Natten mot den 31 januari 2007 blev en 17 årig utsatt flicka våldtagen på ett konferenshotell i Täby. Händelsen anmäldes till polisen. Ett gott signalement, huvuddelen av gärningsmannens bilnummer och några mobiltelefonnummer kunde den våldtagna flickan lämna. Och man lyckades få gärningsmannens DNA. Trots alla dessa uppgifter lades utredningen ned efter ca sex veckor. Rikspolischefen Bengt Svensons granskning finner att inga fel har begåtts. Hur är detta möjligt?
Enligt uppgifter som kom fram i P1-dokumentären ”Gåtan Göran Lindberg” hade Lindberg kunnat gripas redan 2007, eftersom våldtäktsoffret kunde lämna så detaljerade uppgifter. Det hade inte varit svårt att hitta rätt gärningsman direkt, säger kriminologiprofessor Leif GW Persson.
– Med de uppgifter som man hade borde det ha gått att hitta en misstänkt person inom loppet av en dag, med hjälp av datorn och utan att man hade behövt lämna sitt tjänsterum ens.
Vad hade krävts?
– Ett antal knapptryckningar. Problemet är antagligen att först blev det säkert liggande ett antal dagar, och sedan när man blev klar över vem målsägande var slog de vanliga reflexerna till, vissa tas inte på allvar. Här har du en omhändertagen tjej som dessutom har rymt från hemmet. Sedan blir det liggande ytterligare ett tag och så skrivs det av. Läs mer










