UNWGAD: Vad är det och hur jobbar de?

OHCHRDen 5 februari 2016 presenterade FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden, UNWGAD, sitt yttrande i fallet Assange. De ansåg att Assange är ”godtyckligt frihetsberövad” för att hans rätt till en rättvis rättegång är kränkt, Arbitrary Detention Category III. Ett beslut som kallats såväl ”ridiculous” som ”fantastic”. Men vad är då UNWGAD och hur jobbar de?

United Nations Working Group on Arbitray Detentions, UNWGAD, har till uppgift att utreda misstänkta fall av godtyckliga frihetsberövande. De gör det utifrån FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Arbetsgruppen prövar individuella fall och kommer sedan med rekommendationer till den berörda staten. Dessa rekommendationer är inte bindande även om Assanges anhängare försöker inbilla folk det.

Mats Andenäs Chair-Rapporteur 2014

Mats Andenäs
Chair-Rapporteur 2014

Arbetsgruppen är ett FN-organ. Men den är inte FN, och representerar inte FN. Gruppen inrättades av FN:s Flyktingkommissariat, UNHCR, 1991 och erhåller var tredje år sitt mandat. Gruppen har sitt säte i UNHCR kontor i Geneve och består av totalt 5 medlemmar som alla arbetar på frivillig basis. Gruppen utser själva en ordförande, Chair-Rapporteur, och de träffas minst 3 gånger om året, 5-8 dagar, då de går igenom inkomna fall och också presenterar sina rekommendationer.

Arbetsbelastningen är hög. Under åren 2013-14 arbetade gruppen i 40 dagar och avgjorde 117 fall som berörde 853 individer. Endast 2 av dessa ansågs vara korrekt fängslade, i snitt behandlas 3 fall  om dagen. Man avgör ärenden utan ordentlig rättslig prövning. Från Expressen:

Det visar sig att panelen har fattat 1 325 beslut under de senaste 25 åren. I 99.8 procent av fallen landar man i slutsatsen att personen i fråga har frihetsberövats. Sannolikheten att panelen skulle fatta ett annorlunda beslut i fallet Assange var således väldigt låg

Hur jobbar gruppen?

Som med alla grupper finns stadgar som måste följas. I UNWGADs fall heter de ”Methods of Work”. Det finns också en beskrivning av hur arbetet ska bedrivas och hur man definierar godtyckligt frihetsberövande, Factsheet 26.

Gruppen är ingen domstol. Men arbetssättet liknar en common-law domstol. ”The Group attaches great importance to the adversarial character of its procedure.” skriver man i Factsheet 26. Detta kontradiktoriska arbetssätt kännetecknas av att det är två parter som argumenterar för sin sak och domarens uppgift är att avgöra vilka bevis som är godkända, se till att processen sköts enligt lagen och så småningom bedöma, utifrån vad parterna framfört i domstolen, vilken part som anses ha rätt. Eller som det ibland sägs, vilken part som övertygade domaren mest.

I en sådan här process, kontradiktorisk, är det av yttersta vikt att domaren är hederlig och opartisk. Om han favoriserar en part så blir domsluten lidande. Det är också oerhört viktigt att parterna ges full tillgång till varandras anklagelser och påståenden. Om en part undanhålls den andres argument och påståenden är det omöjligt att bemöta argumenten. Då havererar processen och domarna blir felaktiga. Om detta skulle förekomma i en underrätt och det upptäcks blir domslutet överklagat och domaren skiljs från sitt uppdrag.

UNWGADs prövning är enbart skriftlig. Muntliga förhandlingar förekommer inte. Och det är ingen lång skriftväxling. Man har lite tid för varje beslut, något som påverkar kvaliteten på besluten. Att det är så beror på att gruppens deltagare inte får betalt. Det finns ett eget intresse hos medlemmarna att inte låta ärenden ta tid.

STEG 1: Få ärendet till arbetsgruppens kännedom

Gruppens arbete börjar med att en individ, en familjemedlem, en organisation skickar en redogörelse för fallet. ”Communications shall be submitted in writing ..” står det i stadgarna.

STEG 2: Ge berörd regering en möjlighet att bemöta påståendena/anklagelserna

In the interest of ensuring mutual cooperation, communications shall be brought to the attention of the Government and the reply of the latter shall be brought to the attention of the source of the communication for its further comments. … In the letter the Working Group shall request the Government to reply within 60 days, during which appropriate inquiries may be carried out by the Government so as to furnish the Working Group with the fullest possible information.

Regeringen ges 60 dagar på att bemöta det som inkommit i ärendet. Gruppen vill att regeringen gör efterforskningar så att de får bästa tänkbara information om vad som gäller i fallet.

STAGE 3: Erbjuda individen en möjlighet att kommentera regeringens svar

När regeringen väl svarat ges individen en möjlighet att kommentera svaret. ”for its further comments” står det i stadgarna. Denna möjlighet erbjuds inte för att individen ska kunna komma med nya påståenden/anklagelser. Om individen kommer med ny påståenden/anklagelser och det tas in i beslutet är panelen partisk.

STEG 4: Arbetsgruppens yttrande

När alla svar inkommit fattar gruppen sitt beslut. Om det anses lämpligt ges rekommendationer till regeringen om lämpliga åtgärder.

Det finns mycket som kan gå fel i en sån här process. För att det ska vara en rättssäker prövning måste parterna få tillgång till varandras inlagor, ledamöterna måste vara opartiska och inga påståenden/anklagelser som kommer från steg 3 får smyga sig in i beslutet.

En hemlig process

Diskussionerna i UNWGAD är hemliga. Det går inte ens att få ut de dokument som gruppen haft som underlag för sina beslut. Det är därför svårt att förstå varför vissa beslut blivit så fel. En orsak till felaktiga beslut är att ärendena hanteras under kort tid. Detta beror i sin tur på att gruppens medlemmar arbetar utan ersättning.

I en del fall görs så många fel att det enkelt går att förstå varför det blivit konstigt. Som i fallet Assange. Mer om det i nästa inlägg.

Professor Marcello Ferrada de Noli förminskar hedersvåld

Denna artikel  är en kraftig redigering av min ursprungliga artikel. Eftersom det är första gången som jag kraftigt redigerar en artikel vill jag nämna skälet till min redigering. Den ursprungliga artikeln innehöll många mycket elaka kommentarer med syftet att förlöjliga professor Marcello Ferrada de Noli. Dessa kommentarer är nu borttagna. Min uppfattning är att professorns skriverier om hedersmord och hedersvåld är grovt missvisande. Det som gör mig arg, och som gjorde att jag skrev så elakt, är att professorn genom att redovisa en helt felaktig bild fullständigt ignorerar de unga kvinnor som är offer för hedersvåld och hedersförtryck i Sverige. Han ställer sig på förtryckarnas sida. Det är naturligtvis helt oacceptabelt om man påstår att man kämpar för ”Human Rights for All”.

Bara för att professorn försöker att missleda läsare betyder det inte att jag har rätt att förolämpa honom. Det var elakt och förbannat dumt av mig och något jag ber om ursäkt för.

Göran Rudling den 27 april 2012

Professor Marcello Ferrada de Noli framför i några artiklar på sin blogg märkliga åsikter om hedersvåld. Bland annat påstår professorn att svenska stats-feminister tillsammans med svenska media överdriver förekomsten av hedersvåld i Sverige i syfte att demonisera ”muslimer” för att göra det möjligt att skicka svenska soldater till Afghanistan. En av professorns otaliga naiva konspirationsteorier. Men för professorn är påståendet oerhört viktigt. Han driver nämligen tesen att svenska stats-feminister konspirerar med det svenska politiska etablissemanget för att få Julian Assange utlämnad till Sverige så att han ska kunna utlämnas till USA. Och skälet till detta är att Julian Assange har publicerat hemligheter om kriget i Afghanistan vilket skulle ha gjort det politiska etablissemanget förbannat.

Det är svårt att ta professorn på allvar. Det är så naivt. Frågan om hedersvåld i Sverige är dock en allvarlig fråga. Inte minst för de 70 000 ungdomar mellan 16 och 25 år där familjen ställer krav på val av livspartner. Och de 8 500 som är oroliga för att inte själva få bestämma med vem de ska gifta sig med. Och alla de unga invandrarflickor som känner stor oro inför sommarlovet i skolan. Ska de bli bortgifta med en släkting de inte känner när de åker med familjen på semester till hemlandet?

I denna artikel kommer jag visa att professo Marcello Ferrada de Nolis studier av hedersvåld är grundlösa påståenden som han skapat för att de ska passa in i redan påhittade konspirationsteorier. Delar av denna text skrevs som kommentarer på professorns artiklar. Kommentarer som inte godkändes av professorn. Därför denna artikel. Läs mer

Fler fullkomligt skandalösa rättsfall

För snart en vecka skrev jag om 3 märkliga rättsfall. Det borde jag inte ha gjort. Jag borde ju ha förstått att antalet är otroligt många fler. I går kväll såg jag på Uppdrag Granskning Nicke Nordmarks och Hasse Johanssons film ”Mardrömmen” om hur helvetet i form av sociala myndigheter, polis och åklagare kan drabba två helt vanliga oskyldiga föräldrar, Thomas och Jennie. Filmen fick mig att gråta. Länge, länge. Jag kan bara inte förstå hur två människor och deras barn kan utsättas för så mycket övergrepp av myndigheter utan att någon på myndigheten ingriper. Det är något allvarligt fel i Sverige. Och det måste rättas till nu. Och myndigheterna klarar det inte sjävla.

Du som läser detta måste helt enkelt se filmen.  Länken är här. Texten nedan är en förkortning och bearbetning av den ursprungliga texten på Uppdrag Gransknings sida.

Allt som behövdes för att helvetet skulle börja var ett telefonsamtal. Ett telefonsamtal till socialtjänsten. Det var allt som krävdes för att Thomas och Jennies två döttrar skulle bli tvångsomhändertagna. Själva blev de oskyldigt anklagade för det kanske mest skamfyllda brott man kan tänka sig – sexuella övergrepp på sina egna barn. Läs mer

När man vet något mer än Statsministern måste man säga något

Statsminister Fredik Reinfeldt

När jag startade denna blogg i maj 2010 kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att jag någonsin skulle skriva att jag vet mer än vår kära Statsminister Fredrik Reinfeldt. Men jag vet nu att det är så, i varje fall i en speciell fråga.

För några timmar sen satt jag i en taxi på väg från rättegången i Belmarsh med Sven Erik Alhem och några engelska advokater när det plingade till i en mobiltelefon och en engelsk advokat i upphetsat tonläge skrek att Fredrik Reinfeldt hade sagt att Julian Assange blivit åtalad för våldtäkt. Sven Erik och jag tittade på varandra med enorm förvåning. Någonting måste vara fullständigt galet. Det är fullkomligt orimligt att statsministern skulle meddela ett åtalsbeslut. Vi har faktiskt oberoende domstolar även om många i dessa dagar försöker få oss att tro att vi egentligen bara är en bananrepublik som skickar folk till USA på löpande band.

Innan vi fick en chans att kontrollera historien ringdes det samtal till andra advokater för att meddela historian om åtalet mot Assange. Det var inte förrän Sven Erik lugnt läste upp meddelandet från TT som vi förstod att det blivit något fel i översättningen som gjort att man kunde få intrycket av att Julian Assange hade blivit åtalad. Men under en kort stund kunde Sven Erik och jag uppleva hur snabbt ett litet fel i en översättning kunde leda till ett enormt stort missförstånd och att rykten får fart. Läs mer

Vad händer i London den 7-8 februari?

Belmarsh Magistrates Court

Nu på måndag den 7 februari börjar rättegången som ska avgöra om Julian Assange ska utlämnas till Sverige. Det kommer att bli en rättegång som kommer bevakas av stora delar av världspressen och det kommer att framkomma en hel del nya uppgifter. Det har jag fått bekräftat av källor som är väl insatta. Mycket väl insatta.

Ett av de vittnen som kommer att förhöras är Sven Erik Alhem. En numera pensionerad f.d. överåklagare i Malmö som har lång erfarenhet av polisutredningar och som tidigt uttalat sig om fallet Assange. Hans vittnesmål för försvaret kommer med all sannolikhet att vara viktigt. Sven Erik Alhem har redan påstått att om han hade varit ansvarig för utredningen så hade den inte skötts på det sätt som man gjort nu. Läs mer

Kvinnohatande män, sluta läsa denna blogg

Jag har fått nog. Har tröttnat på att läsa infantila kommentarer från skribenter som uppenbart inte kan läsa och förstå en text och göra reflektioner. Jag är trött på män som i nedvärderande ordalag pratar om de kvinnor som gjort en anmälan mot Julian Assange. Är trött på de som tjatar om att kvinnor hela tiden kommer med falska anklagelser. Är trött på de som utan att överhuvudtaget sätta sig in i fallet uttalar sig i bestämda ordalag.

Jag har all sympati och respekt för de som anser att jag är en skit som lämnar ut och ”attackerar” Anna Ardin för att hon anmält Julian Assange. Man ska absolut inte ge sig på de som vågar göra anmälningar om sexuella övergrepp. Har heller aldrig tidigare i mitt liv gjort det. Det var ett svårt beslut att fatta att skriva om Anna Ardins raderingar av tweets. Trots att jag gjort något man absolut inte bör göra har jag fått relativt lite kritik för det vilket jag själv tycker är underligt. Kan förstå att man blir spontant förbannad på de som ser ut att mobba och ge sig på de som behöver samhällets skydd. Läs mer

En jämförelse mellan vår sexköpslag och Nya Zeelands lagstiftning

Sen en tid tillbaka studerar jag den Kanadensiska sexualbrottslagstiftningen. Anledningen är att 1983 reformerades lagstiftningen radikalt. Man har samtycke som brottsrekvisit och man har tagit bort våldtäkt (rape) som brottsrubricering. Brottet är nu sexual assault, sexuellt övergrepp. En bra lagstiftning som vi bör ta efter.

I samband med detta arbete snubblade jag över en intressant jämförelse mellan hur vi i Sverige lagstiftar mot prostitution jämfört med hur man gör på Nya Zeeland. De som har gjort studien är Canadian HIV/AIDS Legal Network. En sammanslutning som jobbar med att försvara de mänskliga rättigheterna för de som har eller är i riskzonen för HIV/AIDS.

Anledningen till att studien gjorts beror på diskussionerna i Kanada om hur prostitution bäst ska hanteras och hur en lagstiftning ska se ut för att den ha bästa effekt för att minska prostitution utan att kränka sexarbetares mänskliga rättigheter. Hela materialet hittar du här. Den specifika jämförelsen mellan Sverige och Nya Zeeland finner du här. Läs mer

Samtycke men bara i vissa fall?

Det blir fel ibland. När jag skrev det förra inlägget baserade jag min information på det som stod i tidningar. Och det var ju inte helt korrekt..

Har nu lyssnat på presskonferensen då blir utredningens förslag tydligare. Det handlar inte om att införa samtycke som en generell regel. Det handlar om att försöka reglera de fall som idag inte kan klassas som våldtäkt eftersom inget våld förekommit. Man vill lägga till något till dagens lagstiftning, inte arbeta om. Så det tycks bli  lite konstigt. Läs gärna regeringens pressmeddelande i frågan. Läs mer

Sex utan tillåtelse blir olagligt. SAMTYCKE JA JA JA

Äntligen!

Det verkar som om utredningen av sexualbrottslagen har blivit bra. Utredaren, Nils Petter Ekdahl, föreslår ett antal förnuftiga förändringar. Den viktigaste är att samtycke införs i lagstiftningen. Dessutom införs som brottsrubricering sexuellt övergrepp. Båda dessa två förändringar är riktigt bra. Det har varit ett problem att sexualbrott kallas våldtäkt. Det blir med den definitionen fokus på den specifika handlingen istället för kränkningen. I Kanada har man sedan 1983 en bra lagstiftning som baseras på samtycke och där brottet rubriceras sexual assault.

Frågan om samtycke är central och viktig, enligt utredningens ordförande Nils Petter Ekdahl. Läs mer

Sex ungdomar offer för tvångsäktenskap i Göteborg

TvångsäktenskapTvångsäktenskap är ett stort problem för ungdomar i Sverige har Ungdomstyrelsens rapport visat. Förra året tvingades minst sex ungdomar i Göteborg gifta sig mot sin vilja och 40 flickor från Göteborg bodde på skyddat boende på grund av tvångsgifte eller hot om att giftas bort. Så det är ett allvarligt problem även om de finns de som fortfarande bagatelliserar problemet för de tror att det handlar om ”islamofobi”.

I en undersökning som Göteborgs-Posten gjort bland Göteborgs högstadie- och gymnasieskolor rapporteras att fem flickor och en pojke giftes bort. Tre av flickorna var 18 år medan pojken och två flickor var omyndiga. De sex ungdomarna, som skolorna känner till, hade rötter i Mellanöstern, Sydasien och Balkan. Läs mer