovan kommer från en svensk folksaga. Mäster Skräddare. En saga som handlar om en man som går till en skräddare med lite tyg och beställer en rock och till slut, efter ett antal veckor och underliga besked, får veta att det blev ingenting. Sagan  finns att läsa här.

Den 20 augusti 2010 går två kvinnor till Klara Närpolisstation. Väl inne på stationen slutar det med att Julian Assange blir anmäld för sexuella övergrepp. Det är dessa anmälningar som är utgångspunkten i hela affären. I en lång artikel, ”Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet Assange”, har jag gått igenom polisförhör och kända fakta. Min slutsats är att Anna Ardin, en av de två som anmält Julian Assange, har kommit med påhittade anklagelser. I artikeln gjorde jag ett misstag som jag vill kommentera. Misstaget ändrar inte min slutsats. Men min miss gjorde att jag inte korrekt beskrev överåklagare Marianne Nys tvivelaktiga hantering av fallet. Läs mer

Fallet Julian Assange 22 oktober

På Åklagarmyndighetens hemsida kan vi idag läsa:

Lägesrapport Assangeärendet den 22 oktober

2010-10-22
Överåklagare Marianne Ny ger en kort beskrivning av läget i utredningen:

Utredningsarbetet har gått vidare men fortfarande återstår några åtgärder att vidta före beslut. Det är inte möjligt att bedöma när beslut kan komma. Ett beslut kan ligga inom en nära framtid men det kan också dröja.Med hänsyn till utredningen inte möjligt att gå in på varför prognos om tidpunkt för beslut inte kan lämnas. Det är för närvarande inte heller möjligt att lämna några närmare uppgifter om innehållet i utredningen.

Ibland blir information komisk. ”Ett beslut kan ligga inom en nära framtid men det kan också dröja.” Hur ska man tolka detta meddelande? Hur mycket information har åklagarna samlat under den tid som förundersökningen tagit? Hur mycket ny information har tillkommit sen Eva Finné lade ner förundersökningen om våldtäkt?

Nu har det gått mer än två månader sen polisanmälan mot Julian Assange och sju veckor sen beslut togs om att återuppta förundersökningen. Det är lång tid. Det finns en allmän regel om att förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger (23 kap. 4 § andra stycket RB). Är det rimligt att en förundersökning ska behöva ta så lång tid som det har gjort i detta fall?

Nu när vi ser hur lång tid som åklagarna använder för att genomföra en noggrann förundersökning känns det som om det snabba beslutet av jouråklagaren att anhålla Julian Assange kanske inte var rätt beslut.