Det räcker inte med att ”prataomdet”, vi måste förstå vad vi pratar om

Kanske det bästa med fallet Assange är att det börjar pratas om det. Hur vi upplever sex. Och hur svårt det är att komma över riktigt dåligt sex. Var gränsen går mellan frivilligt sex och övergrepp. Finns det något som kan kallas en ”gråzon”? Hur ska sex vara för att vara bra och uppbyggande? Att detta är viktigt märks på antalet människor som vill berätta just sin historia. Och vi har bara sett början än.

Prataomdet.se har blivit rörelse. För både kvinnor och män. En rörelse som blåst bort  rädslan att lämna ut sig. Prataomdet har givit de som i åratals burit jobbiga minnen inom sig en kraft och ett mod att till slut släppa ut det och prata om det. Nu äntligen kan vi prata om det där som är så viktigt och kan vara så fint men ibland bara blir otroligt hemska upplevelser.

Det som är det finaste med prataomdet är att det handlar om människors upplevelser. Berättelser från hjärtat. Från verkligheten. Utan politiskt färgade glasögon och trötta politiskt korrekta termer. Utan könsmaktsteorier och genusvetenskap. Läs mer