Fallet Assange, Domen i High Court

"I have not been charged with any crime in any country"

 

 

Kl 10.45 svensk tid meddelade High Court of Justice att beslutet från den 24 februari i år att lämna ut Julian Assange till Sverige står fast. Något som inte är speciellt förvånande mot bakgrund av hur regelverket är utformat för den europeiska arresteringsordern (EAW).

I sin överklagan den 12-13 juli hade Julian Assanges nya advokater fokuserat på fyra punkter:

  1. EAWn hade inte utfärdats av en ”judicial authority”.
  2. Tre av brotten nämnda i EAWn (olaga tvång och två fall av sexuellt ofredande) inte är brott enligt engelsk lag och kravet på dubbel kriminalitet är inte uppnått. Det fjärde brottet, våldtäkt av sovande/halvsovande kvinna, inte skulle vara våldtäkt enligt engelsk lag.
  3. Att Julian Assange inte är åtalad och det är förbjudet att utlämna en person för förhör.
  4. Att EAWn inte är proportionell, att man borde utnyttjat möjligheten till att förhöra Julian Assange i England.

Enligt domen, den finns att läsa här, ogillades samtliga fyra invändningar. För den som vill läsa en kortfattad summering av domen så finns den här. Läs mer

Märklig anklagelse i fallet Assange, eller?

Offer eller historieberättare?

I Häktningspromemorian finns en bilaga, ”Bilaga-Skäligen misstänkt”, som listar alla de brott som Julian Assange är misstänkt för. Det är en lång lista. Brotten är en våldtäkt, sexuellt tvång i ett fall och så är det fem sexuella ofredanden. Sofia Wilén är den som misstänkts ha utsatts för våldtäkt. Anna Ardin ska enligt polisens utredning troligen ha utsatts för ett sexuellt tvång och fem, hela fem, sexuella ofredanden.

I denna artikel, som kommer bli rätt kort, kommer jag att titta närmare på ett fall av sexuellt ofredande, det som antas ha skett onsdagen den 18 augusti. Men innan dess en kommentar. Anna Ardin är förhörd över telefon lördagen den 21 augusti. Förhöret tog totalt 49 minuter. På denna tid har polisen fått Annas berättelse och de har dessutom läst upp förhöret för Anna och fått det godkänt. Förhöret är ett konceptförhör och är utskrivet som en sammanfattning. När jag läser förhöret har jag mycket svårt att se att det skulle finnas fem sexuella ofredanden beskrivna. Det som jag kan se är historien om den förstörda kondomen. Det kanske kan anses vara en misstanke om ett sexuellt ofredande. Och så historien från onsdagen den 18, när Julian påståtts gnidit sin nakna underkropp mot Anna. Det är två misstänkta ofredanden. Men jag saknar tre. Skulle vilja att ni som läser detta kan hjälpa mig att hitta ytterligare tre sexuella ofredanden i Anna Ardins berättelse. Läs mer

Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet Assange.

Denna artikel är en översättning och en utveckling av ”Sex, lies, no videotape and more lies” som publicerades den 5 juli.

”If it looks like a duck, walks like a duck, swims like a duck and quacks like a duck, we have at least to consider the possibility that we have a small aquatic bird of the family anatidae on our hands.”

Ett ”anktest” är en metod att försöka lista ut ett subjekts sanna natur genom att studera  dess identifierbara karaktärsdrag. En enkel metod för att avslöja att ett subjekt inte är vad det utger sig för att vara.

Anklagelser om sexuella övergrepp som bär alla tecken på att vara påhittade och som saknar trovärdighet är med stor sannolikhet falska.

I fallet Assange är det uppenbart att något ”anktest” ännu inte gjorts av polis och åklagare. Det är lätt att se. För hade det gjorts så hade man kunnat konstatera att en av målsägarna, Anna Ardin, framför anklagelser mot Julian Assange som med stor säkerhet är falska.

Fallet Assange är märkligt hanterat redan från början. Bristen på kvalitet i utredningen är slående. Det som kanske är mest besvärande är att sen den 1 september 2010 har ärendet hanterats av en ”högt kvalificerad utredningsapparat” under ledning av överåklagare Marianne Ny. Om detta är det bästa som Sverige har att erbjuda när det gäller utredningar om sexuella övergrepp så har vi ett enormt stort problem med att få rättvisa för offer för sexuella övergrepp. För kan polis och åklagare inte skilja mellan riktiga och falska anmälningar så blir det mycket svårt att lagföra verkliga förövare.

Medhjälp till falsk tillvitelse?

Medhjälpare till falskt tillvitelse?

Fallet Assange ställer också en annan fråga på sin spets. Vad är målsägarbiträdets uppgift under processen?  Om ett målsägarbiträde på goda grunder kan anta att en målsägarens anklagelser om sexuella övergrepp är falska, vad ska biträdet göra då? Det kan omöjligen vara så att det är  målsägarbiträdets uppgift är att stödja falska anklagelser och att medvetet medverka till att en oskyldig person blir lagförd och kanske dömd. Om målsägarbiträdet hjälper en målsägare att framföra falska anklagelser vilket ansvar har då målsägarbiträdet? Medhjälp till falsk tillvitelse är vad det är. Och det borde självklart vara straffbart. Men vad säger lagen? Är det brottsligt? Och vad säger advokatsamfundets disciplinnämnd? Claes Borgströms agerande i fallet Assange måste granskas. Han har även tidigare medverkat till att en oskyldig dömts för flera allvarliga brott. Läs mer

Tidskriften Neo: Sexaktivism i rättsalen

Tidskriften Neos senaste nummer, 2 2011, granskar sex och förbuden i frigjorda Sverige. En artikel av hovrättsfiskalen Fredrik Bergman och chefredaktören Paulina Neudling handlar om det uppmärksammade samtyckesmålet (BDSM-målet) i Malmö i september 2010.

”I nya numret av Neo avslöjar vi hur en aktivistisk åklagare driver brottmål för att påverka samhällsdebatten. Bakom åtalet om grov misshandel hittade vi en ömsesidig sexlek mellan två parter som samtidigt myste i soffan tillsammans. Bakom skandalrubrikerna om den sadistiske direktören hittade vi en vanlig Malmökille med linjal. Bakom bilden av en utsatt ung flicka med självskadebeteende hittade vi en kvinna som känner sig ”förnedrad och kränkt” – av åklagaren som drivit fallet utan hennes medverkan.” Läs mer

Rikspolischefen: ”Inkompetens är ok när polis utreder sexualbrott”

Natten mot den 31 januari 2007 blev en 17 årig utsatt flicka våldtagen på ett konferenshotell i Täby. Händelsen anmäldes till polisen. Ett gott signalement,  huvuddelen av gärningsmannens bilnummer och några mobiltelefonnummer kunde den våldtagna flickan lämna. Och man lyckades få gärningsmannens DNA. Trots alla dessa uppgifter lades utredningen ned efter ca sex veckor. Rikspolischefen Bengt Svensons granskning finner att inga fel har begåtts. Hur är detta möjligt?

Leif GW Persson är kritisk

Enligt uppgifter som kom fram i P1-dokumentären ”Gåtan Göran Lindberg” hade Lindberg kunnat gripas redan 2007, eftersom våldtäktsoffret kunde lämna så detaljerade uppgifter. Det hade inte varit svårt att hitta rätt gärningsman direkt, säger kriminologiprofessor Leif GW Persson.

– Med de uppgifter som man hade borde det ha gått att hitta en misstänkt person inom loppet av en dag, med hjälp av datorn och utan att man hade behövt lämna sitt tjänsterum ens.

Vad hade krävts?
– Ett antal knapptryckningar. Problemet är antagligen att först blev det säkert liggande ett antal dagar, och sedan när man blev klar över vem målsägande var slog de vanliga reflexerna till, vissa tas inte på allvar. Här har du en omhändertagen tjej som dessutom har rymt från hemmet. Sedan blir det liggande ytterligare ett tag och så skrivs det av. Läs mer

Kan man få en rättvis rättegång om förundersökningen är riggad?

Det diskuteras om Julian Assange kan få en rättvis rättegång i Sverige. Bland annat hänvisar man till Fredrik Reinfeldts uttalande om fallet där han bland annat sa:

Jag kan bara beklaga att kvinnors rätt och ställning väger så lätt när det gäller den har typen av frågor jämfört med andra typer av teorier som förs fram.”

Nu tror jag inte att Fredrik Reinfeldts uttalande är den allvarligaste risken mot en rättvis rättegång. Inte heller tror jag att våra svenska medias partiska rapportering är ett verkligt hot. Det som däremot allvarligt hotar en rättvis rättegång är en riggad förundersökning. Och det finns mycket i förundersökningen som ser extremt märkligt ut. Det ser faktiskt ut som om förundersökningen är riggad. Läs mer

Våldtäkt eller inte?

Ville Carlström har skrivit ett mycket bra inlägg i Dagens Juridik. Det handlar om en våldtagen 15-årig flicka. Och hur hennes fall behandlas av en Tingsrätt.

Historien är hemsk och den får mig att må illa och bli förbannad. Hur våra domstolar resonerar begriper jag inte.

I Billy Butts fall är det uppenbart att det inte är fråga om våldtäkt. Han döms till 5 års fängelse. I fallet från Södertälje är det uppenbart att brott begåtts. Tingsrätten friar.

Domen är överklagad. Och det är bra. Men jag undrar hur offret känner sig. Tror hon på att det finns rättvisa i Sverige? När jag läser Ville Carlströms artikel tvivlar jag. Vad är det för fel på detta land?

Var de unga kvinnorna för Billy Butts könsmakt?

På Newsmill har jag skrivit om våldtäktsdomen i hovrätten mot Billy Butt. En i många avseenden märklig dom. Speciellt när man ser hur hovrätten resonerat för att få Billy fälld. Hovrätten skriver att de inte kan tänka sig att en ung kvinna frivilligt väljer att ha sex med Billy i utbyte mot en framtid inom musik- och reklambranschen. Hovrätten väljer att tro att ingen ung kvinna frivilligt kan tänka sig gå sängvägen för att erhålla förmåner i arbets- och privatlivet. Det verkar lite verklighetsfrånvänt.

Domen mot Billy Butt väcker många frågor. Hur kan det komma sig att så sent som 1993, när domen föll, så var det så svårt att redan ut vad som egentligen förekommit. Det som är lite speciellt i Billy Butts fall var att de flesta av ”offren” hade via varit i kontakt med tidningen Expressen innan kontakt med polisen togs. Har för mig att det var endast två kvinnor som tog direkt kontakt med polisen. Billy Butt cirkulerade i lång tid i pressen som ”Nöjesprofilen”. Läs mer

Tjänar kvinnor på felaktiga våldtäktsdomar?

I måndags skrev Ann-Britt Grünewald och Gudrun Schyman en intressant artikel på Newmill. Ingen kvinna tjänar på felaktiga våldtäktsdomar som den mot Billy Butt.

De skriver:

Vi har ingen initierad kunskap om vad som faktiskt hände på de hotellrum där Billy Butt vistades med olika unga kvinnor. Men vi menar att det i domen inte finns bevis för att han begått grova våldtäkter. Han har uppträtt med den manliga makt som en uttalad patriarkal samhällsordning ger utrymme för. Han har utnyttjat unga kvinnors beroendeställning. De har lurats att tro på snabba och glamorösa karriärer i utbyte mot sex. Han har uppfört sig svinaktigt och manipulativt och han är inte ensam om att som man göra det. Det är avskyvärt men det är inte olagligt.

Jan Guillou påpekar i sin artikel att hade Billy Butt varit lärare eller präst hade hans handlingar varit olagliga. Där finns insikter om att en beroendeställning kan exploateras, t.ex. sexuellt, och där finns lagrum att använda. Men inte för nöjesbranschen och inte för andra branscher heller. Det är därför det är så viktigt att vi har en klar och tydlig lagstiftning, som utgår från att samlag som inte sker på frivillig grund, dvs. där det föreligger samtycke, är övergrepp. Vi tror män om att kunna begripa ordet Nej.

Det som är intressant med artikeln är att den ifrågasätter det synsätt som är och har varit förhärskande sen länge. Att kvinnor ”är offer för mäns sexualitet”. Det är detta synsätt som kommer till uttryck i all vår lagstiftning och som gör att det blir så galet. Vår lagstiftning om våldtäkt baseras på våldsrekvisit. ”Kvinnan är ett offer för mannens våld.” Samma tankesätt finns bakom sexköpslagen. Alla kvinnor som säljer sex är offer för manligt våld bara genom det faktum att de säljer sex.

Av det jag känner till om domen mot Billy Butt tycker jag att det är klart att det inte handlar om våldtäkt. Om man inte gör en otroligt vid definition av vad våldtäkt är. Det Billy gjorde var att få de unga kvinnorna att antaga att de skulle kunna få hjälp med en karriär om de erbjöd sina kroppar till Billy.

Vad man skulle kunna säga var att Billy lurade kvinnorna att sälja sig till honom genom att han erbjöd en karriär. När han väl haft sex med dom levererade han aldrig karriären. ”Sexköpsbedrägeri” skulle man kanske kunna rubricera brottet idag. Och om kvinnorna var under 18 år skulle det då och nu kunna rubriceras som förförelse av ungdom. Ett brott som jag tror hade ett maxstraff på 6 månader vid tiden för Billy Butts famösa affärer.

Vad man också måste tänka på vad hur de unga kvinnorna agerade. Ingen vad jag kommer ihåg påstod att Billy använt våld. Han hade ”lurat” dem till sex. När kvinnorna hade sex med Billy ”antog” de att han skulle hjälpa dem göra karriär. Om Billy varit en chef på ett statligt verk, och tjejerna genom att haft sex med Billy erbjudits jobb på verket. Hade tjejerna då kunnat straffas för mutbrott?

Fallet ställer många frågor. Vi har inte hört slutet än. Men en sak är säker. För att kunna reda ut liknande ”brott” i en framtid är dagens lagstiftning otillräcklig.

Sex veckor med Julian Assange

Idag är det över sex veckor sedan som överåklagare Marianne Ny återupptog förundersökningen i fallet Julian Assange. Sex veckor. Den 29 september kunde vi på www.aklagare.se läsa: ”Utredningen är långt framskriden och endast ett mindre antal utredningsåtgärder återstår att vidta före ett beslut.” Det var över två veckor sen. Uppenbart är att fallet är svårt att utreda. Och det kanske också är svårt att presentera resultatet av förundersökningen.

I slutet på januari 2007 blev en utsatt 17-årig våldtagen. Hon gav polisen ett tydligt signalement på både gärningsman och bil – med största delen av bilnumret. Hon hade också mobilnummer. Polisen hade också gärningsmannens DNA. Det tog sex veckor innan utredningen lades ner, och våldtäktsmannen, Göran Lindberg, gjorde sig sedan skyldig till en lång rad sexbrott. Läs mer