Rättsläget i fallet Julian Assange

Under lång tid har Julian Assange hävdat att han inte är ”charged for any crime in Sweden”. Åklagarmyndigheten har i viss mening hållit med om att han ännu inte är charged eftersom han inte är åtalad. Jag har efter en noggrann analys kommit underfund med att Julian Assange är ”charged” enligt den engelska definitionen av begreppet. Har i en post på min engelska blogg noga utrett detta. Allt bottnar i en besvärande felöversättning. För att få ett officiellt svar från svenska myndigheter har jag ställt en fråga om detta till statsminister Fredrik Reinfeldt, justitieminister Beatrice Ask och utrikesminister Carl Bildt. Har ännu inte fått svar.

Har på min blogg varit kritisk till många ”experter” som uttalat sig i fallet. Mest för att jag anser att de är felinformerade. Vissa personer som Naomi Wolf drar sig inte för att medvetet ljuga om omständigheter. Läs mer

Julian Assange och Robert Hughes

Det är idag ganska exakt två år sedan fallet Assange exploderade i media. När jag för första gången skrev om fallet, den 8 september 2010, kunde jag inte drömma om att affären Assange skulle pågå i över två år utan att komma till ett avslut. Idag har Julian Assange fängslat sig själv på Ecuadors ambassad och väntar på ett besked om han ska få asyl. En fråga som hans anhängare är oerhört intresserade av. Hur han ska kunna komma från ambassaden är för mig en mer intressant fråga.

I början såg det ut som om det fanns mycket konstigt i fallet. Det är ett svagt case och polis och åklagare har inte varit särskilt duktiga på att utreda det hela. Vad som blivit mer och mer påtagligt under resans gång är att Julian Assange och hans anhängares ljuger om många omständigheter och förvränger fakta i många fler. Något som inte skulle behövas om Julian Assange är så oskyldig som han påstår.

Man påstår, utan att stödja det med fakta, att det är konstigt att Julian är den enda personen misstänkt för sexbrott som jagas så infernaliskt av polis och myndigheter världen över. Och att Julians villkor för borgen är så stränga att det i själva verket handlar om ett frihetsberövande, en husarrest. Eftersom det är Julian Assange och hans anhängare som påstår detta måste det därför vara helt felaktigt. Så låt oss titta på ett fall ur verkligheten.

Klockan 7 på morgonen den 9 augusti 2012 blev den 63-årige australiske tv-stjärnan Robert Hughes anhållen i London. Han begärs utlämnad till Australien misstänkt för 11 olika sexualbrott mot barn. Brott som begåtts mellan 1985 och 1990 och som har maxstraff på mellan två och tio år.

I en domstolsförhandling blev Robert Hughes frisläppt mot en borgen på £ 60 000 och med strikta restriktioner. Hans pass, både engelska och australiska, konfiskerades och han har belagts med fotboja. Han måste vistas på en bestämd adress under natten och han får inte träffa ungdomar under 16 år utan annan vuxens sällskap. Han får inte heller vistas i närheten av flygplatser eller St Pancras stationen varifrån Eurostar avgår. Restriktioner som till och med är strängare än Julian Assanges. Trots detta har jag inte hört någon nämna att Robert Hughes är i husarrest. Men har har kanske inte lika världsfrånvända supporters som Julian Assange. Läs mer

Fallet Assange: Tunna män i la-la land, del 2

Too many cooks spoil the broth

Ju fler kockar, desto sämre soppa

Troppi cuochi guastano la cucina.

eller en bättre fransk variant:
Quand il y a plusieurs capitaines, la pêche est maigre.
Ju fler kaptener, desto sämre fiskfångst.

Leif Silbersky, Björn Hurtig, James B. Caitlin, Mark Stephens, Jennifer Robinson, Geoffrey Robertson QC, John Jones, Gareth Peirce, Ben Emmerson QC, Mark Summers, Michael Ratner, Per E. Samuelsson, Thomas Olsson, Dinah Rose QC och Baltasar Garzón. Och så PR-konsulten Harald Ullman förstås.

Behöver jag säga mer? Och inte blir det bättre för att det runt denna flock av advokater finns en sekundär flock som gärna kommer med råd och synpunkter. Gleen Greewald typ. Inte undra på att det är en jäkla soppa. Och att inga fiskar fångats. Bananer, bananer. Läs mer

Fallet Assange: Tunna män i la-la land, del 1

Because something is happening here,
But you don’t know what it is,
Do you, Mister Jones?

Första gången Bob Dylan uppträdde med ett elektrisk band var på Newport Folk Festival den 25 juli 1965. ”Ballad of a Thin Man” skrev han kort därefter. Låten spelades in den 2 augusti och albumet ”Highway 61, revisited” släpptes den 25 augusti 1965.

Det sägs att låten handlar om en journalist, Jeffery Owen Jones, som intervjuade Dylan i samband med den första elektriska konserten. Mr Jones, som var praktikant på Times Magazine, skrev efter intervjun en artikel om munspelets ökade inflytande i amerikansk folkmusik. Mr Jones missade hela grejen att Dylan blev elektrisk. En av de större musikaliska händelserna på 60-talet.

När Dylan 1990 fick frågan om det kunde vara en enda journalist som givit honom inspiration till låten svarade han: ”There were a lot of Mister Joneses at that time. Obviously there must have been a tremendous amount of them for me to write that particular song. It was like, ‘Oh man, here’s the thousandth Mister Jones’.”

Har alltid gillat låten. Har givit mig enormt mycket energi genom åren när jag stött på ”Mister Jones” i verkligheten. I fallet Assange finns det enormt många ”Mister Jones”. Som uttalar sig ofta och gärna och som skriver mycket. Som förstår att nånting händer men bara inte fattar vad det är. Denna artikel är för att peka på några av de tunna männen. Eftersom det finns så många kommer det att bli flera delar.

För göra det hela begripligt börjar jag med de tunnaste. De som ha ”manligt panik syndrom” och verkar tro på en (stats) feministisk konspiration. En variant av den anti-feminism som blivit allt vanligare och mer högljudd sen 11 september 2001. Rick ”©®™” Downes, Israel Shamir, Marcello Ferrada de Noli och gänget på Flashback Forum. För att ni ska förstå hur tunna de är använder jag deras egna ord. Läs mer

Idisslare på Flashback och Supreme Court

Clare Montgomery, en av Englands bästa advokater efter en dom

Under dagarna två, 1-2 februari, har det varit förhandlingar i Supreme Court om Julian Assanges utlämning. Två fantastiska advokater, Dinah Rose och Clare Montgomery, har inför sju domare, sex män och en kvinna, gjort allt vad de kunnat för att få domstolen att förstå två ord, ”judicial authority”. Men advokaterna menar att dessa två ord ska tolkas på helt olika sätt. Och beroende på vad domstolen beslutar så skickas Julian Assange till Sverige för förhör eller så släpps han fri.

Förhandlingarna sändes live av bl.a. Sky Channel och gav en intressant inblick i det engelska rättsväsendet. Sändningarna var fantastiskt välproducerade och bildkvalitén var mycket hög. Vi fick se nio koncentrerade personer bakom högar av pärmar som försöker avgöra betydelsen av två ord. De två advokaterna hade flera advokater som hjälpredor för att de snabbt kunde kasta fram en pärm där en viktig bit text fanns. Domarna, några av Englands bästa, ställde intresserat frågor för att försöka klura ut vad advokaterna menade att lagstiftarna egentligen hade för intention när de gjorde ramverksbeslutet om Europeisk Arrest Warrant till engelsk lagstiftning. Läs mer

Julian Assange i Supreme Court

Elva domare i Supreme Court visar sina kläder

Den 1 februari inleds förhandlingen i Supreme Court om Julian Assanges utlämning till Sverige. Det är utsatt att förhandlingen kommer att vara i två dagar och det kommer att vara sju domare som fattar beslut. Så beslutet kan dröja ett tag efter förhandlingarna är avslutade den 2 februari.

Vad frågan handlar om är om en överåklagare, Marianne Ny, är att likställa med en ”judicial authority” och om en åklagare, som kan vara partisk, har rätt att utfärda en European Arrest Warrant, EAW. Något som Magistrate’s Court och High Court ansåg. Men Julian Assange har lyckats få upp frågan till Supreme Court. Detta har lett till ett stort hopp i Assangekretsar. Äntligen ska den engelska rättsstaten fatta ett beslut som gör att Julian Assange slipper inställa sig till förhör i Sverige. Läs mer

120 förlorade år & 12 000 friade våldtäktsmän

För de av er som är lite sportintresserade är det ingen nyhet att Sverige ikväll kommer att spela final i JuniorVM i ishockey. Motståndaren är Ryssland. Och matchen spelas i Kanada. Närmare bestämt i Calgary.

Pär Ström, GenusNytt

Jag vet inte om Pär Ström, mannen bakom bloggen GenusNytt tillika årets femifob, kommer att se matchen. Han måste i alla fall vara skrämd av att Kanada inte är i final. Och att feministerna har haft kontroll över den kanadensiska sexualbrottslagstiftningen i 120 år. Vilket rimligen borde fått till följd att det sitter tusentals oskyldiga män i fängelse för sexbrott som de inte begått. Inte undra på att Kanadas ishockeylag inte lyckades slå Ryssarna. Det finns väl inga riktiga män kvar.

Kanada har haft samtyckeslagstiftning i 120 år. Det är mig veterligen det första landet i världen som införde en enkel och tydlig lagstiftning baserad på samtycke. Och det fungerar alldeles utmärkt. Har aldrig hört att Pär Ström använt Kanada som ett skräckexempel hur det kan gå när ”feministerna tar över lagstiftningen”. Läs mer

BDSM-målet, jakten på kidnappare och våldtäktsmän

Tidigt på morgonen den 18 januari 2010 väcktes Marcus av att hans ytterdörr slogs in och 6 stadiga och beväpnade poliser trängde sig in i hans sovrum. Skrämd och förvirrad beordrades han att klä på sig. Och sen kördes han ca 10 mil till arresten i Malmö där han låses in. Misstänkt för människorov, våldtäkt och misshandel. Här är hans egen berättelse.

Förhör och häktning av Marcus

Polisen tror sig nu ha funnit en av Emilias kidnappare som utsatt henne för misshandel och våldtäkt. Nu ska bara brottslingen förhöras och förhoppningsvis så småningom erkänna. Strax efter att Marcus låsts in ”förhörs” han i 10 minuter. Han delges ”misstanke om människorov och grov våldtäkt vid flera tillfällen mellan den 8 januari och den 10 januari 2010 i Malmö, gemensamt och i samförstånd tillsammans med två andra gärningsmän. Våldtäkterna är att anse som grova då våldet varit särskilt grovt.” . Men det blir inte så enkelt som polisen hoppats. ”Marcus säger att han aldrig varit med om något sånt här, han fattar ingenting. Marcus säger att han är oskyldig, han förnekar brott.” Läs mer

BDSM-målet, hur det hela började

Strax efter lunch den 11 januari 2010 tar en ung kvinna, Anna, kontakt med polisen i Lund. Hon vill anmäla en grov våldtäkt och människorov. Våldtäkten är inte något hon själv råkat ut för utan offret är Emilia, en vän till Annas flickvän Kim. Det är så polisen får kännedom om Emilia och vad som hände henne helgen den 8-10 januari 2010.

Detta är inledningen på det s.k. BDSM-målet. Ett mål som kommer att bli mycket omdiskuterat i media och som fått många debattörer att uttala sig om domarna såväl i tingsrätt som i hovrätt, något jag kommer att återkomma till. Ett fall som har många underliga turer och som ställer många frågor om polisens och åklagarmyndighetens förmåga att utreda sexualbrott.

Varför är BDSM-fallet intressant?

När fallet går till domstol handlar det om samtycke och gränser för samtycke. Eftersom målet handlar om grov misshandel och inte sexualbrott blir hela förundersökningen (FUP) offentlig. Via FUPen går det att följa och förstå fallet rätt bra. Det går också att se vad polis och åklagare gjort. Något som inte är lika lätt i sexualbrottsmål eftersom materialet är sekretessbelagt.

Då fallet handlar om BDSM-sex och en ung 16 årig flicka med självskadebeteende blir det också medialt intressant. Speciellt som mannen i fallet är nästan dubbelt så gammal som flickan. Många debattörer är mer än villiga att lufta sina egna fördomar. Läs mer

Fler fullkomligt skandalösa rättsfall

För snart en vecka skrev jag om 3 märkliga rättsfall. Det borde jag inte ha gjort. Jag borde ju ha förstått att antalet är otroligt många fler. I går kväll såg jag på Uppdrag Granskning Nicke Nordmarks och Hasse Johanssons film ”Mardrömmen” om hur helvetet i form av sociala myndigheter, polis och åklagare kan drabba två helt vanliga oskyldiga föräldrar, Thomas och Jennie. Filmen fick mig att gråta. Länge, länge. Jag kan bara inte förstå hur två människor och deras barn kan utsättas för så mycket övergrepp av myndigheter utan att någon på myndigheten ingriper. Det är något allvarligt fel i Sverige. Och det måste rättas till nu. Och myndigheterna klarar det inte sjävla.

Du som läser detta måste helt enkelt se filmen.  Länken är här. Texten nedan är en förkortning och bearbetning av den ursprungliga texten på Uppdrag Gransknings sida.

Allt som behövdes för att helvetet skulle börja var ett telefonsamtal. Ett telefonsamtal till socialtjänsten. Det var allt som krävdes för att Thomas och Jennies två döttrar skulle bli tvångsomhändertagna. Själva blev de oskyldigt anklagade för det kanske mest skamfyllda brott man kan tänka sig – sexuella övergrepp på sina egna barn. Läs mer