Falska anklagelser i fallet Assange

Under lång tid har jag jobbat med en sammanfattning av fallet Assange. En fullständig genomgång av kända fakta och de vittnesmål som finns med i Häktningspromemorian från den 5 november 2010 inklusive förhöret med mig själv. Avsikten med genomgången är att försöka återföra intresset till vad fallet handlar om, vad som hände mellan Julian Assange och två kvinnor i augusti år 2010.

Artikeln som är oerhört lång är skriven på engelska. Den finns att läsa på WikiLeaks Central, med ett intressant förord av Peter Kemp. Den finns också att finna på mina egna sidor.

Anledningen att artikeln är på engelska är att jag i en mail-växling med advokaten Peter Kemp, verksam i Australien, förstått att det finns en hel del missförstånd rörande fallet Assange. Missförstånd som delvis grundar sig på Julian Assange’s engelska advokaters oförmåga att sätta sig in hur det svenska rättsväsendet fungerar. Det är tack vare Peter Kemps frågor, uppmuntran och hjälp som artikeln kom till just nu.

Nu jobbar jag på en svensk version av artikeln. Den publiceras här så fort jag hinner.

Våldtäktsanklagelsen mot Assange

Mårten Schultz, professor i civilrätt Uppsala Universitet

Tidskriften Neo utlovar i reklamen för nr 2 2011 att ”juridikprofessorn Mårten Schultz reder ut allt du velat veta om Assange-fallet men aldrig vågat fråga om.” En ung juridikprofessor som uttalar sig om fallet. Intressant!

Jag brukar läsa Mårten Schultz blogg. Oftast med stor behållning. Han vågar skriva om aktuella juridiska frågor på ett sätt som väcker tankar och skapar förståelse för juridiken. Läs exempelvis hans senaste artikel om Länsförsäkringars påstådda homofoba inställning som är klargörande.

Det var med stor förväntan jag inhandlade Neo. Men jag blev faktiskt besviken efter en genomläsning av Mårtens artikel. Inte därför att han har en annan åsikt än jag, han är ju juridikprofessor så det borde han ju ha. Utan därför att Mårten inte analyserat fallet utifrån vad som faktiskt hänt. Mårtens artikel är ett allmänt teoretiskt resonemang om sex med någon som sover. Mårtens artikel reder därför inte ut något som har att göra med fallet Assange. De flesta frågorna lämnas obesvarade. Läs mer

Tidskriften Neo: Sexaktivism i rättsalen

Tidskriften Neos senaste nummer, 2 2011, granskar sex och förbuden i frigjorda Sverige. En artikel av hovrättsfiskalen Fredrik Bergman och chefredaktören Paulina Neudling handlar om det uppmärksammade samtyckesmålet (BDSM-målet) i Malmö i september 2010.

”I nya numret av Neo avslöjar vi hur en aktivistisk åklagare driver brottmål för att påverka samhällsdebatten. Bakom åtalet om grov misshandel hittade vi en ömsesidig sexlek mellan två parter som samtidigt myste i soffan tillsammans. Bakom skandalrubrikerna om den sadistiske direktören hittade vi en vanlig Malmökille med linjal. Bakom bilden av en utsatt ung flicka med självskadebeteende hittade vi en kvinna som känner sig ”förnedrad och kränkt” – av åklagaren som drivit fallet utan hennes medverkan.” Läs mer

Våldtäkt eller inte?

Ville Carlström har skrivit ett mycket bra inlägg i Dagens Juridik. Det handlar om en våldtagen 15-årig flicka. Och hur hennes fall behandlas av en Tingsrätt.

Historien är hemsk och den får mig att må illa och bli förbannad. Hur våra domstolar resonerar begriper jag inte.

I Billy Butts fall är det uppenbart att det inte är fråga om våldtäkt. Han döms till 5 års fängelse. I fallet från Södertälje är det uppenbart att brott begåtts. Tingsrätten friar.

Domen är överklagad. Och det är bra. Men jag undrar hur offret känner sig. Tror hon på att det finns rättvisa i Sverige? När jag läser Ville Carlströms artikel tvivlar jag. Vad är det för fel på detta land?

Var de unga kvinnorna för Billy Butts könsmakt?

På Newsmill har jag skrivit om våldtäktsdomen i hovrätten mot Billy Butt. En i många avseenden märklig dom. Speciellt när man ser hur hovrätten resonerat för att få Billy fälld. Hovrätten skriver att de inte kan tänka sig att en ung kvinna frivilligt väljer att ha sex med Billy i utbyte mot en framtid inom musik- och reklambranschen. Hovrätten väljer att tro att ingen ung kvinna frivilligt kan tänka sig gå sängvägen för att erhålla förmåner i arbets- och privatlivet. Det verkar lite verklighetsfrånvänt.

Domen mot Billy Butt väcker många frågor. Hur kan det komma sig att så sent som 1993, när domen föll, så var det så svårt att redan ut vad som egentligen förekommit. Det som är lite speciellt i Billy Butts fall var att de flesta av ”offren” hade via varit i kontakt med tidningen Expressen innan kontakt med polisen togs. Har för mig att det var endast två kvinnor som tog direkt kontakt med polisen. Billy Butt cirkulerade i lång tid i pressen som ”Nöjesprofilen”. Läs mer

Tjänar kvinnor på felaktiga våldtäktsdomar?

I måndags skrev Ann-Britt Grünewald och Gudrun Schyman en intressant artikel på Newmill. Ingen kvinna tjänar på felaktiga våldtäktsdomar som den mot Billy Butt.

De skriver:

Vi har ingen initierad kunskap om vad som faktiskt hände på de hotellrum där Billy Butt vistades med olika unga kvinnor. Men vi menar att det i domen inte finns bevis för att han begått grova våldtäkter. Han har uppträtt med den manliga makt som en uttalad patriarkal samhällsordning ger utrymme för. Han har utnyttjat unga kvinnors beroendeställning. De har lurats att tro på snabba och glamorösa karriärer i utbyte mot sex. Han har uppfört sig svinaktigt och manipulativt och han är inte ensam om att som man göra det. Det är avskyvärt men det är inte olagligt.

Jan Guillou påpekar i sin artikel att hade Billy Butt varit lärare eller präst hade hans handlingar varit olagliga. Där finns insikter om att en beroendeställning kan exploateras, t.ex. sexuellt, och där finns lagrum att använda. Men inte för nöjesbranschen och inte för andra branscher heller. Det är därför det är så viktigt att vi har en klar och tydlig lagstiftning, som utgår från att samlag som inte sker på frivillig grund, dvs. där det föreligger samtycke, är övergrepp. Vi tror män om att kunna begripa ordet Nej.

Det som är intressant med artikeln är att den ifrågasätter det synsätt som är och har varit förhärskande sen länge. Att kvinnor ”är offer för mäns sexualitet”. Det är detta synsätt som kommer till uttryck i all vår lagstiftning och som gör att det blir så galet. Vår lagstiftning om våldtäkt baseras på våldsrekvisit. ”Kvinnan är ett offer för mannens våld.” Samma tankesätt finns bakom sexköpslagen. Alla kvinnor som säljer sex är offer för manligt våld bara genom det faktum att de säljer sex.

Av det jag känner till om domen mot Billy Butt tycker jag att det är klart att det inte handlar om våldtäkt. Om man inte gör en otroligt vid definition av vad våldtäkt är. Det Billy gjorde var att få de unga kvinnorna att antaga att de skulle kunna få hjälp med en karriär om de erbjöd sina kroppar till Billy.

Vad man skulle kunna säga var att Billy lurade kvinnorna att sälja sig till honom genom att han erbjöd en karriär. När han väl haft sex med dom levererade han aldrig karriären. ”Sexköpsbedrägeri” skulle man kanske kunna rubricera brottet idag. Och om kvinnorna var under 18 år skulle det då och nu kunna rubriceras som förförelse av ungdom. Ett brott som jag tror hade ett maxstraff på 6 månader vid tiden för Billy Butts famösa affärer.

Vad man också måste tänka på vad hur de unga kvinnorna agerade. Ingen vad jag kommer ihåg påstod att Billy använt våld. Han hade ”lurat” dem till sex. När kvinnorna hade sex med Billy ”antog” de att han skulle hjälpa dem göra karriär. Om Billy varit en chef på ett statligt verk, och tjejerna genom att haft sex med Billy erbjudits jobb på verket. Hade tjejerna då kunnat straffas för mutbrott?

Fallet ställer många frågor. Vi har inte hört slutet än. Men en sak är säker. För att kunna reda ut liknande ”brott” i en framtid är dagens lagstiftning otillräcklig.

Är vissa brottsoffer viktigare än andra?

En våldtäkt i Täby 2007

Vintern 2007 blev en ung och utsatt 17-årig flicka våldtagen av en äldre välsituerad man i Täby. Flickan som var intagen på ett behandlingshem enligt LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, var deprimerad och i en utsatt situation. I polisförhör berättade flickan detaljerat om hur hon blivit utsatt för en grov våldtäkt. Hon gav polisen gärningsmannens mobilnummer, ett bra signalement och hon kunde också beskriva gärningsmannens bil och nästan hela registreringsnumret. Efter en läkarundersökning på Södersjukhuset säkrades gärningsmannens DNA. Trots alla dessa mycket goda spaningsuppslag lade polisen av okänd anledning ned utredningen efter ca 6 veckor.

Om polisen hade gjort lite arbete, exempelvis kontrollerat uppgifterna om bilen, hade polischefen Göran Lindberg gripits redan i februari 2007. En slagning i bilregistret hade givit till resultat att det var 20 bilar att utreda. Göran Lindbergs bil var en av dem.  Sveriges Radios dokumentärredaktion har gjort en utmärkt dokumentär, Fallet Göran Lindberg. Programmet avslöjar att de uppgifter som polisen fått av offret var tillräckliga för att polischefen Göran Lindberg skulle kunnat gripas redan i februari 2007. Våldtäkten i Täby blir inte uppklarad förrän Göran Lindberg i början på 2010 blir gripen för andra sexualbrott. Då matchas hans DNA mot det som tagits från våldtäkten i Täby.

Att den unga flickan var deprimerad och intagen på ett behandlingshem och att hon därför borde ha extra hjälp och stöd av samhället verkar inte haft någon betydelse. Fick hon ett målsägarbiträde som kunde hjälpt henne att se till att polisen utredde fallet noggrant? Vad gjorde samhället för den unga flickan? Som det ser ut gjordes nästan ingenting. Hennes anmälan räknades egentligen inte. Fallet lades ned. Hon var helt enkelt inte rätt brottsoffer. Läs mer

Sverigedemokraterna ”våldtar” undersökningar om våldtäkt

Är det så här det ser ut?

Våldtäkt och andra sexuella övergrepp är mycket allvarliga brott. Trots det har våldtäkt i Sverige ett lågt straffvärde. Våldtäkt är vanligt förekommande i Sverige trots att vi anser att vi kommit långt med jämställdheten. Under en följd av år har vi sett en kraftig ökning av antalet anmälningar utan en motsvarande ökning av antalet dömda. Uppklarningsprocenten har sjunkit. Antalet fall som läggs ned har ökat. Detta är mycket allvarligt.

Sverigedemokraterna presenterade den 25 augusti en ”rapport” om våldtäkter, ”Det är dags att tala klarspråk om våldtäkterna”. I rapporten försöker man påskina att invandringen ligger bakom ökningen av våldtäktsanmälningarna och att invandrare är skyldiga till merparten av våldtäkterna i Sverige. Sverigedemokraternas rapport är obehaglig läsning. Mest för att jag har läst det förut. I ett annat land. Där hade man också en ”dröm” om ett folkhem. Där ansåg man också att det egna folket hotades av främlingar. Där ansåg man att det egna folket hade större rättigheter än andra. Men i Tyskland var det judarnas översexualitet som var det största hotet mot de ariska kvinnorna och folkhemmet. Likheterna  mellan Sverigedemokraternas argumentation och nazisternas är påfallande. Jag menar inte att Sverigedemokraterna är nazister. De argumenterar bara som nazisterna gjorde på 30-talet. Är det en slump? Läs mer

Kvinnor som haft sex med Wikileakshjältar kan också göra puckade saker

På Rebellabloggen skriver Sara Gunnerud den 24 augusti ”Wikileakshjältar kan också göra puckade saker”. Hennes text smyger på ett raffinerat sätt in uppgiften att hon vet att Julian Assange är skyldig till sexuella övergrepp. Detta trots att han varken är åtalad eller ännu mindre dömd.

För Sara är Julian Assange en verklig hjälte som står upp mot USAs militärmakt och inte räds sina fiender. Sara skriver:

Jag såg honom på seminariet han höll den 14 augusti i LO-borgen, och imponerades av hans skoningslösa hållning till makthavares krav och hot.

Men när så Julian blev anmäld för våldtäkt och ofredande och anhållen i sin frånvaro föll hjälteglorian av. Att en extratillsatt åklagare, efter att ha läst polisförhören, en dag senare hävde anhållningsbeslutet är förvirrande inte bara för Sara och Rebellor utan för de flesta som följt fallet. I utlandet väckte det enormt intresse. Det blev naturligtvis inte mindre förbryllande när en tredje åklagare beslutade att återuppta förundersökningen. När det beslutet fattades anhölls dock inte Julian Assange vilket var minst sagt överaskande. Läs mer

Varför är våldtäktsanklagelsen mot Julian Assanges så viktig?

Att Julian Assange har blivit anmäld för våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt ofredande och ofredande av två kvinnor är välkänt. Att tre olika åklagare har bedömt fallet på tre olika sätt är också välkänt om än lite förbryllande för de flesta.

Varför anser jag att denna historia är så viktig? För det första visar det att vår sexuallagstiftning är mycket svårbegriplig även för våra åklagare. Att tre åklagare fattar tre avvikande beslut med flera olika tänkbara brottsrubriceringar är förvånansvärt. Om de som har som yrke att förstå och tolka våra lagar inte vet vad som gäller hur kan man då begära att vanliga medborgare ska veta vad som gäller? Medborgare som ibland även förtär alkohol. Och hur ska våra barn kunna nånsin kunna begripa. Så Assangehistorien visar att vi har en nästintill obegriplig sexuallagstiftning. Detta måste ändras. Läs mer